There and back again
Ibland är det lätt att misströsta. Vi som värnar om rättssäkerhet och integritet ser hur fler och fler övervakningslagar, nya genvägar genom rättsystemet och förslag på mer absurd lagstiftning sköljer över oss nästan dagligen, allt medan en till synes fullständigt vansinnig justitieminister trampar vidare i blomsterrabatten iförd kängor med övriga regeringens goda minne.
Jag är övertygad om att det kommer en punkt där medborgarna får nog. Jag hoppas naturligtvis att den tiden är kommen i september, men även om den inte gör det då så kommer den någon gång. Många som väljer att rösta på Piratpartiet gör det för att få stopp på eländet. För mig går det längre än så.
Till att börja med måste vi naturligtvis in i riksdagen för att få stopp på galenskaperna. Men efter det följer flera andra uppgifter. Vi måste rulla tillbaka de steg som tagits på vägen till övervakningssamhället och återinföra en absolut och oinskränkt rättssäkerhet och ta oss tillbaka till ruta ett.
Först där kan vi börja bygga på allvar. Det finns trots allt mycket att göra inom ramarna för vår kärnpolitik som idag när vi är på väg ner i avgrunden känns rätt avlägset. Den nya tidens teknologiska möjligheter skapar nya problem att lösa. Det där sista kanske låter förvillande likt det gammelpolitiker säger, vilket beror på att kärnan i det är detsamma. Skillnaden ligger i åtgärderna.
För där de etablerade partierna jobbar febrilt för att etablera kontroll över de nya kommunikationsmedlen för att tvinga dem att bli som äldre media, bevara gamla affärsmodeller och kontrollmöjligheter vill vi lyfta det gamla samhällets principer så att dessa även gäller de nya möjligheterna.
Även på Internet ska du ha rätt att slippa bli övervakad utan brottsmisstanke. Även på Internet ska ingen ha rätt att öppna dina brev för att kontrollera deras innehåll. Även med en mobiltelefon ska du kunna röra dig fritt utan att din position spåras.
Det som däremot behövs är nya tag där de nya tekniska möjligheterna skapar nya möjligheter att göra intrång på dessa samma individuella rättigheter. Det kontantlösa samhället är ett utmärkt exempel. Bekvämligheten med att betala med kort ska inte få innebära att dina inköpsmönster kartläggs och blir handelsvara mellan storföretag eller föremål för statens klåfingrighet.
Nätneutraliteten måste stärkas så att företag som nästan helt saknar konkurrens kan utnyttja vårt hela tiden ökande beroende av Internetanslutning till att försöka slå mynt av och därmed dämpa den ökande trenden av individuellt nyttjad yttrandefrihet.
Det finns här mängder med områden där politiken behövs för att försvara den enskilde rätt, både mot storföretagen men kanske framför allt mot staten. Tyvärr är våra nuvarande politiker mer intresserade av att försvara både storföretagen och staten mot medborgarna. Därför är det hög tid redan nu att byta ut dem.
Ju snabbare det kan ske, desto snabbare kan vi gå från uppstädningsarbete till att bygga framtidens kunskapssamhälle.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Informationspolitik, Datalagringsdirektivet, Integritet, Övervakning, Rättssäkerhet, Yttrandefrihet, Piratpartiet, Val 2010
Inga brott är så vidriga att de motiverar rättsstatens nedmontering
– Det här är en sådan kolossal kränkning av barnen. Då får man ta ett steg tillbaka och inte vara rädd för att ens personliga intressen kan avslöjas. Även om man inte kommer åt allt material måste man försöka, säger Alf Svensson.
Alf Svensson (Kd), resonerar om Smile29, ett nytt försök att utvidga datalagringsdirektivet till att innefatta sökningar på sökmotorer.
Jag håller med Alf om att övergrepp mot barn är något av det vidrigaste man kan tänka sig. Däremot är hans slutsats skrämmande för mig. En människas informationssökning innehåller på samma gång allt hon oroar sig för, alla intressen, sexualitet, kanske lite sjukdomsinformation och säkert en eller annan väl bevarad hemlighet.
Dessa förväntas vi nu ge bort för att detta på något sätt skulle hindra övergrepp mot barn. Jag tänker inte ge mig in på frågan om huruvida detta ens är rimligt att tro att det skulle fungera. Istället undrar jag varför vi i detta fall är redo att frångå principer som försvarat rättsstaten och mänskliga rättigheter mycket länge nu. Det finns andra vidriga brott — samhället är fullt av mord, misshandel och våldtäkter. Ändå accepterar vi inte de ingrepp i vår personliga integritet som skulle krävas för att avsevärt minska förekomsten av dessa brott. Detta betyder inte att vi inte inser hur vidriga brotten är, utan att vi inser hur vidrigt det vore att utsätta alla oskyldiga medborgare för denna kränkning.
Vi har tidigare talat om ordvalet signalspaning kontra massövervakning i fallet FRA, vilket debatterades friskt. Nu finns här inte längre något tvivel. Detta är ren massövervakning i dess allra tydligaste form — alla dina intressen ska sparas undan för genomsökning om du verkar vara fuffens, enligt någons luddiga definition av “fuffens”.
I takt med att Internet blir en allt viktigare kunskapskälla dit mer och mer information flyttas blir detta ett allt allvarligare problem. Risken för ändamålsglidning är uppenbar. Delar av EU har till exempel en mycket homo-fientlig lagstiftning. Fundera på vad den kan innebära i kombination med lagring av alla sökningar.
Dessutom är risken här överhängande att vi får ett Minority Report-liknande system där människor döms för något de kanske skulle ha gjort, snarare än något de faktiskt gjort. Vad har man tänkt sig dra för slutsats av att någon söker efter barn på nudiststränder?
Våra barn måste skyddas så de kan växa upp i ett tryggt samhälle — ett samhälle där de inte behöver vara rädda för att söka upp information när de är osäkra på sin sexualitet eller något annat. Och skulle de växa upp och bli nudister ska de kunna söka rätt på närmsta barnvänliga strand att besöka med sina egna barn, utan att polisen i nästa ögonblick stormar in.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Integritet, Rättssäkerhet, Övervakning, Smile29, Alf Svensson
Nyspråksundervisning
Moderaterna i Stockholm har dragit igång kampanjen “Stockholmsmotorn” med afficher i hela tunnelbanan och tillhörande webbsida och sociala medier-initiativ. Det går inte att undvika att slås över vilken skillnad det är på Piratinitiativ i sociala medier och gammelpartiers initiativ.
Men det var inte det som jag direkt noterade när jag såg kampanjen, utan den fantastiska användningen av nyspråket. Kampanjaffischen jag såg först handlade om trygghet, och då specifikt trygghet i tunnelbanan, eftersom det var i tunnelbanan affischen satt.
Moderaterna satsar på fler trygghetsvärdar och fler trygghetskameror, stod det. Jag vill då veta vad en trygghetskamera är, och exakt hur den skiljer sig från en övervakningskamera. Dubbelplusbra, tack moderaterna för nyspråksundervisningen.
Kanske tycker man rent av att mer övervakning alltid leder till ökad trygghet? Det skulle i och för sig verka rimligt, med tanke på hur man bankade igenom FRA-lagen och tuffar på när det gäller datalagringsdirektivet. I så fall håller jag direkt inte med, och röstar på ett parti som bryr sig om min integritet.
Men det är klart, hela moderatpolitiken för mer ordning och reda och hårdare straff kanske behöver sig ett språkligt lyft? Vi vill ha längre besök för intagna hos trygghetskliniken? Högre trygghetsbetalningar för otryggt framförande av motorfordon och annat otryggt förfarande? Trygghetsmikrofonerna i sovrummen blir också ett bra komplement för din trygghetskänsla, och det känns ju trygt att Försvarets Trygghetsanstalt trygghetssäkrar dina mail.
Det är helt enkelt dags för en ny slogan.
Moderaterna — Det Känns Tryggt
Bildcredits: Mikael Hedberg, CC-BY-SA
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Övervakning, Trygghet, Lokaltrafiken, Tunnelbanan, SL, Piratpartiet, Stockholmsmotorn
Befria FRA?
Jag är inte särskilt förvånad över att det nu kommer fram att de rödgrönas tal om att riva upp FRA-lagen och göra rätt hade tonpunkten på “gör om” (så småning om, kanske), inte på “riv upp”. Man kan ha mycket åsikter om hur och vad som ska gälla, men jag tycker i alla fall det vore kul om vi kunde få faktan rätt.
Bodström säger följande i artikeln som länkats ovan:
– Tar vi bort allting då är ju FRA fritt. Vi får diskutera hur vi ska göra. Jag har inget färdigt förslag.
En person med Bodströms juristutbildning vet med all sannolikhet vad som gäller, så jag kan inte annat än tolka det som direkt vilseledande.
FRA var inte “fritt” innan lagpaketet infördes… det FRA gjorde innan dess var olagligt. Det är inget speciellt med FRA som organisation. Utan lagklustret FRA-lagen står det mig, dig, Ica eller Superhemliga Klubben lika “fritt” att avlyssna kabeltrafik — det är alltså olagligt. Detta helt utan att det behövs en “skivad lime-lag” som säger att jag minsann inte får spana i kabel, eller en “Ica-lag” som tar ifrån Ica dess frihet att spionera.
Lagar fungerar på det sättet… det är helt enkelt förbjudet att göra det FRA gör, och för att de ska få göra det så krävs ett undantag. Det är detta undantag (bland annat) som FRA-lagklustret handlar om. Detta precis på samma sätt som alla andra saker som är olagliga och inte får göras av någon. Ska det ändå göras måste det till undantag.
Det är därför vi inte behöver en “Skatteverket får inte mörda folk”-lag, till exempel. Istället behöver vi en “skivad lime-lag” ifall vi bestämmer oss för att det vore kul om jag fick lite extra möjligheter som andra inte har (vare sig det gäller spana i kabel eller stjäla godis från små barn). Utan denna princip att lagarna i grundutförande gäller alla skulle samhället falla isär.
Men by all means… ifall det är så det ska kallas, så får FRA gärna “befrias” med en uppriven FRA-lagstiftning.
Så nu vet vi alltså att det rödgröna lägret innebär precis lika lite förändring i FRA-frågan som det blå. Vill du ha någon förändring finns bara det lila alternativet. Rösta på Piratpartiet.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Övervakning, FRA, Piratpartiet, Socialdemokraterna, Thomas Bodström
Internets gränslösa energi
I min första post om Transgenusmotorn där jag satte upp den första spegeln av vad som nu är ett dussin eller så nämnde jag att motorn precis lika väl skulle kunna implementerats som ett webbläsartillägg — vilket naturligtvis är ett tecken på att det inte handlar om någon publicering.
Transgenus var skrivet i python, och en hel del krångel att sätta upp. Jag fixade till lite buggar, la till lite funktionalitet så det fungerade rimligt, och la upp resultatet. Det dröjde inte lång tid innan speglarna började dyka upp. Knappt en dag senare hade någon konverterat hela skriptet till php, vilket gjorde det avsevärt lättare att sätta upp en spegel.
Tidigare idag fick jag så ett mail med meddelandet att Transgenus nu finns i javascript-form. Den körs helt i din webbläsare, precis som jag berättade om i den posten. Det här är alltså ett oerhört vasst bevis på att det jag skrev då var sant.
Mer än det är det här ett bevis på den gränslösa energi som nätet uppvisar. Jag hade definitivt inte energin till att göra en konvertering till php, även om jag skulle kunnat det. JavaScript-konverteringen likaså. Tack vare många små bäckar energi bildas en våg av handling, som skapat och förfinat ett inlägg i debatten som från början höll på att tappas bort.
Det är det här som gör Internet så fantastiskt. Det är ett enda stort grupparbete med alla de fina effekterna från skollektionerna… och det är väl rätt typiskt att det sker i det här fallet som svar när någon vill ta till rättsapparaten för att tysta någon. Nätet låter sig inte tystas, varken av hot eller straff — det räcker med en nätmedborgare för att starta en svärm.
Annat läsvärt: Pelle Billing skriver om hur äldre kvinnor släpper lös, vilket lustigt nog är mycket relevant för transgenus, liksom hur kvinnor hämnas på sina pojkvänner. Ung pirat skriver om hur Rasismen hotar kunskapssamhället, och så är det nog – när kommunikationen är global måste även gemenskapen vara gränslös.
Lake skriver om Nagelknipsaren, det nya terrorhotet, och om man tycker flyget är överdrivet blir det inte mycket bättre på tåget, där en musiker slängdes av för att ha skrivit en lista med låttitlar. Och det är inte utan att man vill resa härifrån — Motpol skriver bra om hur vi med stormsteg närmar oss ett tvåpartisystem.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Transgenus, Övervakning, Informationspolitik
Foliehatt på
Jag har tidigare varit inne på hur man gärna ses som foliehatt om man berättar vad som håller på att ske. Folk tror helt enkelt inte på det — inte här, hemma i vår fina demokrati.
Tyvärr blev det inte så jättemycket diskussion runt sätt att komma runt problemet. Jag tror själv att en del av det som behövs är en konkretisering av problemen, som nu är lite abstrakta. Övervakningen och övergången till en polisstat känns inte. Att din mobil blir en spårsändare har ingen direkt påverkan på Svenssons liv.
Så vad kan hända? Vad händer redan? Jag menar inte att vi ska spekulera mer… jag menar att det redan finns mycket att ta upp. Bara senaste veckan har jag översköljts med en hel drös fullständiga galenskaper.
En skola lånar ut datorer till eleverna. Datorernas inbyggda webbkameror aktiveras sedan över nätet, och skolpersonalen spionerar med hjälp av dessa på eleverna. Det hela uppdagas när en elev får en tillsägelse för att ha agerat olämpligt — hemma. Det olämpliga agerandet? Han åt godis.
I England blir en fotograf upprepade gånger stoppad av en polis. När han vägrar uppge personuppgifter blir han arresterad. Det är nämligen “misstänkt och anti-socialt beteende” att fotografera julfirandet. Det hela spelades in i en fin spegling av vårt alldeles egna Gategate.
Det här är alltså alldeles vanlig semesterfotografering som straffas som terrordåd. Det är ju inte så att kameror är något nypåhittat hotfullt, eller att terroristerna inte skulle kunna hitta något sätt att få tag på bilder ändå om de ville… det är helt enkelt en lagstiftning som gör att Brittisk polis får arrestera vem de vill, när som helst, utan någon som helst påverkan på det som avses med lagen… precis som svensk droglagstiftning. Denna sorts lagstiftning som man vill införa mer och mer av kan drabba precis vad som helst. Allt som krävs är att du fotar tomten i julparaden.
Ett sista exempel är mannen som haspar ur sig ett litet morbidt skämtsamt uttalande på twitter när flygplatsen han ska resa via stänger i snöstormen. De flesta har nog hävt ur sig något sånt någon gång när tågen är sena, när bussen kör fast eller när man blivit dåligt bemött av någon. “Fan, man borde bränna ner hela den här stationen”. Det räcker kanske med senaste dagarnas snöstorm för att många ska känna igen sig i frustrationen och vreden.
“Crap! Robin Hood Airport is closed. You’ve got a week and a bit to get your shit together otherwise I’m blowing the airport sky high!”
Men nu var det en diskussion i sociala medier, inte en diskussion med polaren på bussen. De två är i allt väsentligt samma sak — sociala medier låter mig prata med mina vänner, men andra kan “tjuvlyssna”. Skillnaden är egentligen bara att i de sociala medierna är det lättare för andra att faktiskt delta i konversationen. Men vad hände?
Mannens meddelande klassades som bombhot, han riskerar nu 2 års fängelse, är på livstid bannlyst från flygplatsen i fråga, har fått datorer och telefon beslagtagna och är avstängd från sitt jobb.
En vettigt funtad människa skulle naturligtvis inse att en terrorist med en bomb inte går omkring och pratar om den vid bagagekontrollen. Men det är tydligen för mycket att begära i dagens samhälle. En vettigt funtad människa inser att en snabb kommentar man häver ur sig i frustration i en konversation med vänner inte är ett seriöst menat bombhot. Men det är tydligen för mycket att begära i dagens samhälle.
Denna fullständiga vansinnighet i förhållande till de egna medborgarna sprider sig som en löpeld. Vi är inte längre i vår privata zon hemma, vi är inte längre semesterfotografer eller anonyma nobodies på bussen, vi är potentiella terrorister. Allt vi säger eller gör är misstänkt, särskilt om det skulle vara så att vi hävdar vår rätt jämtemot statsmakten eller vägrar gå med på statsmaktens godtycke.
Det är därför Piratpartiet behövs i riksdagen. Det är dessa historier som måste spridas till precis alla som inte förstår vart det är vi är på väg.
Bildcredits: bookgrl, Mark Zabala, TKCS.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Övervakning, Integritet, Piratpartiet, Rättssäkerhet
Can’t happen here
Det senaste året med mitt ökade engagemang i Piratpartiet har inneburit en hel del debatterande av integritetsfrågor, både online men även efter att jag blivit indragen i diverse diskussioner runt middagsbord och fikabord (ni vet, med verklighetens folk).
Det allra svåraste och mest vanligt förekommande argumentet är nog foliehatts-argumentet: “Tror du verkligen det där skulle kunna hända här? Vi bor ju inte i Ryssland.”
Det uppstår ett moment 22 här: när någon reagerar på det som håller på att ske, får denne gärna höra att det inte kan ske, för då skulle någon reagerat. Jag håller med… det är alldeles vansinnigt att tro att samtliga riksdagspartier skulle ställa sig bakom en lagändring som gör alla mobiltelefoner till statliga spårsändare, och sparar undan precis alla du talar med, var du var och när det skedde.
Det låter fullständigt orimligt. Jag skulle aldrig tro på det, om jag inte med egna ögon såg det ske… och just där uppstår problemet, eftersom andra inte alla gånger kan se att det händer. Det är lättare att tro på alla utsagor om att FRA-lagen skulle vara rättssäker än att vira huvudet runt konceptet att precis alla vill övervaka mina telefonsamtal utan att jag är misstänkt för något brott.
Det finns så många små invändningar man kan dra om man verkligen inte vill tro på att det inte kan hända i vår fina demokrati.
Jag har inga bra svar — vi ser hur hela deklarationen om de mänskliga rättigheterna mals sönder i politikens kvarnar, men kan inte förmedla det till andra som tror att något sådant aldrig skulle kunna ske. Man kan peka på diverse beslut och dokument, men det ser aldrig så allvarligt ut om man tittar på ett beslut i taget…
Vi kommer att se det med all tydlighet i valrörelsen. Piratpartiet kommer ta upp hur både alliansen, socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet vill genomföra datalagringsdirektivet. De etablerade partierna kommer att slå ifrån sig… och för den som inte redan är insatt finns risken att vi enkelt ignoreras som doomsayers som pratar om världens ände.
Jag har inga bra svar på hur man kan lösa det på ett sätt att kommunikationen fungerar även med de som inte redan är insatta i piratfrågorna, men det känns som att det är den kanske viktigaste frågan vi har att lösa inför valrörelsen. Förslag och åsikter uppskattas!
Jag menar för övrigt inte att budskapet aldrig går fram. Jag menar bara att det når nog ofta inte fram med den tydlighet och styrka som allvaret i frågorna kräver.
Bildcredits: jonycunha
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, FRA, Integritet, Piratpartiet, Riksdagsval
Internet Freedom Starts Back Home, Minister Bildt
Jag skriv ett svar till Carl Bildts kolumn i Washington Post, på min engelska blogg: “Internet Freedom Starts Back Home, Minister Bildt“. Läs och kommentera gärna!
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, Övervakning, FRA, Informationspolitik, Integritet, Internet, Piratpartiet, Yttrandefrihet
På vänsterfronten intet nytt
Vänsterblocket vill gärna profilera sig som att de är integritetens vänner. När högern har slagit till med FRA och IPRED och när Bildt mycket ihåligt säger sig vara integritetens förkämpe men samtidigt inte förstår problemet med FRA, öppnas naturligtvis en jättestor möjlighet för röd-gröna blocket.
I ord tar socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet chansen. Riv upp FRA, säger man (men IPRED är bara lite fel, det kan vi lappa och laga). Förresten, (s) vill nog ha en FRA-lag ändå, men man vill undersöka det lite extra först… jag vet inte exakt vad jag ska tolka alla dessa budskap som.
Nu kommer dessutom en socialdemokratisk riksdagsledamot med en fråga om det inte vore lite najs med fler övervakningskameror? Nere för räkning efter en höger-näve och helt knockad av en vänstersving? Är det ingen i riksdagen som fattat något om integritet över huvud taget?
Så kameror då? Vore det inte bra med lite fler kameror, så vi kan förhindra brott? Man kan till att börja med se på den forskning som gjorts, som kommit fram till att kameror minskar brottsligheten ibland (ungefär hälften av fallen), ibland ökar brottsligheten (i en fjärdedel av fallen) och i övriga fall inte har någon effekt. Det verkar ju bra, förbättring oftare än försämring? Tyvärr är förbättringen i brottsligheten ynka 4%.
En snabb sökning tycks indikera att det förekommer en del skolbränder i landet. I genomsnitt tycks det röra sig om ungefär en brand i månaden, vilket då skulle innebära att man genom att sätta upp heltäckande kameraövervakning runt samtliga landets skolor skulle kunna förhindra en brand var 25:e månad eller så.
Nackdelen med kameror? De spelar in vad man annars skulle kunna anta var privat, och kanske förevigar dina klumpigaste stunder — eller varför inte intima stunder? Just skolor och liknande miljöer som nämns i socialdemokratens fråga är också platser där det är som allra mest illa med pinsamheter. Hela skolgången är enda stor vandring i statusträsket, och få saker trycker ner någon så mycket som att göras till åtlöje inför klassen.
Att det dessutom spelas in av en kamera och någon i vaktbåset skrattar gått åt ditt missöde är extra trist. Och Full Mental Straightjacket förklarar med all önskvärd tydlighet problemet: system läcker. När din värsta dag i skolan hamnat på youtube och spridits till hela skolan på Facebook, hur bra mår du då? Eller när den där hemliga kärlekens kyss fastnat på band och skickats runt till alla…?
Till och med militärens högteknologi missbrukas för att någon tyckte det var roligt att tjuvkika från avstånd, och nätet glömmer inte — det snarare förstärker och vips är det inte bara en road helikopterbesättning som sett er i bilen utan halva världen.
Problemet här är inte vakten som frestades för mycket att lägga upp filmen på youtube eller helikopterpiloten, vilket man kanske kan tycka. Problemet är att frestelsen fanns där över huvud taget — med en aldrig sinande ström av nya övervakningskameror så ökar frestelsen och det händer garanterat alltmer ofta.
Nästa problem är ändamålsglidningen som oundvikligen följer. När vi nu har kameror över hela skolan, varför då inte använda dem för att spåra skolkande elever?
När våra skolor helt givit upp kampen mot mobbning, hjälplöst flyttar runt mobbade istället för mobbare, när utbildningen tagit baksätet och snålheten tagit framsätet i en institution där eleverna kan lära lärarna mer om IT än omvänt, så kanske det borde vara andra saker som man fokuserade på? Kan det rentav vara så att det finns en djupare bakomliggande orsak här till dessa bränder?
Kan vara något att effektivisera, rentav.
Bildcredits: Steffen M. Boelaars, Carlos Castillo
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Övervakning, Piratpartiet, Socialdemokraterna, Integritet, Skola
Tjuvargumentet når FRA-frågan
Piratpartiets anhängare och pirater i allmänhet har länge fått stå ut med att kallas tjuvar, eftersom fildelning är stöld. Utom att vi tycker foliehatt är senaste modet och skriker lite för högt för allmän bekvämlighet i FRA-frågan har det i alla fall inte dragits så stora växlar som i fildelningsfrågan. Tills nu.
Dagens händelse började med att Peter Sunde skrev ett inlägg som skiss på hur vi skulle kunna skydda vår kommunikation från övervakning a’la FRA på stor skala. Andreas Ekström svarade på detta med stora kanonen: Peter Sunde är samhällets fiende och en odemokratisk kraft. Detta eftersom han försöker bygga system för att ta sig runt (inte bryta mot) FRA-lagen, som enligt Ekström beslutats om i god demokratisk ordning.
Den sant intressanta delen av diskussionen återfinns bland kommentarerna och med en del intressanta bloggsvar. Det finns så många saker som är så fel med resonemanget att det skulle ta upp betydligt mer plats än ursprungsinlägget att förklara allihop, men jag gör ett försök att välja de 10 viktigaste:
1
Att bryta mot lagen är inte odemokratiskt eller antidemokratiskt. Det gör en till brottsling, inget annat… det här är precis samma ordförstörelse och inflation av betydelse som sker när man kallar fildelning för stöld.
2
Det är hyckleri att påstå att det är odemokratiskt att vilja bryta mot just en viss lag, men inte andra. Det finns försvinnande få människor i vårt land som är helt 100% laglydiga, av avsikt (som t.ex. fortkörning) eller bara helt enkelt av misstag eftersom vår lagstiftning är så omfattande.
Andreas har med all tydlighet bland sina kommentarer visat att det är han, just han som ska få avgöra vilka lagar som är giltiga att bryta mot. Homosexuella var absolut inte odemokratiska på den tiden det var olagligt att vara homosexuell. Asylsökanden som olagligt tar sig in i ett land är också okej. Abort var ok, även när aborter var olagliga.
Men att skydda sin korrespondens är absolut inte det.
3
Med ett tydligt uppvisande av att inte ha någon aning om vad frågan handlar om påstår Ekström att det bara är människor som vill dölja sitt piratkopierande som behöver använda sig av kryptering:
Rasmus: Eh… nej, det var inte så jag menade. Och jämförelsen som sådan är nog olycklig, asylsökandes situation är mycket viktigare och allvarligare och svårare än den för den genomsnittlige piratkopieraren som inte vill åka fast.
Inte bara odemokratiska och samhällets fiender, vi är så klart tjuvar också!
Uppdatering: Det här citatet från en ny kommentar signerad Ekström var för bra för att lämna utanför:
I just det här fallet, med Peter Sunde och Ipredator, är det i mina ögon alldeles kristallklart: Ipredator har kommit till för att runda lagen. Finns bara därför. Illegal fildelning ska kunna fortgå ostört, det har ju alltid varit The Pirate Bay-grundarnas själva kärnpoäng.
Jag har så många skäl att inte vilja bli övervakad av FRA som inte har med fildelning att göra att det är löjligt. Men har människan inte insett det vid det här laget så är det nog lönlöst att försöka — att han som journalist inte ser paralellen till källskyddet är oroväckande.
4
I sina försök att slingra sig ur situationen försöker han påstå att det är värre att bygga system för att kringå lagen än att göra själv det själv. Detta är det sluttande plan som leder till att fildelningsprogramvara och släggor förbjuds. Man kan givetvis förbjuda allt producerande av saker som bara kan användas för olagliga ändamål. Mängden saker som ingår där är lätt att räkna, och förbjuds inte av den enkla anledningen att militären vill ha just sådana prylar.
Att, som Sunde gör, bygga system som låter människor kommunicera legitimt utan att vara övervakade kan aldrig anses vara en gärning som leder till mindre demokrati. Det är nästan att slå knut på sig att påstå att någon som främjar kommunikation utan att bli övervakad på det sättet på något sätt sänker demokratin.
5
Han kallar Peter Sundes agerande för maktberusning. Jag undrar lite stillsamt var man hittar den makten. Det är samma makt som homosexuella hade när de gömda bakom perienner i släkta rum kunde våga visa lite kärlek i hopp om att ingen såg. Det är samma makt som de som gjorde abort utövade när de i smutsiga rum med undermåliga verktyg gjorde abort med livet som insats.
Vilken makt finns det i att gömma sig? Vari finns makten i att vägra acceptera sin maktlöshet inför ett övergrepp?
6
Det finns ett intressant dubbelt budskap här. FRA-lagen är absolut inte menad för oss svenska medborgare — det handlar ju bara om spaning mot utlandet och vanliga medborgare har inget att frukta. Vad är det då för problem att någon bygger ett system för att kringgå övervakningen?
På vilket sätt blir någon samhällets fiende för att denne håller sig undan någon som inte letar? Blir jag brottsling bara för att jag gömmer mig från polisen en helt vanlig lördag? Om jag inte gjort något, och inte behövs för att lämna några uppgifter? Jag bara litar inte polisen och vill gömma mig… Är det odemokratiskt?
Det stora problemet i en sådan situation är att myndighetens förtroende fallit så lågt att helt vanliga medborgare känner ett behov att gömma sig, inte att de gömmer sig eller metoderna de använder för att hålla sig gömda.
7
Det här är inget superkrångligt teknologiskt system som han vill bygga för att undvika lagen. Sunde visar på ett sätt att koppla ihop existerande teknologi. Terroristerna kan redan allt detta, och använder det (vilket är en av anledningarna vi har upprepat otaliga gånger för varför FRA-lagen inte fyller sitt syfte). Det han presenterar är helt enkelt ett sätt att tillgängliggöra teknologin för helt vanliga medborgare.
Många medborgare använder redan teknologin på ett uppenbart legitimt sätt. Blir det brottsligt för att han gör det för att komma undan staten istället för crackers? Är det tanken som räknas, på något sätt? En åsiktslagstiftning?
8
Ekström påstår att FRA-lagen ska respekteras eftersom den beslutats om demokratiskt. Det är något vansinnigt blåögt. FRA-frågan är den i särklass mest protesterade frågan på mycket länge, där det förekommit så mycket fulspel, lögnaktighet och ren och skär mobbning att den svenska demokratin borde skämmas för att något sådant förekommit.
Att lyfta detta som något skinande exempel på demokratisk ordning och till och med kalla det odemokratiskt att brya mot den är nästan skrattretande. Är det något som var odemokratiskt var det allianspartiernas förtryck av riksdagsledamöter för att få igenom lagen.
9
Vi har en grundlag. Den slår fast att varje medborgare har rätt till precis det Sunde försöker ge dem: privat korrespondens utan statlig övervakning. Hur är det med den lagen då? Ska inte den följas?
Är det kanske inte en aning “odemokratiskt” att införa en massa skitlagar om statens ökade makt över människors kommunikation i strid med vår egen grundlag, och sedan kalla dessa medborgare för samhällets fiende när de gärna vill ha sin grundlagsstödda rättighet?
10
All civil olydnad bygger på samhällets system, snarare än står utanför dem. Det är en uppvisning av det absurda i systemen genom att kringgå dem eller bryta mot dem, med full förståelse för vilka konsekvenser detta har. I många fall handlar det om att bryta mot lagen, och acceptera konsekvenserna av detta.
I just detta fall handlar det om att kringgå lagen, vilket inte är samma sak som att bryta mot den. Genom att visa hur enkelt den kan kringgås av den som vill, visar Sunde hur verkningslös lagen egentligen är. Terroristerna kan redan, som sagt.
Om det är brottsligt att visa på att lagen är absurd och inte fungerar, så kommer det inte heller att vara möjligt att ändra lagen. Steget är inte långt till att det helt enkelt är brottsligt att kritisera lagen. Att kombinera ihop snack om demokratins finhet med taktfast trampande i den riktningen känns riktigt absurt.
Bildcredits: Micah A. Ponce, Faithful Chant
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Informationspolitik, FRA, Övervakning, Demokrati
