Polarisering, hat och guilt by association

Postat Saturday, September 1, 2012 om Jämställdhet

De senaste dagarna har en bloggpost av My Vingren cirkulerat på sociala medier. Det är en i stora delar helt hårresande berättelse om den avskyvärda behandling hon blivit måltavla för efter att ha uttryckt sin åsikt på nätet.

Det går från att vara svinaktigt beteende till regelrätta hot, och samtliga avsändare bör hålla sig instängda i sina sovrum tills de lärt sig bete sig rimligt mot andra människor – och sedan be om ursäkt. Sådant beteende är helt enkelt fullständigt oacceptabelt helt oavsett tillfälle och vilken åsikt man säger sig stå för.

Där hade det kunnat sluta. Då hade det varit en väldigt enkel sak att ta ställning till och jag hade till 100% slutit upp bakom My redo att svinga pennan till hennes försvar. Tyvärr slutar det inte där. Istället försöker hon dra någon sorts långtgående slutsatser av detta beteende och koppla ihop det med åsikterna – någon sorts guilt by association uppstår.

“Snarare drar ett antiintellektuellt korståg genom Sverige med paroller om “feministnazin”, hittepåanalytiker som fabricerar om PAS, debattörer likt Pelle Billing som illa rimmar statsfeminism med fascism, flashbackmän som är arga, förbannade, benägna att ta till våld för att bekämpa feminismen.”

Jag vill här påstå att det är rätt stor skillnad på de ingående delarna i denna rad av nidfigurer. Paroller om feminazism är rätt löjliga och fullständigt droppar av internaliserad bitterhet (på ett sätt som för övrigt är väldigt likt en del feministers utalanden om män i allmänhet). Pelle Billing åker med på ett hörn med en anklagelse helt plockad ur luften utan källa, och till slut klumpas allt ihop med bittra män från flashback som tar till våld.

Här någonstans har man övergått till att plocka poäng — alla som inte delar hennes åsikter klumpas ihop med de ynkryggar som sitter och anonymt skickar hot… det både förminskar hennes argument och tar bort fokuset från det som det borde handla om: vad hon fått utstå (annars hade jag ju inte suttit här och skrivit detta). Vidare:

“Det säger något att Breivik hatar feminism. Hatar kvinnor.”

Nej, det gör det faktiskt inte. Den sortens guilt by association är rent ohederlig. Det säger inget att Breivik hatar feminism, och inget att han hatar socialism. Vi kan inte dra med varken mansrättsaktivister eller moderater i skiten bara för att Breivik hatar vissa åsikter, på precis samma sätt som det inte säger något över huvud taget att 9/11-terroristerna var muslimer och på precis samma sätt inte kan användas som argument mot företeelsen. Det blir någon sorts Reductio ad Breivikum av det som inte gagnar någon — jag ser gärna argumentation om varför någon -ism är bra eller dålig, vi behöver inte låta en terrorist sätta agendan.

Människor har i alla tider hittat utlopp för sina bittra mentala fixeringar. Inte sällan kan man spåra rasisters uttalanden till förgågna obehagliga upplevelser med människor av annan nationalitet. Inte helt sällan har jag sett kvinnor som behandlats illa blivit den sortens “feminist” som ger uttryck för ett väldigt direkt manshat. Och nog tror jag att det finns liknande kopplingar i fallen där antifeminister hatar och spyr galla över feminismen och över kvinnor i allmänhet. Internet agerar som en förstärkare för allt det som annars sagts bakom stängda dörrar.

Man kan på något sätt förstå att det känns väldigt personligt, väldigt riktat, men jag har också varit med om den sortens hat och vidriga uttalanden (med motsatt åsiktsbakgrund). Det är lika vidrigt och oacceptabelt oavsett vilka åsikter det springer ur, och det är lika mycket ett personligt ansvar därtill. Vi kan gärna diskutera det utan att kalla alla som inte delar någons åsikt för antiintellektuella eller smeta Breivik på dem.

Till slut blir det istället så att inlägget bidrar till den polarisering som uppstått i jämställdhetsdebatten, och som till viss del även bäddar för det hat som stormar i kommentarfälten och på forumen åt båda hållen.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Internet är en förstärkare

Postat Monday, January 4, 2010 om Teknologi

Det har åter blåst upp en diskussion runt näthatet, med avstamp hos Isobel, som blir föremål för en hel del hat. Kullenberg ställer en del tankeväckande frågor om vad man ska göra åt det. Emma kommenterar också bra (som vanligt).

Jag tänkte ta avstamp i det Kulleberg skriver:

Men problemet handlar även om öppenheten på internet och hur man ska hantera det faktum att underbara nätet tillåter nästan vem som helst att kommunicera med vem som helst utan att någon står i mitten som ett filter. Kanske är det dags för nya filter?

Det för mina tankar till Clay Shirkys beskrivning av hur Internet förändrat modellen för publicering. Det som brukade gälla var Filtrera, Sedan Publicera. Ett skivbolag, ett förlag eller en tidningsredaktion — någon fanns det alltid som samlade allt material som kunde tänkas publiceras, och sedan filtrerade ut det enligt något kriterium — rimligt välskrivet, fritt från hot, etc, när det gäller insändarna på tidningsredaktionen.

Internet har vänt ut och in på modellen. Det som gäller nu är Publicera, Sedan Filtrera. Musik kan publiceras av vem som helst på en hemsida eller via myspace, e-böcker kommer från alla möjliga håll och åsikter publiceras hejvilt på bloggar utan att varken stavningskontrolleras eller åsiktskontrolleras av någon utomstående.

Det ger oss en ny situation att handskas med på nya sätt. Det vi ser är inte en ny sorts mänskligt beteende, vilket annars verkar relativt poppis att påstå. Man vill mena att det på något sätt är Internets fel att människor beter sig som idioter, hatar och mobbar. Så är det inte — människor har alltid haft ett sådant beteende, men det har inte varit lika tydligt för omvärlden.

Internet är en förstärkare av mänskliga egenskaper… Det glada skojandet ett gäng kompisar kan ha nya höjder i youtube-poster och självpublicerade serier. Beslutsamheten hos aktivister förstärks i grupper på Facebook, runt bloggar och namninsamlingar online. Och ja, elakheten från skolgårdarnas och arbetsplatsernas mobbning manifesterar sig som trollande och hot på forum och på bloggar i ny, otäck och förstärkt form. Internet ger oss starkare glädje, starkare kärlek men även starkare sorg och starkare hat.

Jag tror inte riktigt på Kullenbergs idéer om någon form av stort filtreringssystem som skulle ta oss tillbaks till en Filtrera, Sedan Publicera-modell, där det krävs att man sedan tidigare är känd. Det höjer tröskeln för deltagandet, och klipper således av den långa svansen som gör Internetdiskussioner (och annat Internet-baserat) så unikt.

Många av de tidiga och bloggsystemen har funktioner för just detta… se på slashdots moderering och meta-moderering, till exempel. Systemen som lyfter fram de konstruktiva kommentarerna ur havet av skräp är det som ofta saknas på kvällstidningarnas sidor, som opassande kommenterar om. Det blir helt enkelt Publicera, Sedan glöm bort att Filtrera, där allas kommentarer är lika mycket värda, oavsett om det är ett välgenomtänkt inlägg eller en härva svordomar.

Det fina med en distribuerad modell som Internet innebär är att svärmen kan hjälpa till med filtreringen. Jag tror nog att det alltid kommer finnas idioter. En icke försumbar del av befolkningen har en mycket aggressiv inställning till oliktänkande. De kommer aldrig vilja vara en civiliserad del av diskussionen, utan kommer alltid slå till med hat och hot.

Det vi kan göra är inte att tysta dem, utan att göra irrelevanta. Vi kan lyfta det konstruktiva ur soppan av värdelöst hat och hot. På det sättet kan vi stå upp bakom varandra, för ett fritt yttrande- och debattklimat på nätet, utan att behöva ta till censur eller bli ett gated community. Om vi börjar låsa och för-filtrera kan vi annars, som Widham på livbåten påpekar, mycket väl kasta ut barnet med badvattnet.


Bildcredits: Mai Le.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,