Vänsterpartiets informationspolitik
I mitt inlägg härom dagen talade jag om de etablerade partiernas informationspolitik, eller snarare brist på sådan. Jag skrev bland annat om Vänsterpartiet:
“Vänsterpartiet anser sig ha den bästa integritetspolitiken, och vill att FRA-lagen rivs upp vilket har skrivits med i valmanifestet. Trots detta finns inget mer informationspolitiskt material att tillgÃ¥, och bara en kandidat frÃ¥n Vänsterpartiet bland nejtilldatalagrings topplista.
Partiet har dessutom som grundregel att man aldrig kommer fälla en arbetarregering. Detta innebär alltsÃ¥ att man inte har nÃ¥got hÃ¥rt att komma med när det gäller integritetsfrÃ¥gan i det rödgröna samarbetet, och Socialdemokraterna har ju dragit fördel av detta i ett antal Ã¥r nu.”
Micke vK från bloggen Vänsterteknik bestred detta i kommentarerna och till viss del i ett eget inlägg, och berättade bland annat att en av vänsterns huvudpunkter i sitt valmanifest är integriteten och att man utsett en integritetspolitisk talesperson.
Detta är ju naturligtvis trevligt, så jag fick ta en liten paus där för att läsa igenom materialet och återkomma med denna uppdatering. Jag tycker i mångt och mycket att det är en vettig grund som förs fram i vänsterpartiets integritetsmanifest, även om det ramlat med några riktiga stolpskott om digitala bibliotek och liknande.
SÃ¥ lÃ¥ngt, sÃ¥ gott dÃ¥… men dÃ¥ Ã¥terstÃ¥r ju en frÃ¥ga kan man säga. Varför driver inte V dessa frÃ¥gor? Man har ju guldläge att dra röster inom det röd-gröna samarbetet med dessa argument, man kan sätta all världens press pÃ¥ alliansen och kanske till och med dra lite röster över blockgränsen? Föra upp frÃ¥gorna pÃ¥ valrörelsens agenda helt enkelt. Det är det man brukar göra när man har en frÃ¥ga som en prioriterad frÃ¥ga i en valrörelse.
Det är helt enkelt sÃ¥ att det fanns en anledning till att jag inte visste om integritetsmanifestet — det är läskigt tyst om det. Lägg dÃ¥ detta till hur det rödgröna samarbetet ser ut med Socialdemokraterna som styrman. Micke har ett svar pÃ¥ detta ocksÃ¥ i samma kommentar:
“Men du missar det viktiga: du föreställer dig att S skulle vara beredda att riskera regeringsmakten för att driva igenom dÃ¥liga lagar pÃ¥ integritetsomrÃ¥det. SÃ¥ är det inte. Den svÃ¥ra nöten är DLD, men vare sig vad gäller FRA eller Ipred handlar det om nÃ¥gra hjärtfrÃ¥gor för deras del. Vad gäller t ex övervakning i arbetslivet skulle de säkert vara med pÃ¥ tÃ¥get”
Det lÃ¥ter ju bra… men även om FRA och IPRED (1) är de stora tunga namnen frÃ¥n den senaste mandatperioden sÃ¥ är det ändÃ¥ fortfarande sÃ¥ att Datalagringen är ett sosseprojekt och om man kikar pÃ¥ de övervakningslagar som redan införts i terrorbekämpningens namn och allt möjligt annat sÃ¥ är fortfarande en klar majoritet frÃ¥n en mandatperiod dÃ¥ rödgrönt satt vid rodret.
I slutändan är det ändÃ¥ sÃ¥ att de rödgröna inte har kommit fram med nÃ¥gon gemensam överenskommelse. Vad som kommer förhandlas bort Ã¥terstÃ¥r alltsÃ¥ att se. Jag hoppas naturligtvis att Micke har rätt om den situationen uppstÃ¥r… men jag är lÃ¥ngt ifrÃ¥n säker.
En sista kommentar om nej till datalagringen som bara en vänsterpartist skrivit under pÃ¥… detta menar Micke är en fördel, eftersom det förmodligen inte kommer bli sÃ¥ att datalagringen avgörs i en rak votering. SÃ¥ mÃ¥ vara fallet, men för mig är inte det den viktiga poängen med väljarkontrakten. För mig handlar det om förtroende och rakryggad väljarkontakt. Det är ett litet steg av Ã¥terupprättat förtroende i en värld där partiernas vallöften inte är värda pappret de trycks pÃ¥ i mÃ¥ngas ögon.
Vänsterpartiets kandidater skulle inte ha något att förlora på att skriva under kontraktet hela bunten, även om det nu är så att man anser sig ha en bättre väg att gå för att stoppa direktivets införande i Sverige.
SÃ¥…
Det låter bra. Efter att ha läst på kan jag inte säga annat än att det låter väldigt bra. Om valresultatet blir rödgrön egen seger så sätter jag mitt hopp till dessa fina ord. Men samtidigt kommer jag inte undan känslan av att man inte riktigt är beredda att slänga sin vikt bakom det och faktiskt göra något åt saken. Resultatet är en kvarvarande gnagande osäkerhet på om V inte när det kommer till kritan ändå kanske kommer att prioritera ner och förhandla bort någon vital del.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Informationspolitik, Integritet, Piratpartiet, Vänsterpartiet, Datalagringsdirektivet, Val 2010
Otillräcklig informationspolitik
När vi talar om kontrollsamhället, övervakningslagarna och informationspolitiken är det inte helt ovanligt att vi i Piratpartiet får medhåll från en del av de andra partierna. De är ofta snabba att visa upp någon viss aspekt av sin informationspolitiska hållning för att på det sättet visa upp sig som trovärdigt alternativ, där det snarare finns minor som efter valet kommer visa sig röra sig om något helt annat än förbättrad integritet.
Medan de i sin tur är snabba på att peka ut områden där Piratpartiet inte har en heltäckande politik gör de allt för att se ut som om de själva har en heltäckande informationspolitik. Jag tänkte här spräcka den bubblan: Det finns inget annat parti som går att lita på när det gäller informationspolitiska frågor eller när det gäller det framväxande övervakningssamhället. Här nedan kommer en analys av partierna i bokstavsordning.
Centerpartiet
Centerpartiet gick till val 2006 på att stärka integriteten och många andra saker som lät väldigt lovvärda. Det gjorde nog att partiet fick en hel del röster. Väl efter valet har man regelmässigt struntat i dessa löften, och kritik internt såväl som externt har fallit för döva öron.
Nu har partiet helt släppt kritiken mot FRA, på någon sorts lösa grunder om att gjort är gjort, vilket pekar på en total och hopplös brist på insikt om det grundläggande problemet. Trots detta fortsätter partiet att kritisera datalagringsdirektivet i någon form av PR-drag, som när det väl kommer till kritan inte kommer innebära något konkret alls.
Detta har lett till att till och med Integritetskännande Centerpartister bestämt sig för att rösta Pirat.
Folkpartiet
Folkpartiet huserar Liberati, en frihetlig gruppering som strävar efter att styra om partiets inriktning när det gäller frihetsfrågor, där inkluderat övervakning och liknande.
Inom partiet Ã¥terfinns ocksÃ¥ hjältinnan frÃ¥n FRA-omröstningen — den enda riksdagskandidat som höll ut och stod fast vid sina principer: Camilla Lindberg. Detta ger naturligtvis ett bra intryck, vilket även faktum att FP är det riksdagsparti som har flest underskrifter pÃ¥ Nej till datalagring (12 kandidater, att jämföra med 70 frÃ¥n PP) gör.
Trots detta första intryck beter sig partiet som helhet som en stabil stöttepelare för moderaterna i alliansen. Partiets utspel inför valet har handlat mer om ordning och reda, mer kontroll (särskilt inom skolan) och flirtande med främlingsfientliga grupperingar. På så sätt visar sig partiet vara på väg bort från en förbättring snarare än mot en.
Jag ser en hel del potential i de inre frihetliga strömningarna när det gäller informationspolitiken, men för detta val är den gruppen alldeles för svag för att ha någon påverkan.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna profilerar sig som värnande om “Verklighetens folk”, en term man därför varumärkesskyddat sÃ¥ att inga andra partier ska fÃ¥ använda den. PÃ¥ sÃ¥ sätt lyckas man visa hur man själva är villiga att missbruka informationslagstiftningen, för att fÃ¥ styra debatten själv.
Ingen av partiets kandidater har skrivit på väljarkontraktet mot datalagring, och partiets EU-parlamentariker och tillika vallokomotiv sedan urminnes tider, Alf Svensson, är den enda svenska parlamentariker som skrivit under ett förslag om att utöka datalagringsdirektivet till att alla webbsökningar ska sparas undan i flera år.
Partiet tycker att FRA-lagen blev bra till slut och fick tillräckligt bra integritetsskydd, och går även till val på att föreningsfriheten ska inskränkas och på att införa undantag i banksekretessen för att kunna jaga terrorister och barnporrköpare.
Miljöpartiet
Miljöpartiet är det parti som jag själv ser som närmsta andra kandidat i informationspolitiska frågor. Det kan nog bero på att partiet i mångt och mycket har unga medlemmar, och en större förståelse för de nya generationernas sätt att leva integrerat med den nya sociala tekniken.
Trots det har man svaga punkter i rustningen, brister i isoleringen. Särskilt visar deras track record att man ofta viker ner sig för S i regeringssamarbetet. Ett bra exempel på detta är hur man plötsligt var för datalagringens införande i Sverige tidigare i år. Det var rätt tydligt att detta var någon form av kompromiss i S-V-MP-samarbetet, men i stället för att säga rakt ut att man förhandlat bort datalagringen så var en hel drös företrädare för partiet för teledatalagringens införande helt plötsligt.
Den uppgörelsen har sedan rivits upp, men något tydligt ställningstagande verkar inte ha funnits sedan dess. Det är därför rimligt att tro att MP kommer göra samma prioriteringar nästa gång, det vill säga fokusera på sina kärnfrågor: miljöfrågorna, och låta andra frågor bli lidande.
Partiet vill riva upp IPRED-lagen, men har inte kommit överens med S och V om saken, och verkar inte särskilt angelägna om att göra det heller. Av intresse är även att endast en enda Miljöpartist återfinns på listan av underskrifter på väljarkontraktet mot datalagring.
Moderaterna
Moderaterna kan tyckas vara borta ur racet redan frÃ¥n början. ÄndÃ¥ kommer de med jämna mellanrum med utspel om reformerad upphovsrätt eller dylikt. Klart är dock att partiet inte har en grundläggande framtidsinriktad syn pÃ¥ frÃ¥gan — hos M är banden starka till upphovsrättsbranchens lobbyister och verklighetsbeskrivning.
Reinfeldt och Ask får nog ses som de enskilt mest drivande för övervakningssamhällets införande, och det odemokratiska sätt som FRA-lagen tvingades, trycktes och mobbades igenom de egna leden borde vara en varningsklocka för alla som tänkt sig att rösta på Moderaterna.
Detta parti har varit drivande när det gäller väldigt många av de övervakningslagar vi har idag.
Socialdemokraterna
Socialdemokraterna var det parti som satt vid makten när övervakningen började rullas ut i snabb takt. Socialdemokraterna påbörjade FRA-lagen, men lade den sedan på is. Socialdemokraternas styre har till och med påverkat hela europa i negativ riktning i och med datalagringsdirektivet som antogs på EU-nivå, och som ursprungligen förhandlats fram av Bodström.
Även om Socialdemokraterna ursprungligen varit ett motstÃ¥nd mot FRA-lagen under orden “Riv upp, gör om, gör rätt!” sÃ¥ har det sedan kastats en skugga över vad innebörden av detta egentligen är. Eftersom FRA-lagen ursprungligen var ett S-förslag, och eftersom det pratas om att “göra rätt” när det gäller avlyssning av kabel ställer mÃ¥nga frÃ¥gan om Socialdemokraterna kanske egentligen mest är ute efter att fÃ¥ sätta sin egen prägel pÃ¥ massövervakningen, eller klippa PR-poäng.
Partiet har även en historia av att köra över sina samarbetspartners.
Sverigedemokraterna
SD gör ingen hemlighet av sin strävan efter hÃ¥rdare straff och mer kontroll (av vissa samhällsgrupper, i alla fall). Man har tydligt tagit ställning för nÃ¥gon form av FRA-liknande övervakning. SD ser “terrorhotet” som ett av vÃ¥r tids stora problem, och Ã¥tgärderna kommer därefter.
Nu senast vill Ã…ksesson ha övervakningskameror “pÃ¥ alla platser där vÃ¥ldtäkt är vanligt”, sÃ¥ dÃ¥ är det väl bara att sätta upp kameror i sovrummen dÃ¥, med tanke pÃ¥ att de allra flesta vÃ¥ldtäkterna sker i hemmet. Jag tänker inte gräva djupare än sÃ¥ i partiets Ã¥sikter.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet anser sig ha den bästa integritetspolitiken, och vill att FRA-lagen rivs upp vilket har skrivits med i valmanifestet. Trots detta finns inget mer informationspolitiskt material att tillgå, och bara en kandidat från Vänsterpartiet bland nejtilldatalagrings topplista.
Partiet har dessutom som grundregel att man aldrig kommer fälla en arbetarregering. Detta innebär alltså att man inte har något hårt att komma med när det gäller integritetsfrågan i det rödgröna samarbetet, och Socialdemokraterna har ju dragit fördel av detta i ett antal år nu.
Obs: Efter lite ny information i en kommentar har jag skrivit ett uppdaterat inlägg om vänsterpartiets informationspolitik.
Sammanfattning
Om du tycker att fokusfrågorna rörande integritet, rättssäkerhet, kultur och kunskap är centrala, tänk efter mycker väl innan ni röstar på något av partierna ovan. Visserligen finns det alltid i alla fall något namn som är värt att kryssa, men resultatet av valet är i alla fall att partiets officiella politik genomförs, och där är bristerna stora.
Röstar du istället på Piratpartiet så kan du vara helt säker på att integriteten, rättssäkerheten och informationspolitiken hamnar i fokus. Det är visserligen sant att du då lämnar skolan, vården, omsorgen och skatterna för andra att bestämma.
Tycker du Ã¥ andra sidan att skolan, vÃ¥rden, omsorgen eller skatterna är det viktigaste, sÃ¥ ska du definitivt rösta pÃ¥ nÃ¥got annat parti… men minns dÃ¥ att du med säkerhet lämnar informationspolitiken att driva vind för vÃ¥g, pÃ¥ precis motsvarande sätt.
Bildcredits: Bright Tal
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, övervakning, informationspolitik, integritet, rättssäkerhet, val 2010
Storebrors plånbok läcker
Det pratas mycket ekonomi mellan de etablerade partierna. Fördelningspolitiken är det som dominerar valet från deras sida, där frågor om hur mycket skatt som ska tas ut, vad som ska satsas var. Det sker nästan utan undantag i ett mycket högt tonläge, där båda sidorna gärna anklagar den andra för att vilja skära vilt i skola, vård och omsorg för att kunna finansiera sina planer.
Det gÃ¥r inte att komma undan att det ligger en viss sanning i detta — vill man satsa pÃ¥ nÃ¥got nytt, sänka skatten eller förbättra nÃ¥got sÃ¥ mÃ¥ste pengarna komma nÃ¥gonstans ifrÃ¥n. I princip ingen sätter nÃ¥gon focus pÃ¥ hur fantastiskt mycket pengar som slösas bort i det svenska systemet, sÃ¥ det faller utanför debatten, trots att det potentiellt är en guldgruva när det gäller att finansiera saker som faktiskt är viktiga.
Piratpartiet har ingen fördelningspolitik, vilket inte innebär att vi inte tänker på eknomi alls. Jag skulle därför vilja anlägga samma perspektiv på det som i rasande takt genomförs när det gäller övervakningssamhället. Vi har redan sett FRA-lagen drivas igenom med tillhörande budgethöjning om 82 miljoner kronor utöver den halva miljard som redan spenderas på signalspaning varje år.
Vi vet att teledatalagringen kan komma att kosta 1,1 miljarder att genomföra, och sedan 364 miljoner varje år. Redan här är vi uppe i 450 miljoner kronor om året, och då har vi inte ens börjat skrapa på ytan vad det gäller övervakningslagar, och inte ens funderat på vad det har för samhällsekonomiska effekter i övrigt.
Det kan vara lite abstrakt med siffror sÃ¥ där, men vi kan ju jämföra det med andra siffror inom IT, kanske. Bredbandsstödet som ett tag fanns för att hÃ¥lla Sverige pÃ¥ framkanten inom IT, även pÃ¥ landsbygden (hallÃ¥, Centern?) är numera helt borta, eftersom den ansÃ¥gs för dyr. Den skulle kosta 3,5 miljarder kronor — alltsÃ¥ kan vi välja mellan att vara en framstickande nation när det gäller IT (som Finland och Norge) eller 5 Ã¥rs övervakningskostnad.
Vill man inte ha varken eller finns ju dessutom den så ofta omtalade skolan, vården och omsorgen att spendera pengarna på. Jag skulle nog hellre se en väl fungerande skola än att min mobiltelefons position sparas 200 gånger om dagen.
Och tro inte att dessa faktorer inte hör ihop. Statens budget är en totaluträkning där alla faktorer måste räknas med och prioriteras. Pengarna för övervakning måste tas någonstans ifrån, antingen genom att man höjer skatterna eller genom att man skär ner på något. I USA har nu kostnaden för den expanderande övervakningen staten utför och krigen man envisas med att föra inneburit att skolor stängts en dag om året för att spara pengar, att gatubelysningen släckts, till och med att den kommunala busstrafiken lagts ner på en ort.
Men det tycks som om övervakningen faller i samma kategori som hÃ¥rdare straff — Ã¥tgärder vars budget aldrig behöver motiveras. Ett undangömt nedtystat skeende som kostar pengar och river rättssamhället.
Jag tänker inte gå med på det. Därför röstar jag Pirat.
Bildcredits: Steve Wampler
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Informationspolitik, Övervakning, Pengar, Ekonomi, Demokrati, Piratpartiet
There and back again
Ibland är det lätt att misströsta. Vi som värnar om rättssäkerhet och integritet ser hur fler och fler övervakningslagar, nya genvägar genom rättsystemet och förslag på mer absurd lagstiftning sköljer över oss nästan dagligen, allt medan en till synes fullständigt vansinnig justitieminister trampar vidare i blomsterrabatten iförd kängor med övriga regeringens goda minne.
Jag är övertygad om att det kommer en punkt där medborgarna får nog. Jag hoppas naturligtvis att den tiden är kommen i september, men även om den inte gör det då så kommer den någon gång. Många som väljer att rösta på Piratpartiet gör det för att få stopp på eländet. För mig går det längre än så.
Till att börja med måste vi naturligtvis in i riksdagen för att få stopp på galenskaperna. Men efter det följer flera andra uppgifter. Vi måste rulla tillbaka de steg som tagits på vägen till övervakningssamhället och återinföra en absolut och oinskränkt rättssäkerhet och ta oss tillbaka till ruta ett.
Först där kan vi börja bygga på allvar. Det finns trots allt mycket att göra inom ramarna för vår kärnpolitik som idag när vi är på väg ner i avgrunden känns rätt avlägset. Den nya tidens teknologiska möjligheter skapar nya problem att lösa. Det där sista kanske låter förvillande likt det gammelpolitiker säger, vilket beror på att kärnan i det är detsamma. Skillnaden ligger i åtgärderna.
För där de etablerade partierna jobbar febrilt för att etablera kontroll över de nya kommunikationsmedlen för att tvinga dem att bli som äldre media, bevara gamla affärsmodeller och kontrollmöjligheter vill vi lyfta det gamla samhällets principer så att dessa även gäller de nya möjligheterna.
Även på Internet ska du ha rätt att slippa bli övervakad utan brottsmisstanke. Även på Internet ska ingen ha rätt att öppna dina brev för att kontrollera deras innehåll. Även med en mobiltelefon ska du kunna röra dig fritt utan att din position spåras.
Det som däremot behövs är nya tag där de nya tekniska möjligheterna skapar nya möjligheter att göra intrång på dessa samma individuella rättigheter. Det kontantlösa samhället är ett utmärkt exempel. Bekvämligheten med att betala med kort ska inte få innebära att dina inköpsmönster kartläggs och blir handelsvara mellan storföretag eller föremål för statens klåfingrighet.
Nätneutraliteten måste stärkas så att företag som nästan helt saknar konkurrens kan utnyttja vårt hela tiden ökande beroende av Internetanslutning till att försöka slå mynt av och därmed dämpa den ökande trenden av individuellt nyttjad yttrandefrihet.
Det finns här mängder med områden där politiken behövs för att försvara den enskilde rätt, både mot storföretagen men kanske framför allt mot staten. Tyvärr är våra nuvarande politiker mer intresserade av att försvara både storföretagen och staten mot medborgarna. Därför är det hög tid redan nu att byta ut dem.
Ju snabbare det kan ske, desto snabbare kan vi gå från uppstädningsarbete till att bygga framtidens kunskapssamhälle.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Informationspolitik, Datalagringsdirektivet, Integritet, Övervakning, Rättssäkerhet, Yttrandefrihet, Piratpartiet, Val 2010
Inga brott är så vidriga att de motiverar rättsstatens nedmontering
– Det här är en sådan kolossal kränkning av barnen. Då får man ta ett steg tillbaka och inte vara rädd för att ens personliga intressen kan avslöjas. Även om man inte kommer åt allt material måste man försöka, säger Alf Svensson.
Alf Svensson (Kd), resonerar om Smile29, ett nytt försök att utvidga datalagringsdirektivet till att innefatta sökningar på sökmotorer.
Jag håller med Alf om att övergrepp mot barn är något av det vidrigaste man kan tänka sig. Däremot är hans slutsats skrämmande för mig. En människas informationssökning innehåller på samma gång allt hon oroar sig för, alla intressen, sexualitet, kanske lite sjukdomsinformation och säkert en eller annan väl bevarad hemlighet.
Dessa förväntas vi nu ge bort för att detta pÃ¥ nÃ¥got sätt skulle hindra övergrepp mot barn. Jag tänker inte ge mig in pÃ¥ frÃ¥gan om huruvida detta ens är rimligt att tro att det skulle fungera. Istället undrar jag varför vi i detta fall är redo att frÃ¥ngÃ¥ principer som försvarat rättsstaten och mänskliga rättigheter mycket länge nu. Det finns andra vidriga brott — samhället är fullt av mord, misshandel och vÃ¥ldtäkter. ÄndÃ¥ accepterar vi inte de ingrepp i vÃ¥r personliga integritet som skulle krävas för att avsevärt minska förekomsten av dessa brott. Detta betyder inte att vi inte inser hur vidriga brotten är, utan att vi inser hur vidrigt det vore att utsätta alla oskyldiga medborgare för denna kränkning.
Vi har tidigare talat om ordvalet signalspaning kontra massövervakning i fallet FRA, vilket debatterades friskt. Nu finns här inte längre nÃ¥got tvivel. Detta är ren massövervakning i dess allra tydligaste form — alla dina intressen ska sparas undan för genomsökning om du verkar vara fuffens, enligt nÃ¥gons luddiga definition av “fuffens”.
I takt med att Internet blir en allt viktigare kunskapskälla dit mer och mer information flyttas blir detta ett allt allvarligare problem. Risken för ändamålsglidning är uppenbar. Delar av EU har till exempel en mycket homo-fientlig lagstiftning. Fundera på vad den kan innebära i kombination med lagring av alla sökningar.
Dessutom är risken här överhängande att vi får ett Minority Report-liknande system där människor döms för något de kanske skulle ha gjort, snarare än något de faktiskt gjort. Vad har man tänkt sig dra för slutsats av att någon söker efter barn på nudiststränder?
VÃ¥ra barn mÃ¥ste skyddas sÃ¥ de kan växa upp i ett tryggt samhälle — ett samhälle där de inte behöver vara rädda för att söka upp information när de är osäkra pÃ¥ sin sexualitet eller nÃ¥got annat. Och skulle de växa upp och bli nudister ska de kunna söka rätt pÃ¥ närmsta barnvänliga strand att besöka med sina egna barn, utan att polisen i nästa ögonblick stormar in.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Integritet, Rättssäkerhet, Övervakning, Smile29, Alf Svensson
Nyspråksundervisning
Moderaterna i Stockholm har dragit igÃ¥ng kampanjen “Stockholmsmotorn” med afficher i hela tunnelbanan och tillhörande webbsida och sociala medier-initiativ. Det gÃ¥r inte att undvika att slÃ¥s över vilken skillnad det är pÃ¥ Piratinitiativ i sociala medier och gammelpartiers initiativ.
Men det var inte det som jag direkt noterade när jag såg kampanjen, utan den fantastiska användningen av nyspråket. Kampanjaffischen jag såg först handlade om trygghet, och då specifikt trygghet i tunnelbanan, eftersom det var i tunnelbanan affischen satt.
Moderaterna satsar på fler trygghetsvärdar och fler trygghetskameror, stod det. Jag vill då veta vad en trygghetskamera är, och exakt hur den skiljer sig från en övervakningskamera. Dubbelplusbra, tack moderaterna för nyspråksundervisningen.
Kanske tycker man rent av att mer övervakning alltid leder till ökad trygghet? Det skulle i och för sig verka rimligt, med tanke på hur man bankade igenom FRA-lagen och tuffar på när det gäller datalagringsdirektivet. I så fall håller jag direkt inte med, och röstar på ett parti som bryr sig om min integritet.
Men det är klart, hela moderatpolitiken för mer ordning och reda och hårdare straff kanske behöver sig ett språkligt lyft? Vi vill ha längre besök för intagna hos trygghetskliniken? Högre trygghetsbetalningar för otryggt framförande av motorfordon och annat otryggt förfarande? Trygghetsmikrofonerna i sovrummen blir också ett bra komplement för din trygghetskänsla, och det känns ju trygt att Försvarets Trygghetsanstalt trygghetssäkrar dina mail.
Det är helt enkelt dags för en ny slogan.
Moderaterna — Det Känns Tryggt
Bildcredits: Mikael Hedberg, CC-BY-SA
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Övervakning, Trygghet, Lokaltrafiken, Tunnelbanan, SL, Piratpartiet, Stockholmsmotorn
Befria FRA?
Jag är inte särskilt förvÃ¥nad över att det nu kommer fram att de rödgrönas tal om att riva upp FRA-lagen och göra rätt hade tonpunkten pÃ¥ “gör om” (sÃ¥ smÃ¥ning om, kanske), inte pÃ¥ “riv upp”. Man kan ha mycket Ã¥sikter om hur och vad som ska gälla, men jag tycker i alla fall det vore kul om vi kunde fÃ¥ faktan rätt.
Bodström säger följande i artikeln som länkats ovan:
– Tar vi bort allting då är ju FRA fritt. Vi får diskutera hur vi ska göra. Jag har inget färdigt förslag.
En person med Bodströms juristutbildning vet med all sannolikhet vad som gäller, så jag kan inte annat än tolka det som direkt vilseledande.
FRA var inte “fritt” innan lagpaketet infördes… det FRA gjorde innan dess var olagligt. Det är inget speciellt med FRA som organisation. Utan lagklustret FRA-lagen stÃ¥r det mig, dig, Ica eller Superhemliga Klubben lika “fritt” att avlyssna kabeltrafik — det är alltsÃ¥ olagligt. Detta helt utan att det behövs en “skivad lime-lag” som säger att jag minsann inte fÃ¥r spana i kabel, eller en “Ica-lag” som tar ifrÃ¥n Ica dess frihet att spionera.
Lagar fungerar pÃ¥ det sättet… det är helt enkelt förbjudet att göra det FRA gör, och för att de ska fÃ¥ göra det sÃ¥ krävs ett undantag. Det är detta undantag (bland annat) som FRA-lagklustret handlar om. Detta precis pÃ¥ samma sätt som alla andra saker som är olagliga och inte fÃ¥r göras av nÃ¥gon. Ska det ändÃ¥ göras mÃ¥ste det till undantag.
Det är därför vi inte behöver en “Skatteverket fÃ¥r inte mörda folk”-lag, till exempel. Istället behöver vi en “skivad lime-lag” ifall vi bestämmer oss för att det vore kul om jag fick lite extra möjligheter som andra inte har (vare sig det gäller spana i kabel eller stjäla godis frÃ¥n smÃ¥ barn). Utan denna princip att lagarna i grundutförande gäller alla skulle samhället falla isär.
Men by all means… ifall det är sÃ¥ det ska kallas, sÃ¥ fÃ¥r FRA gärna “befrias” med en uppriven FRA-lagstiftning.
Så nu vet vi alltså att det rödgröna lägret innebär precis lika lite förändring i FRA-frågan som det blå. Vill du ha någon förändring finns bara det lila alternativet. Rösta på Piratpartiet.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Övervakning, FRA, Piratpartiet, Socialdemokraterna, Thomas Bodström
Internets gränslösa energi
I min första post om Transgenusmotorn där jag satte upp den första spegeln av vad som nu är ett dussin eller sÃ¥ nämnde jag att motorn precis lika väl skulle kunna implementerats som ett webbläsartillägg — vilket naturligtvis är ett tecken pÃ¥ att det inte handlar om nÃ¥gon publicering.
Transgenus var skrivet i python, och en hel del krångel att sätta upp. Jag fixade till lite buggar, la till lite funktionalitet så det fungerade rimligt, och la upp resultatet. Det dröjde inte lång tid innan speglarna började dyka upp. Knappt en dag senare hade någon konverterat hela skriptet till php, vilket gjorde det avsevärt lättare att sätta upp en spegel.
Tidigare idag fick jag så ett mail med meddelandet att Transgenus nu finns i javascript-form. Den körs helt i din webbläsare, precis som jag berättade om i den posten. Det här är alltså ett oerhört vasst bevis på att det jag skrev då var sant.
Mer än det är det här ett bevis på den gränslösa energi som nätet uppvisar. Jag hade definitivt inte energin till att göra en konvertering till php, även om jag skulle kunnat det. JavaScript-konverteringen likaså. Tack vare många små bäckar energi bildas en våg av handling, som skapat och förfinat ett inlägg i debatten som från början höll på att tappas bort.
Det är det här som gör Internet sÃ¥ fantastiskt. Det är ett enda stort grupparbete med alla de fina effekterna frÃ¥n skollektionerna… och det är väl rätt typiskt att det sker i det här fallet som svar när nÃ¥gon vill ta till rättsapparaten för att tysta nÃ¥gon. Nätet lÃ¥ter sig inte tystas, varken av hot eller straff — det räcker med en nätmedborgare för att starta en svärm.
Annat läsvärt: Pelle Billing skriver om hur äldre kvinnor släpper lös, vilket lustigt nog är mycket relevant för transgenus, liksom hur kvinnor hämnas pÃ¥ sina pojkvänner. Ung pirat skriver om hur Rasismen hotar kunskapssamhället, och sÃ¥ är det nog – när kommunikationen är global mÃ¥ste även gemenskapen vara gränslös.
Lake skriver om Nagelknipsaren, det nya terrorhotet, och om man tycker flyget är överdrivet blir det inte mycket bättre pÃ¥ tÃ¥get, där en musiker slängdes av för att ha skrivit en lista med lÃ¥ttitlar. Och det är inte utan att man vill resa härifrÃ¥n — Motpol skriver bra om hur vi med stormsteg närmar oss ett tvÃ¥partisystem.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Transgenus, Övervakning, Informationspolitik
Foliehatt på
Jag har tidigare varit inne pÃ¥ hur man gärna ses som foliehatt om man berättar vad som hÃ¥ller pÃ¥ att ske. Folk tror helt enkelt inte pÃ¥ det — inte här, hemma i vÃ¥r fina demokrati.
Tyvärr blev det inte så jättemycket diskussion runt sätt att komma runt problemet. Jag tror själv att en del av det som behövs är en konkretisering av problemen, som nu är lite abstrakta. Övervakningen och övergången till en polisstat känns inte. Att din mobil blir en spårsändare har ingen direkt påverkan på Svenssons liv.
SÃ¥ vad kan hända? Vad händer redan? Jag menar inte att vi ska spekulera mer… jag menar att det redan finns mycket att ta upp. Bara senaste veckan har jag översköljts med en hel drös fullständiga galenskaper.
En skola lÃ¥nar ut datorer till eleverna. Datorernas inbyggda webbkameror aktiveras sedan över nätet, och skolpersonalen spionerar med hjälp av dessa pÃ¥ eleverna. Det hela uppdagas när en elev fÃ¥r en tillsägelse för att ha agerat olämpligt — hemma. Det olämpliga agerandet? Han Ã¥t godis.
I England blir en fotograf upprepade gÃ¥nger stoppad av en polis. När han vägrar uppge personuppgifter blir han arresterad. Det är nämligen “misstänkt och anti-socialt beteende” att fotografera julfirandet. Det hela spelades in i en fin spegling av vÃ¥rt alldeles egna Gategate.
Det här är alltsÃ¥ alldeles vanlig semesterfotografering som straffas som terrordÃ¥d. Det är ju inte sÃ¥ att kameror är nÃ¥got nypÃ¥hittat hotfullt, eller att terroristerna inte skulle kunna hitta nÃ¥got sätt att fÃ¥ tag pÃ¥ bilder ändÃ¥ om de ville… det är helt enkelt en lagstiftning som gör att Brittisk polis fÃ¥r arrestera vem de vill, när som helst, utan nÃ¥gon som helst pÃ¥verkan pÃ¥ det som avses med lagen… precis som svensk droglagstiftning. Denna sorts lagstiftning som man vill införa mer och mer av kan drabba precis vad som helst. Allt som krävs är att du fotar tomten i julparaden.
Ett sista exempel är mannen som haspar ur sig ett litet morbidt skämtsamt uttalande pÃ¥ twitter när flygplatsen han ska resa via stänger i snöstormen. De flesta har nog hävt ur sig nÃ¥got sÃ¥nt nÃ¥gon gÃ¥ng när tÃ¥gen är sena, när bussen kör fast eller när man blivit dÃ¥ligt bemött av nÃ¥gon. “Fan, man borde bränna ner hela den här stationen”. Det räcker kanske med senaste dagarnas snöstorm för att mÃ¥nga ska känna igen sig i frustrationen och vreden.
“Crap! Robin Hood Airport is closed. You’ve got a week and a bit to get your shit together otherwise I’m blowing the airport sky high!”
Men nu var det en diskussion i sociala medier, inte en diskussion med polaren pÃ¥ bussen. De tvÃ¥ är i allt väsentligt samma sak — sociala medier lÃ¥ter mig prata med mina vänner, men andra kan “tjuvlyssna”. Skillnaden är egentligen bara att i de sociala medierna är det lättare för andra att faktiskt delta i konversationen. Men vad hände?
Mannens meddelande klassades som bombhot, han riskerar nu 2 års fängelse, är på livstid bannlyst från flygplatsen i fråga, har fått datorer och telefon beslagtagna och är avstängd från sitt jobb.
En vettigt funtad människa skulle naturligtvis inse att en terrorist med en bomb inte går omkring och pratar om den vid bagagekontrollen. Men det är tydligen för mycket att begära i dagens samhälle. En vettigt funtad människa inser att en snabb kommentar man häver ur sig i frustration i en konversation med vänner inte är ett seriöst menat bombhot. Men det är tydligen för mycket att begära i dagens samhälle.
Denna fullständiga vansinnighet i förhållande till de egna medborgarna sprider sig som en löpeld. Vi är inte längre i vår privata zon hemma, vi är inte längre semesterfotografer eller anonyma nobodies på bussen, vi är potentiella terrorister. Allt vi säger eller gör är misstänkt, särskilt om det skulle vara så att vi hävdar vår rätt jämtemot statsmakten eller vägrar gå med på statsmaktens godtycke.
Det är därför Piratpartiet behövs i riksdagen. Det är dessa historier som måste spridas till precis alla som inte förstår vart det är vi är på väg.
Bildcredits: bookgrl, Mark Zabala, TKCS.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Övervakning, Integritet, Piratpartiet, Rättssäkerhet
Can’t happen here
Det senaste året med mitt ökade engagemang i Piratpartiet har inneburit en hel del debatterande av integritetsfrågor, både online men även efter att jag blivit indragen i diverse diskussioner runt middagsbord och fikabord (ni vet, med verklighetens folk).
Det allra svÃ¥raste och mest vanligt förekommande argumentet är nog foliehatts-argumentet: “Tror du verkligen det där skulle kunna hända här? Vi bor ju inte i Ryssland.”
Det uppstÃ¥r ett moment 22 här: när nÃ¥gon reagerar pÃ¥ det som hÃ¥ller pÃ¥ att ske, fÃ¥r denne gärna höra att det inte kan ske, för dÃ¥ skulle nÃ¥gon reagerat. Jag hÃ¥ller med… det är alldeles vansinnigt att tro att samtliga riksdagspartier skulle ställa sig bakom en lagändring som gör alla mobiltelefoner till statliga spÃ¥rsändare, och sparar undan precis alla du talar med, var du var och när det skedde.
Det lÃ¥ter fullständigt orimligt. Jag skulle aldrig tro pÃ¥ det, om jag inte med egna ögon sÃ¥g det ske… och just där uppstÃ¥r problemet, eftersom andra inte alla gÃ¥nger kan se att det händer. Det är lättare att tro pÃ¥ alla utsagor om att FRA-lagen skulle vara rättssäker än att vira huvudet runt konceptet att precis alla vill övervaka mina telefonsamtal utan att jag är misstänkt för nÃ¥got brott.
Det finns så många små invändningar man kan dra om man verkligen inte vill tro på att det inte kan hända i vår fina demokrati.
Jag har inga bra svar — vi ser hur hela deklarationen om de mänskliga rättigheterna mals sönder i politikens kvarnar, men kan inte förmedla det till andra som tror att nÃ¥got sÃ¥dant aldrig skulle kunna ske. Man kan peka pÃ¥ diverse beslut och dokument, men det ser aldrig sÃ¥ allvarligt ut om man tittar pÃ¥ ett beslut i taget…
Vi kommer att se det med all tydlighet i valrörelsen. Piratpartiet kommer ta upp hur bÃ¥de alliansen, socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet vill genomföra datalagringsdirektivet. De etablerade partierna kommer att slÃ¥ ifrÃ¥n sig… och för den som inte redan är insatt finns risken att vi enkelt ignoreras som doomsayers som pratar om världens ände.
Jag har inga bra svar på hur man kan lösa det på ett sätt att kommunikationen fungerar även med de som inte redan är insatta i piratfrågorna, men det känns som att det är den kanske viktigaste frågan vi har att lösa inför valrörelsen. Förslag och åsikter uppskattas!
Jag menar för övrigt inte att budskapet aldrig går fram. Jag menar bara att det når nog ofta inte fram med den tydlighet och styrka som allvaret i frågorna kräver.
Bildcredits: jonycunha
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, FRA, Integritet, Piratpartiet, Riksdagsval
