Internet Freedom Starts Back Home, Minister Bildt
Jag skriv ett svar till Carl Bildts kolumn i Washington Post, på min engelska blogg: “Internet Freedom Starts Back Home, Minister Bildt“. Läs och kommentera gärna!
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, Övervakning, FRA, Informationspolitik, Integritet, Internet, Piratpartiet, Yttrandefrihet
Kommunen tystar riksdagskandidat
I vanliga fall brukar man tala om lagens långa arm. Detta har i Sverige uppenbarligen slutat med, och övergått till att tala om vad de styrande vill, snarare än vad lagen säger. Piratpartiets nyligen valda riksdagskandidat Mikael Nordfeldth har fått sitt kontor raidat at polis.
Det är naturligtvis i sin ordning att polisen slår till om det finns någon brottsmisstanke. Enligt svensk lag krävs ett brott med fängelse i straffskalan för att polisen ska få göra en husrannsakan… men det tycks inte vara någon husrannsakan det handlar om. Eftersom Nordfeldth höll till i kommunens lokaler kunde polisen gå in utan husrannsakan. Kommunens ansvariga såg uttryckligen till att ingen kontaktade Nordfeldth. Väl inne bestlagtogs ett antal serverdatorer, en laptop och en extern hårddisk.
Brottet då? Inget alls. När Nordfeldth tagit sig till polisstationen och lyckats få tag på någon fick han veta att han inte var misstänkt för något brott alls. Kommunens polisanmälan hade gjorts på grund av “mycket trafik mot en IP-adress”. Inget brott, luddig anmälan — men polisen lämnar inte tillbaks datorerna.
Detta är lite som att polisen beslagtar mängder med utrustning, inklusive dokumentskåp och pärmar, för att någon viss adress får mycket post. Fler och fler tillslag på senare tid vittnar om att polisen tycks kunna bete sig lite hur som helst om det är datorer inblandade. Det beslagtas till höger och vänster, och finns ingen sorts rimlighet i hur länge prylarna behålls.
Till saken hör även att riksdagskandidatens blogg tystnade och försvann när polisen beslagtog servern som drev den. Det ställer oss i ett mycket intressant läge där kommunen tystar en kritiker i opposition. Jag är inte konspirationsteoretiskt lagd nog för att tro att detta var meningen, men på mycket luddiga grunder är det ändå det man har gjort.
Bloggen är nu uppe igen på en annan server, och Nordfeldth berättar själv om tillslaget. Jag misstänker att det kommer gå med detta som med alla andra tillslag på senare tid: polisen kommer vägra lämna tillbaks utrustningen inom rimlig tid, och saken kommer glömmas bort och rinna ut i sanden. Fotavtrycken spolas snart bort, och ingen märker vår sakta vandring mot en polisstat av rang.
Andra som kommenterar: Troberg, Full Mental Straightjacket, Webhackande, Soso, Ershag.
Bildcredits: inevernu
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Makt, Polisen, Rättssäkerhet
Gammal kärring lurar ungt lammkött på Internet
Vår tid och vår kultur tycks vara någon sorts mästerskap i vem som bäst kan ge dubbla budskap om andra kulturers bristande valfrihet när det gäller tvångsgifte och dylikt utan att lyckas sopa framför egen dörr. Media hoppar också gärna på och slänger en känga mot dataspelande, som vi ju alla vet är potentiellt skadligt (potentiellt i väntan på resultatet av en statlig utredning så vi kan säga säkert).
Den här gången är det onlinespelet World of Warcraft som (återigen) orsakar moralets förfall i samhället. En gammal kärring fyrbarnsmamma har lurat till sig sex av bara barnet ju! en 15/16-åring (vilken ålder som gäller kan svenska tidningar inte enas om.
Jag vet inte ens var jag ska börja egentligen, så jag drar helt enkelt några citat från artiklarna för analys.
Hon bearbetade pojken genom tusentals mail tills han till slut gick med på att träffa henne.
Det låter ju inte så bra det där… som någonstans mellan en otroligt utdragen online-variant av tjatsex och om hon använde sin ålder och status som någon sorts maktutövande kanske man skulle kunna anse att det var sexuellt utnyttjande. Men vi behöver nog lite mer detaljer om vad “bearbeta” innebär?
De började maila och chatta med varandra och deras samtal blev allt mer intensiva och sexuella.
– Vi har tusentals mail och chattmeddelanden att gå igenom. Hon har varit minst sagt enträgen, säger Matthew Gray på polisens barnporrgrupp i Texas till Huffington Post.
Men vänta nu… han var alltså delaktig i det hela? Hon har varit enträgen, okej, men han då? Att ett par på distans skickar tusentals chattmeddelanden och mail är väl snarare regel än undantag? Att de har ett ökande sensuellt/sexuellt innehåll borde även det vara naturligt allteftersom relationen fördjupas.
Jag har med all säkerhet tusentals chattmeddelanden och mail med min sambo från tiden innan vi flyttade ihop — och då bodde vi ändå bara 45 minuter från varandra, och träffades hela tiden. Relationer mellan människor med Internetvana tenderar att vara ständigt sammantvinade. Man lever tillsammans, snarare än träffas på helgerna och när man råkar vara hemma från jobbet.
Ordvrängandet känner inga gränser. Hon “bearbetade” honom med mail som jag “bearbetar” min sambo om jag masserar hennes axlar eller lagar en fin middag? Man vet ju vad han är ute efter. Snuskhummer!
Hon flög till Kanada och hans hemstad och lockade ut honom från hans hus. Pojken lämnade en lapp åt sin mamma där han skrev att han rymde med en kvinna han älskade.
Nu hänger informationen inte ihop alls, och försöken till omskrivningar är nästan löjliga. Han lämnade en lapp där han skrev att han älskade henne. Gjorde han det under tvång eller? Varför behövde hon annars “locka” ut honom från huset? Vad gjorde hon egentligen för att “locka” ut honom? I min fantasi brukar det mesta vara möjligt, men försök själva att se för ert inre öga en bild av hur kvinnan står på gatan utanför hans hus och försöker “locka” ut honom… hur ser den bilden ut egentligen?
Anyway… Hon flög dessutom från Texas till Kanada för att träffa människan. Det låter som helt otroligt korkat och dyrt om det handlar om en snabbis på ett hotellrum.
Pojkens mamma säger att hans hjärta är krossat.
– Han trodde att han var kär i henne.
Och här kommer vi då till själva kärnan i resonemanget jag inledde med. Mamman har redan valt att pojken ska förälska sig i någon vacker jämnårig flicka. Det går inte an att han själv väljer på något annat sätt. Det är till och med så otänkbart att han inte älskade henne, han bara trodde han gjorde det, har hon bestämt. Tänk om han inbillat sig att han var kär i en annan kille? Sånt strunt kan vi inte ha i vårt samhälle.
Amerkanska dumheter, den här gången, men i Sverige är det ännu värre — här kallar vi det till och med denna sorts frivillig relation för Våldtäkt i någon form av fullständigt kollektivt vansinne. Oscar Swartz kallar det för vår form av hederskultur, och träffar nog rätt med det — här handlar det inte om killen (som uppenbarligen hade det rätt fint), utan om mammans “heder”.
På anti-barnporrorganisationerna världen över vill man gärna göra så stor sak av sånt här som möjligt. Helst visar det att Internet är farligt för både barn och andra, och därför ska censureras, eller förbjudas. I varje fall innebär det att det finns farliga gamla gubbar och kärringar där ute som bara är ute efter att lura våra barn. Tänk på baaaarnen!
De verkar ju ha rätt också, eller hur? Känns det inte som om det blir vanligare med rapporter om den här sortens företeelser? Jag tror mycket väl det kan vara så i alla fall, men av helt andra skäl. Kärlek uppstår ibland där man minst anar det, men det krävs i alla fall tid tillsammans för att kärlek och förälskelse ska utvecklas. Traditionellt har det varit relativt ont om platser och aktiviteter där olika generationer har mötts förutsättningslöst och på lika villkor.
En kultur av åldersseparatism kan man se det som. Men Internet är en förstärkare. World of Warcraft spelas flitigt av folk från 10 till 50, utan att någon bedöms på grund av yttre attribut som ålder.
Det är väldigt fint i vår kultur att tala om hur insidan är det som räknas, samtidigt som det finns en tyst överenskommelse om att det egentligen är utsidan som räknas, och att alla ska träna hur mycket som helst, bara äta sallad och ändå ha ångest över sitt yttre nog för att spendera de sista hundralapparna på lite smink eller hårprodukter.
Men så var det det där med att Internet är en förstärkare… Internet möjliggör just en sådan kommunikation mellan människors faktiska inre väsen, utan alla förutfattade meningar som kommer ur fysisk attraktion. Blir man kär i någon i World of Warcraft är inte utseendet en faktor, för personen i fråga ser ut som ett troll. Det innebär också att andra yttre faktorer faller bort, som ålder.
En förstärkt form av kärlek, av just den typ vi så ofta vill höja till skyarna. Men bara så länge den passar. Lite sådär lagom begränsad gränslös kärlek, tack. Någon måtta får det vara.
Ett par av mina bästa vänner från min tid som World of Warcraft-spelare är betydligt yngre än mig, men beter sig betydligt mer moget än många i min ålder. Men jag har väl förståss lurat till mig hans vänskap? Så måste det vara, snuskgubbe som jag är på nätet (det farliga).
Det är ingen hejd på moralpaniken i vår kultur, och i samband med teknikfobin skapar den en explosion av dumhet som är precis lika skadlig för de inblandade som allt annat tvång när det gäller val av partner.
Hade paret väntat ett år hade det helt plötsligt varit lagligt. Men nu blev det ingen tårdrypande historia om hur de tålmodigt väntade på sin kärlek som i sagornas land, bara ett sorgligt slut om hur moderns heder och samhällets moralism segrade över de små människornas känslor.
Bildcredits: Boom, Mikael Hedberg (cc0)
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Kärlek, Moral, Sex, Sexualitet, World of Warcraft
Våldtäktsvansinne
Jag brukar ha nog med bloggar och annat online att läsa på vägen in till jobbet för att låta bli att läsa tidningar, men idag var det av någon anledning ovanligt tyst i bloggosfären. Så jag tog en Metro att bläddra i, och utsatte mig för det stora ointresse som artiklarna däri brukar innebära.
Med ointresset kom dock ett visst obehag denna gång. För första gången ser jag nu hur de nya våldtäktsbestämmelserna appliceras. En man har varit otrogen mot sin sambo med hennes syster… lite omdömeslöst kan tyckas, men vad har det med våldtäkt att göra? Jo, systern är nämligen yngre än 15, vilket gör att all sex är våldtäkt, frivillig eller ej, enligt rådande lagar.
Det märks tydligt att lagändringen fått avsedd effekt här — Metro slår på stora trumman så sensationalistiskt det bara går om hur de har träffats för “övergrepp” på en butikstoalett (för att sambon inte skulle märka något) och hur han “regelbundet förgripit” sig på henne. Rubriken får det att låta som om någon med våld slitit in henne på coops toalett för ett snabbt dåd och sedan försvunnit springande från platsen till skogs.
Detta handlar inte om några övergrepp. Här finns inget lurendrejeri, inga hot och inget tvång, någon skada är varken avsedd eller skedd. Här finns bara ett flerårigt kärleksförhållande mellan två könsmogna individer, som på grund av vissa omständigheter tagit sig sexuellt uttryck just på Coops kundtoalett.
Alldeles oavsett vad man tycker om förhållanden med stor åldersskillnad så gör man alla verkliga våldtäktsoffer en stor otjänst med denna lag… till en början kanske det skapar vad jag förmodar är den avsedda effekten – sex med någon under 15 demoniseras med en hemsk titel, men på sikt? Jag kan bara se framför mig det tvivel som kommer uppstå i samband med begreppet…
“Vad då, en riktig våldtäkt, med tvång? Eller va du med på noterna?”
Förnuftet förlorar. I just det här fallet finns bara ett offer som drabbats av relationen: mannens sambo. Jag förstår precis hur hon måste känt när hon ertappade paret med att kyssas… men ska vi göra otrohet olaglig så kan vi göra det för alla, utan att kalla det något det inte är.
Nu sitter en man i fängelse i tre år för ett brott som inte skadat någon, och betalar hundratusentals kronor i skadestånd för sin kärlek, till sin kärlek. När han släpps fri är hon gammal nog att få bestämma själv… men vid set laget har väl alla välmenande i omgivningen lyckats “lära” henne hur fel det var att följa sina egna känslor istället för att rätta sig efter rådande moralism.
Det hela kan jämföras med att grov misshandel av en bebis anses vara lite mindre farligt, och att mörda en 15-årig flicka är bara hälften så illa.
Under tiden trampar moralstövlarna vidare och skördar fler offer bland dom som redan är offer för riktiga brott.
Bildcredits: Vargklo
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Sex, Moral, Våldtäkt, Lagar, Nyheter
Verkliga livet, i all dess hemskhet
Svenska nyheter har i små klipp lite rapportering från Iran. SVT rapporterar på några minuter om hur protesterna fortsätter, och om hur “polisen” använder tårgas och vattenkanoner för att skingra demonstranterna. Man säger sig vara så noggrann med sin källfontroll att man inte vill vidarebefordra mobilkamera-bilder eller medborgarrapporter från gatorna, samtidigt kan man inte hålla isär Khomeini och Khamenei, eller de olika grupperna i landet.
På svensk TV får man någon sorts intryck av att det är lite demonstrationer och polisen som försöker hålla ordning. Att det är en massiv revolt som pågår, där polisen tagit sida med demonstranterna och det är den Iranska millitären och paramilitära grupper som Basij och det Revolutionära Gardet som nu massakrerar demonstranterna hör man inte mycket om. “Polisen skjuter varningsskott” säger nyheterna — i verkligheten har fler människor än jag vill försöka hålla räkning på dödats.
På nätet binds allt ihop. Här är vi inte längre så isolerade ifrån händelserna, vi sitter inte längre och blir varnade för att “inslaget kan obehagliga bilder” om det är lite blod med i ett rapportage — vi följer och ser direkt vad som egentligen händer.
Det är är riktiga händelser, riktiga människor som kräver att världen öppnar ögonen på ett sätt som aldrig förut hänt. Det går inte längre att gömma sig och glömma bort att det som händer är riktigt jävla hemskt.
Mymlan säger det bäst: So fucking far from okay. Obligatorisk läsning, oavsett hur obehagliga bilder det innehåller. Nu handlar det inte längre om ett “oj då” framför TV:n, det handlar om vad DU kan göra, IDAG, för att hjälpa dina medmänniskor.
Midsommar med eftertanke
Jag förbereder mig för att resa ut på landet och fira midsommar, samtidigt som jag följer upp en forumtråd om de som dödats i protesterna i Iran. Kombinationen känns overklig, och något jag först lade märke till i början av Iran-konflikten blir extra tydligt idag:
Det här är en ny sorts nyheter. En ny sorts kommunikation. När media gäspar sömnigt och politikerna skakar yrvaket på huvudet så rapporterar de iranska medborgarna själva ut sina nyheter via nätet, och något speciellt händer, som aldrig riktigt hänt förut: Jag lider med dessa personer, som så många andra, och det är inte andra länders politiker som hjälper till utan andra länders medborgare.
Det här är inte nyhetssändningarnas avlägsna rapportering av fakta och siffror, inte politikernas tal om avtal och förhandlingar. Det här är riktiga personer, riktiga känslor, riktig kamp med riktig desperation, sorg och förtvivlan. Det som händer är att människor runt om i världen bryr sig, på ett helt nytt plan.
Medan västvärlden är upptagen med att försöka komma åt dom snyltande piraterna på the Pirate Bay är just dessa pirater inte tillgängliga — de är upptagna med att försöka rädda den fria tillgången till Internet i Iran, att stoppa försöken att förtrycka folket genom att frånta dem deras möjligheter att kommunicera.
Ett folk som slåss för sin frihet, och som hjälps av en global rörelse som når bortom alla nationella gränser, bortom alla religiösa gränser till en kärna av ren medmänsklighet och en stark tilltro på alla människors rätt till frihet.
Jag ser med hopp ett embryo till vad som kan komma att ske i framtiden i denna enorma slagkraft som mänsklighetens samlade styrka har i en svärm. Så med det räcker jag ut en hand till alla i hela världen med en lyckönskning om en god midsommar när jag firar denna hedninska högtid.
Uppror i Iran, media gäspar sömnigt
Iranskt Mod
Gammelmedia talar ofta om hur det är kris nu — folk får hellre sina nyheter på nätet än köper en tidning eller slår på en nyhetskanal. Idag är det riktigt tydligt varför.
Det är uppror i Iran. Protesterna efter det påstådda valfusket som ledde till att Ahmadinejad återvaldes som president har brutit ut i våldsamheter. Iranierna själva anser att det kan vara den viktigaste aktionen mot regimen på 20 år. Twitter kokar av nyhetsrapportering.
Utmanarkandidaten Mousavi sägs ha satts i husarrest. Rykten cirkulerade om att man bestämt sig för att samlas vid ett visst klockslag utanför hans kampanjhögkvarter för att därifrån marchera i protest, vilket senare ryktades ha varit en fälla för att samla alla hans supporters på samma ställe.
Iransk TV visar filmer och håller tyst om händelserna. All el i Teheran stängdes av för en stund, mobil-näten har varit avstängda, Twitter blockerats tillsammans med stora delar av webben, och andra liknande åtgärder har setts för att hindra demonstranterna att organisera sig. Polisen använder batonger och tårgas.
Bilder från oroligheterna hittas på nätet. Filmer sprids på youtube, bland annat på polis som sparkar liggande demonstranter och en folkmassa som skanderar “Ingen islamistisk stat” och där vi är vana att se folkmassor skandera “död åt amerika” hörs nu “död åt regimen” (1 2 3 4 5 6).
Media då? På med TV:n — man skulle ju kunna förvänta sig “Breaking News” på CNN, BBC och de andra jättarna. På CNN var det ett reportage om något nytt återvinningsbart pappersmaterial. BBC kör något om bergsklättrare. Tydligen har man tidigare kört en 5-minuters sammanfattning. CNN körde en minut. Detta om något som kan bli en historisk händelse.
SVT har rätt bra bevakning på nätet, men kör inget på TV. Dessutom är nyheten så oviktig att den hamnat långt ner på webbsidan, under något om att skolbarn kan tvingas gå om år och under ett rapportage om golf. Under tiden brinner eldar på gatorna, politiker arresteras och batonger viner.
Tänk på det nästa gång ni gnäller om att tittarna sviker, media.
För den som vill följa händelserna, följ Change_for_Iran, IranRiggedElect och keyvan på Twitter.
Försäljningen av nerladdade bensinstations-CD ökar med massor av procent
Scaber Nestor påpekar lite fulheter med skivbranchens statistikanvändning. Man anger nämligen inte vad siffrorna refererar till, alla gånger.
Nu senast påstås att skivförsäljningen ökat med 14% årets första månader. Jämfört med vad då?
Med all statistik är det bra att kolla upp källan, så jag företog mig att göra just detta. IFPI producerar lite rapporter med relevant data i — Recording Insdustry in Numbers heter den som borde innehålla detta. Problem nummer ett är att denna bara är tillgänglig till ett fåtal utvalda — rapporten kostar en 6-7000 kr om man inte råkar vara medlem i IFPI.
Dessutom produceras den bara årsvis (dvs det är först 2010 vi får reda på siffrorna, och då bara för hela året). Den rapporten är alltså inte producerad än. IFPI verkar inte heller ha släppt några pressmeddelanden om saken. En annan svensk organisation publicerar kvartalsvis information — den är inte heller släppt för första kvartalet. Dessutom pratar man om 5 månader, vilket inte går ihop med kvartalsvis information.
Mer grävande leder tillbaks till ett inslag hos SRs nyheter. Där verkar nyheterna göra en mycket konstig hopblandning av olika koncept. Artikeln på nätet anger i titeln att försälningen av nerladdad musik ökar. Artikeln handlar sedan om försäljning av CD-skivor på bensinstationer, som ökar.
Mitt i allt detta hittar vi ett hav av konstig statistik. Statoils musikchef säger att de dubblat sin försäljning, och påstår att detta är en ökning på 200% (om du glömt bort gymnasiematten kan jag hinta om att det egentligen är en ökning på 100%). Någonstans i gröten återfinns siffran 14%, som sägs komma ifrån “flera skivbolag som vi snackat med”.
Jag har läst igenom artikeln flera gånger nu, och jag tycker fortfarande det är oklart vilka siffror som refererar till nerladdning, vilka som är CD-försäljning i stort och vilka som är försäljningen för enskilda skivbolag eller ens bara Statoil. Att cheferna som sitter på siffrorna dessutom inte kan sin procentmatte gör inte det hela särskilt mycket mer trovärdigt.
Och då har vi inte ens börjat titta på förklaringsmodeller, IPRED och allt annat sådant… vilket när allt kommer omkring inte ens känns särskilt relevant om siffrorna är så dåligt specificerade.
