Samtidigt, i sexuella avundsjukans och moralismens land

Postat Sunday, July 11, 2010 om moral

Jag hade inte tänkt kommentera hela affären. Men efter att Aftonbladet på tre dagar gått från “Åh så etiska vi är som inte publicerar detaljerna” till “extra! extra! snaskiga detaljer” så tar expressen över och vräker ut “nyheten” att före detta arbetsmarknadsministern “sex-chattat med okända på nätet“.

När rimligheten i lagen har försvunnit för länge sedan och en misstanke om att ha betalat för sexet i sig istället för att betala för drinkarna som föregick sexet så blir precis allt sexuellt löpsedelsstoff.

Samtidigt tävlar bloggare och krönikörer i att utmåla Littorin som en riktigt otäck människa och allt han gjort som olagligt, moraliskt oförsvarbart och, och, och… äckligt! Vad sägs till exempel om denna, signerat Kullenberg:

“Jaha. Men vad känner hon i så fall för gamla fru Littorin? Hon som Littorin lämnade när han fick syn på en yngre och fräschare kvinna. En som inte hade fött tre barn.
Man hade ju trott att våran Mona skulle ställa sig på kvinnornas sida. Det har hon sagt i vart fall. Att hon anser att kvinnor blir sämre behandlade i samhället.”

Jaha? Så kvinnor behandlas sämre i samhället, eftersom män kan hålla på och lämna dem hur som helst. Fy, så kan vi inte ha det! Svär man evig trohet till någon ska det väl gälla i evighet också? Om man har kuk, det vill säga… en kvinna kan ju inte tvingas att stanna hos någon hon inte älskar? Han slår henne säkert också.

Nej, får försöka lägga undan sarkasmen en stund, och återvända till hur något så alldagligt som sexchattande med okända kvinnor på nätet blir stornyheter. I ett land där sexualmoralen alltmer blir en blöt filt över ansiktet på människor, som kväver alla möjliga aspekter av inre lust.

Där uppstår ett intresse som bottnar i någon sorts konfliktande mellanting mellan spännande avundsjuka över någon som förmodligen har ett mer intressant sexliv än vi själva och en sexmoralism som misstänkliggör allt sex som sker utanför den tillåtna normen: i förhållanden, heterosexuellt och utan suspekta inslag som rollspelande, våldssex eller förnedring.

Denna norm är så ingrodd i radikalfeminismens Sverige att människor som Wennstam inte ens funderar över vad det innebär att hon sätter sin sexualsyn och moral över alla andras när hon funderar över varför de män som inte köper sex inte gör det:

“De kanske tycker att det är osmakligt, de tycker att det är riskfyllt, eller att sex är något som ska ske mellan två människor med ömsesidighet, lust och respekt.”

Jag själv tycker inte att sexköp är osmakligt. Riskerna är minimala. Jag tycker själv att sex är något som ska ske mellan två fria självständiga människor som tycker att sex är en bra idé, oavsett lust, respekt och annat — och trots detta köper jag själv inte sex (direkt — eftersom jag drar in betydligt mer pengar i förhållandet med min sambo kan man se det som att jag hela tiden betalar för sex, bland annat). Wennstam fortsätter:

På samma sätt som det inte är ett vanligt manligt beteende att slå sin fru för att hon har varit otrogen eller vill skiljas, så kan de allra flesta normalt funtade män lösa det där med tillfredsställelse på egen hand eller med en kvinna som faktiskt vill ligga med honom utan betalning.

Jaha, men varför skulle det spela någon roll? Precis som många kan fixa sin mat utan att betala en snabbmatskedja för att tillreda den innebär det inte att folk inte ska ha rätten att köpa sin mat hur de vill. Ändå lagar jag gärna mat till min sambo och gäster hos oss, men vill nog gärna ha betalt om jag skulle laga mat som arbete.

Det hela kommer ur en syn att (manlig) sexualitet är något fult, direkt nedstiget från en urkristen sexualsyn där någon tanke om att sex bara ska få förekomma i samband med kärlek och äktenskap är allenarådande. Lagstiftningen är bara en utökad del av den stigmatisering som utförs mot sexsäljare.

Så då landar vi i nuvarande situation där Littorin totalt döms ut som jorden avskum efter en misstanke som tycks vara otroligt svag. Aftonbladet har lyckats hitta en före detta sexsäljerska som klämt ur sig följande:

“Till mig hade han sagt att han jobbade i Gamla stan med finans, att han hjälpte de som har medicinskt patent att hitta investerare. Men nu är jag helt övertygad om att det var Sven Otto Littorin”

Man häpnar över bevisen. Jag kan inte ens föreställa mig vad Littorin går igenom just nu, men det jag kan föreställa mig är illa nog. Man kan nog anse att han borde hanterat det hela annorlunda, men kan man kräva alla rätt i en så pressad situation? Endast Aftonbladet har något att vinna på det hela i bästa kvällstidningsstil där rykten omvandlas till lösnummerförsäljning. Kanske finns ett inslag av humor i ironin i att en moderat blir första mottagare av det skamstraff Beatrice Ask propagerat för, och får betala för dubbelmoralen i sin kovändning när det gäller just sexköp.

Min enda förhoppning är att detta i kombination med beställningsutvärderingen om sexköpslagen på något sätt öppnar upp för en debatt om lagen igen. Någon gång måste detta land vända bort från denna kränkande och kvävande väg och återge medborgarna deras sexuella frihet och rätten över sina egna kroppar.


Bildcredits: roberthuffstutter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I sexualfientlighetens land

Postat Saturday, May 22, 2010 om moral

De senaste dagarna har gått i sexualfientlighetens tecken. Den första nyheten handlar om kampanjen mot langning av alkohol som drog igång i veckan, med en affisch om din dotters kyskhet. Det finns naturligtvis många problem med detta, läs Hanna Wagenius som förklarar hur kvinnor kanske skulle kunna få vara mer än sitt kön, eller projO och Livbåten som gör kopplingen till hederskultur.

Det som bekymrar mig mest med detta är att det är så sexualfientligt, och att detta sitter så djupt i vår kultur att det inte är något som reflekteras över. Detta med starka kopplingar till en enorm jämställdhetsproblematik där könens sexuella stereotyper lever och mår väl.

Det förutsätts nästan vara så att tjejer inte vill ha sex, alls. Å andra sidan är det “killarna” som lurar till sig sex med alkoholens hjälp. Kvinnligt sex är tabu, lite fint och måste skyddas bakom murar så det inte släpps för fritt — gärna äktenskap kanske? Manligt sex är å andra sidan fult, äckligt och nästan per definition övergrepp — eller i alla fall misstänkt. I vilket fall som helst är sexet något vi bör hålla oss borta från.

Den andra nyheten är att lagen om tittförbud för barnpornografi har godkänts av riksdagen. Detta innebär bland annat en urvattning av vad barnpornografi egentligen innebär och att det blir straffbart att avsiktligt titta på “barnpornografiskt” material.

Lagen om tittförbud har ett kryphål, som både Intensifier och HAX påtalar: om man nu inför den eftersträvade censuren (som ju redan finns i Sverige), så kan man inte sedan utnyttja tittlagen (eftersom personen i fråga ju inte fått se någon barnpornografi).

Detta kommer naturligtvis att åtgärdas. Jag är övertygad om att de etablerade politikerna kommer att lösa detta problem genom att införa möjligheten till ett “försök till”-brott, där det räcker med att man går in på en blockerad sida för att begå en brottslig handling. Det är den naturliga utvecklingen som följer av denna sorts lagstifning.

Vi har fjärmat oss så pass långt bort från det ursprungliga syftet (att hindra sexuella övergrepp på barn) att hela lagstiftningen nu saknar relevans. Det har slutat handla om brott som skadar någon annan människa, eller ens något som skulle kunna leda till brott som skadar någon annan människa. Nu handlar det om en rent sexualfientlig moralistisk jakt. Denna jakt bedrivs dels på “snuskgubbar”, i något som egentligen bara går ut på att moralistiska översittare vill spärra in personer som “äcklar” dem på mycket lösa grunder.

Jakten bedrivs dock även på de (i princip uteslutande kvinnliga) ungdomar som inte behagar inrätta sig under det kristliga idealet om “renlighet” (dvs avhållsamhet), vilket i förlängningen leder fram till en höjning av åldersgränsen för sexuellt umgänge. Denna mobbning av sexuellt aktiva ungdomar är så djupt ingrodd i vårt samhälles moralistöversittare att ingen ens reagerar på en annons likt stoppa langningens innan den trycks upp och tapetseras upp runtom i landet.

Händerna på täcket. Spara dig till bröllopsnatten.

Det är inte svårt att se hur detta leder i direkt riktning mot ingrepp även mot vuxenpornografi. Förebildslandet i frågan är ju Australien, där det redan är förbjudet för kvinnor med små bröst att medverka i porr, och där det nu är tänkt att tullen ska få leta reda på porr på datorer som medtags över gränsen (exakt vad som skall göras med den porr som hittas är oklart).

Det hela är så långsökt för normalt funtade människor att det blir fullständigt genomskinligt — allt detta kopplas till samma rädsla för “barnporr”, som i slutändan botnar i ett sexualfientligt moralistiskt förmynderi. Någon faktisk koppling till barn finns inte längre, bara vissas begär att påtvinga andra sin sexualfientliga moral. Tids nog har vi backat hela vägen till ett totalförbud av porr och all sex annat än missionärsställningen i mörkret.

Samtidigt är samhället på väg i raketfart åt andra hållet. Internet har låst upp människors frihet att göra som de vill utan att exponeras ut framför vänner och familj. Det fungerar som en kontaktyta där det är mer naturligt att träffa likasinnade än att hålla sig till sin egen geografiskt placerade grupp, åldersgrupp eller samhällsklass.


Bildcredits: Chris Blakeley, Kali187

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Gammal kärring lurar ungt lammkött på Internet

Postat Friday, January 8, 2010 om moral

Vår tid och vår kultur tycks vara någon sorts mästerskap i vem som bäst kan ge dubbla budskap om andra kulturers bristande valfrihet när det gäller tvångsgifte och dylikt utan att lyckas sopa framför egen dörr. Media hoppar också gärna på och slänger en känga mot dataspelande, som vi ju alla vet är potentiellt skadligt (potentiellt i väntan på resultatet av en statlig utredning så vi kan säga säkert).

Den här gången är det onlinespelet World of Warcraft som (återigen) orsakar moralets förfall i samhället. En gammal kärring fyrbarnsmamma har lurat till sig sex av bara barnet ju! en 15/16-åring (vilken ålder som gäller kan svenska tidningar inte enas om.

Jag vet inte ens var jag ska börja egentligen, så jag drar helt enkelt några citat från artiklarna för analys.

Hon bearbetade pojken genom tusentals mail tills han till slut gick med på att träffa henne.

Det låter ju inte så bra det där… som någonstans mellan en otroligt utdragen online-variant av tjatsex och om hon använde sin ålder och status som någon sorts maktutövande kanske man skulle kunna anse att det var sexuellt utnyttjande. Men vi behöver nog lite mer detaljer om vad “bearbeta” innebär?

De började maila och chatta med varandra och deras samtal blev allt mer intensiva och sexuella.

– Vi har tusentals mail och chattmeddelanden att gå igenom. Hon har varit minst sagt enträgen, säger Matthew Gray på polisens barnporrgrupp i Texas till Huffington Post.

Men vänta nu… han var alltså delaktig i det hela? Hon har varit enträgen, okej, men han då? Att ett par på distans skickar tusentals chattmeddelanden och mail är väl snarare regel än undantag? Att de har ett ökande sensuellt/sexuellt innehåll borde även det vara naturligt allteftersom relationen fördjupas.

Jag har med all säkerhet tusentals chattmeddelanden och mail med min sambo från tiden innan vi flyttade ihop — och då bodde vi ändå bara 45 minuter från varandra, och träffades hela tiden. Relationer mellan människor med Internetvana tenderar att vara ständigt sammantvinade. Man lever tillsammans, snarare än träffas på helgerna och när man råkar vara hemma från jobbet.

Ordvrängandet känner inga gränser. Hon “bearbetade” honom med mail som jag “bearbetar” min sambo om jag masserar hennes axlar eller lagar en fin middag? Man vet ju vad han är ute efter. Snuskhummer!

Hon flög till Kanada och hans hemstad och lockade ut honom från hans hus. Pojken lämnade en lapp åt sin mamma där han skrev att han rymde med en kvinna han älskade.

Nu hänger informationen inte ihop alls, och försöken till omskrivningar är nästan löjliga. Han lämnade en lapp där han skrev att han älskade henne. Gjorde han det under tvång eller? Varför behövde hon annars “locka” ut honom från huset? Vad gjorde hon egentligen för att “locka” ut honom? I min fantasi brukar det mesta vara möjligt, men försök själva att se för ert inre öga en bild av hur kvinnan står på gatan utanför hans hus och försöker “locka” ut honom… hur ser den bilden ut egentligen?

Anyway… Hon flög dessutom från Texas till Kanada för att träffa människan. Det låter som helt otroligt korkat och dyrt om det handlar om en snabbis på ett hotellrum.

Pojkens mamma säger att hans hjärta är krossat.

– Han trodde att han var kär i henne.

Och här kommer vi då till själva kärnan i resonemanget jag inledde med. Mamman har redan valt att pojken ska förälska sig i någon vacker jämnårig flicka. Det går inte an att han själv väljer på något annat sätt. Det är till och med så otänkbart att han inte älskade henne, han bara trodde han gjorde det, har hon bestämt. Tänk om han inbillat sig att han var kär i en annan kille? Sånt strunt kan vi inte ha i vårt samhälle.

Amerkanska dumheter, den här gången, men i Sverige är det ännu värre — här kallar vi det till och med denna sorts frivillig relation för Våldtäkt i någon form av fullständigt kollektivt vansinne. Oscar Swartz kallar det för vår form av hederskultur, och träffar nog rätt med det — här handlar det inte om killen (som uppenbarligen hade det rätt fint), utan om mammans “heder”.

anti-barnporrorganisationerna världen över vill man gärna göra så stor sak av sånt här som möjligt. Helst visar det att Internet är farligt för både barn och andra, och därför ska censureras, eller förbjudas. I varje fall innebär det att det finns farliga gamla gubbar och kärringar där ute som bara är ute efter att lura våra barn. Tänk på baaaarnen!

De verkar ju ha rätt också, eller hur? Känns det inte som om det blir vanligare med rapporter om den här sortens företeelser? Jag tror mycket väl det kan vara så i alla fall, men av helt andra skäl. Kärlek uppstår ibland där man minst anar det, men det krävs i alla fall tid tillsammans för att kärlek och förälskelse ska utvecklas. Traditionellt har det varit relativt ont om platser och aktiviteter där olika generationer har mötts förutsättningslöst och på lika villkor.

En kultur av åldersseparatism kan man se det som. Men Internet är en förstärkare. World of Warcraft spelas flitigt av folk från 10 till 50, utan att någon bedöms på grund av yttre attribut som ålder.

Det är väldigt fint i vår kultur att tala om hur insidan är det som räknas, samtidigt som det finns en tyst överenskommelse om att det egentligen är utsidan som räknas, och att alla ska träna hur mycket som helst, bara äta sallad och ändå ha ångest över sitt yttre nog för att spendera de sista hundralapparna på lite smink eller hårprodukter.

Men så var det det där med att Internet är en förstärkare… Internet möjliggör just en sådan kommunikation mellan människors faktiska inre väsen, utan alla förutfattade meningar som kommer ur fysisk attraktion. Blir man kär i någon i World of Warcraft är inte utseendet en faktor, för personen i fråga ser ut som ett troll. Det innebär också att andra yttre faktorer faller bort, som ålder.

En förstärkt form av kärlek, av just den typ vi så ofta vill höja till skyarna. Men bara så länge den passar. Lite sådär lagom begränsad gränslös kärlek, tack. Någon måtta får det vara.

Ett par av mina bästa vänner från min tid som World of Warcraft-spelare är betydligt yngre än mig, men beter sig betydligt mer moget än många i min ålder. Men jag har väl förståss lurat till mig hans vänskap? Så måste det vara, snuskgubbe som jag är på nätet (det farliga).

Det är ingen hejd på moralpaniken i vår kultur, och i samband med teknikfobin skapar den en explosion av dumhet som är precis lika skadlig för de inblandade som allt annat tvång när det gäller val av partner.

Hade paret väntat ett år hade det helt plötsligt varit lagligt. Men nu blev det ingen tårdrypande historia om hur de tålmodigt väntade på sin kärlek som i sagornas land, bara ett sorgligt slut om hur moderns heder och samhällets moralism segrade över de små människornas känslor.


Bildcredits: Boom, Mikael Hedberg (cc0)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,