Det räcker inte att uppröras längre

Postat Wednesday, December 11, 2013 om Informationspolitik

Nu när uppdrag granskning “avslöjat” att FRA samarbetar med NSA, att det utförs dataintrång på order av USA och att det samlas data om precis allt och alla kommer det att dras en hel del om FRA-lagen och om varningarna vi skrek oss hesa om inför omröstningen. Det är som om privatlivets död inte riktigt blev verklig förrns nu, på dess spektakulära begravning.

Det är lätt att säga “jag sa ju det“, men det räcker inte. Det är något som blir väldigt tydligt av detta för mig: Det är inte FRA-lagen som är problemet. FRA skiter fullständigt i lagen som den ser ut idag, och kunde lika gärna ha skitit i lagen som den såg ut då. Faktum är att de redan gjorde det.

Det stora problemet här är att FRA fått en massivt utökad budget. Det enda vettiga är istället att lägga ner hela verksamheten. Det finns inget rimligt grepp för att vi ska kunna återfå förtroendet för en myndighet som upprepade gånger visat sig villig att gå lång utöver vad rikets lagar anger är tillåtet.

Detta är tydligt från dagens Uppdrag Granskning om det inte redan var det:

  • Precis alla övervakas, oavsett om du är Svensk och oavsett vem du pratar med.
  • Precis allt övervakas, oavsett kommunikationsväg och innehåll.
  • Precis vem som helst får tillgång till datan (både inrikes och utrikes). “FRA-shoppen” är inte bara öppen utan har även rea.
  • Sveriges regering är fullständigt medveten om vad som sker.

Många som tidigare struntat i övervakningen kommer nu uppröras, eftersom det inte varit på riktigt innan det visas på TV. För alla er kan jag bara säga detta:

Inom ett år är det val, både till EU-parlamentet och till riksdagen. Jag behöver inte ens säga att jag tycker att Piratpartiet är det vettigaste att rösta på, men även om ni inte håller med om det så tänk på detta: det var ingen slump att våra mäktigaste politiker inom hela Alliansen mobbade och ljög igenom lagförslaget. Det var ingen tillfällighet att lagförslaget först skrevs av de mäktigaste politikerna inom Socialdemokraterna. Dessa politiker var helt medvetna om vilket förtryckarverktyg det var de höll på att bygga. Visst fanns det nog enskilda riksdagsledarmöter som blev lurade, men slutsatsen måste ändå stå helt klar:

Jag är ledsen, men du har inte riktigt rätt att vara upprörd nu om du tänker gå och rösta på ett av de partier som röstade igenom FRA-lagen eller på något sätt bidrog till dess skapande. Jag förstår de som inte trodde, som litade på politikerna – men nu är det klart, och ni har facit i hand lagom till valet 2014.

Demokratin har slagsida, både i Sverige, i Europa och runtomkring i världen. Vi har inte så ruskigt stora chanser att påverka i praktiken. Men om du nu upprörs över att samhällets elit håller på att bygga ett 1984-maktsystem så måste du ta den lilla makt du har och rösta på en chans till skillnad.

Verkligheten vs 1984

Det måste till ett skifte i vilka politiker som bestämmer. Det måste till en nedläggning av FRA. Och de som ansvarat för dessa brott mot Sveriges medborgare och mänskligheten i stort måste ställas till svar.

Det har redan gått för långt. Det är redan svårt att vända. Men tar vi inte chansen i år blir det nog omöjligt. Ta ditt ansvar.


Bildcredits: Marsmettnn Tallahassee

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Extra Lagrad Svensk Hushållsdata

Postat Wednesday, March 21, 2012 om Integritet

I dag klubbades alltså datalagringsdirektivet i Sveriges riksdag. När beslutet togs strax efter fyratiden på eftermiddagen i dag fullständigt exploderade mitt twitterflöde i ilska. Det är inte så konstigt. Det som däremot får mig att höja på ögonbrynen är att så många uppvisar en sorts förvåning, som att det hade varit mer väntat att något mirakel skulle stoppat beslutet i sista stund.

Det finns en del att säga om direktivet och om beslutet, och en hel del har redan sagts.

Till att börja med anordnar Ung Vänster en workshop med Peter Sunde på ämnet digitalt självförsvar. Ordvalet är helt brilliant, för det visar samtidigt på så många olika aspekter av vad det handlar om. Kryptering för oss vanliga medborgare är inte ett sätt att dölja något fuffens – det är vanligt hederligt självförsvar mot övergrepp. Det är något som används i försvar, inte ett anfallsvapen för terrorister. Samtidigt väcker själva ordets existens en helt annan medvetandenivå om att det finns något att försvara sig mot. Bra jobbat, Ung Vänster!

Så här är det: Okunskapen är stor. Till och med inom de led där man strider mot direktivet. Det var en väldans massor med prat om hur det är dags att börja kryptera sin internetanslutning, som om det stora problemet med direktivet är att staten ser att du anslutit till google.com igen eller ens vad som händer online via din dator. Jag menar nu inte att det inte är ett problem, men det går i alla fall relativt enkelt att komma runt och det finns betydligt värre aspekter.

Det finns bitar av direktivet som inte kommer att gå att komma runt utan att avsevärt begränsa sin användning av modern kommunikaitonsteknologi. Det främsta är att din mobiltelefon kommer att lämna ett spår efter sig. Var den än används kommer din position att sparas tillsammans med informationen om vem du kontaktat. Det enda sättet att komma runt detta är att sluta använda din telefon som telefon (eller se till att telefonen inte kan knytas till dig, vilket blir svårt utan mängder med extra arbete).

Än värre än okunskapen är ointresset. Nästan ingen dök upp till debatten. Röstsiffrorna är förkrossande 233 mot 41. Bara MP och V röstade mot direktivet, tillsammans med någraeldsjälar inom C. Det innebär att en enorm majoritet av det svenska folket representeras av någon som röstat ja. Ramaskriet uteblev… demonstrationerna som föregick beslutet samlade bara den vanliga skaran av engagerade.

En del tror att detta kommer slå tillbaks mot de förtroendevalda nästa val. Man kan ju alltid hoppas men jag tycker det är lite naivt att sätta sin tro till det… nästa val kommer liksom tidigare att handla om vård, om skatter, om skolor och så vidare… i alla fall om ointresset och medvetandenivån om vad som håller på att hända tillåts ligga kvar i bottenläge. Gemene man kommer inte att märka av datalagringen i sin vardag, och det finns trots allt mycket annat skit som är väl värt medborgarnas uppmärksamhet inför ett val.

Tveksamheten inför Piratpartiet är stor var man än vänder sig. Jag har full förståelse för den. Något av de etablerade partierna skulle enkelt kunna snappat en hel del röster på att på allvar anamma frågorna (Centern såg ett tag ut att vara på väg att göra det). Nu håller det fönstret på att stänga sig, där det enda riktigt trovärdiga alternativet kvar är V, som i sin övriga politik inte är mainstream nog att dra så många röster. Naturligtvis finns individer… men det räcker inte — makten hålls av de övervakningsivriga.

Vill vi ändra den väg samhället beslutsamt vandrar måste det helt enkelt till en medvetandeförändring. Det kommer inte att gå att vända detta med en bra valkampanj eller en snabb spurt – detta kräver en maratoninsats där det måste gå upp för varenda medborgare med en mobil precis hur detta påverkar dem, och hur det skulle kunna missbrukas. Det är inte fel att ta till domedagsretoriken när Saurons trupper redan ställt upp sig i led vid landsgränsen.

Låt inte politikerna komma undan med detta nu. De har ljugit och hemlighållt och smusslat för att få igenom detta. De närmsta två åren måste vi konstant tjata och påminna om hur deras beslut påverkar oss, hur landet förvandlats till en övervakningsstat. Att detta konstant finns kvar i allas medvetande är enda chansen att undvika en upprepning av förra valrörelsen där integritetsfrågorna helt enkelt ignorerades ihjäl – det får inte hända igen.

Det kommer kräva mer än samma gamla bloggposter och twittrande. Det kommer krävas att vi hittar på innovativa sätt att nå ut, att beröra. Börja tänk på det redan nu… om några år när valet närmar sig är det för sent.

 


Bildcredits: Chisel Wright.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

Bring it on

Postat Thursday, February 2, 2012 om Rättssäkerhet

Igår fastställde högsta domstolen domen mot upphovsmännen bakom the pirate bay genom att helt enkelt välja att inte ta upp fallet över huvud taget. För oss som lyssnat på domstolsförhandlingarna framstår detta som ganska märkligt. Juridiskt sett är framförandet klumpigt och en hel del frågor kvarstår. Tekniskt sett innehåller det en mängd direkta felaktigheter.

Direkt tog intresseorganisationerna fördel av läget genom att gå ut i media och säga att det nu visats vara olagligt att leverera bandbredd till webbplatser som hjälper pirater att piratkopiera. Detta kan tyckas lite underligt när åtalet inte hade något med bandbreddsleverans att göra över huvud taget, men det kan naturligtvis vara effektivt att skrämmas lite.

Idag fortsätter man skrämseln. Man går i en tidningsnotis ut med ett hot om att polisanmäla Piratpartiet, eftersom partiet leverar bandbredd till the pirate bay. Artikeln hade till en början fått en något lustig rubrik, men detta åtgärdades ganska snabbt. Det är denna sorts hot på tidningsplats som också visar att man inte har något att komma med.

För om man anser att någon gjort något olagligt så gör man en polisanmälan. Man går inte till en stor tidning och hotar publikt med att göra en polisanmälan. På sin höjd kanske man hotar någon privat med en polisanmälan med ett eget ultimatum för att sko sig själv på kunskapen om andras brottslighet — “Om jag inte ser en väska med omärkta sedlar utanför min dörr innan klockan 12 i morgon så anmäler jag!” Jag kan dock tänka mig att polisen inte är helt roade av den sortens förfarande.

Nu har man inte ens några krav. Anledningen till att man gråter ut i media istället är att en polisanmälan inte skulle leda någonstans. Wadstedt o co vet också om detta, så därför drar man helt enkelt nytta av situationen så gott man kan i media. Det blir lätt lite ihåligt.

Men för all del… anmäl då.

If you strike us down, we shall become more powerful than you could possibly imagine.


Bildcredits: Jim Rafferty

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kanske behöver vi en SOPA

Postat Wednesday, January 18, 2012 om Informationspolitik

Idag har en kampanj drivits över hela internet där en hel del siter, stora som små, har släckt ner delar eller hela sina sidor till fördel för ett meddelande om vad som kan komma att ske om det Amerikanska lagförslaget SOPA (och dess systerförslag PIPA) går igenom.

Det förutspås att många av dessa sidor som har användaruppladdat material (reddit, youtube, wikipedia) kommer att tvingas stänga helt. Lagförslagen innebär i förenklad form att om en sida anmäls för att ha upphovsrättsskyddat material kan den stängas eller blockeras helt.

Detta innebär att en sida med användarskapat innehåll måste anställa människor som går igenom allt som postas, innan det postas, för att filtrera bort allt som kan vara skyddat av upphovsrätt — många människor om det postas mycket. Den situationen är helt ekonomiskt omöjlig, även om vi bortser från orimligheten i att en människa skulle kunna känna igen allt upphovsrättsskyddat material i världen.

Problemet är att webbplatsen i sig (alltså reddit, youtube, wikipedia, eller vad det kan röra sig om) får stå för upphovsrättsbrottet, snarare än platsens användare. Det blir då hela webbplatsen som blockeraswebben förlorar youtube, reddit och wikipedia. Dagens manifestation är ett försök till att visa vanliga människor hur det skulle kunna vara — både reddit och wikipedia har idag stängts.

I viss mån har detta haft önskad effekt — mängder av människor har idag försökt komma åt wikipedia men istället fått upp meddelandet om lagförslagen. Tyvärr drabbas den av samma oförstående som Piratpartiet drabbas av i samtal med de så kallade “vanliga väljarna” — de faktiska problemen fastnar inte, och möter ingen förståelse. Trots att det bara kräver att man läser två meningar så förstår många inte vad som händer eller varför. Någon satte tidigt på dagen upp twitterkontot @herpderpedia som bara visar tweets om wikipedia, där väldigt många inte förstår. Det är relativt deprimerande läsning om man fortfarande har några illusioner om människors kognitiva förmåga i allmänhet.

Jag tror inte på domedagsprofetiorna. Jag tror inte mediaföretagen är dumma nog att anfalla youtube eller wikipedia — det vore ett enormt PR-fiasko och skulle på ett ögonblick öppna allmänhetens ögon för vad som händer — beröva inte folket på vare sig dess bröd eller dess skådespel, även om skådespelet består av roliga katt-videor.

Annars är det just det som får mig att tänka att kanske behöver vi att något så katastrofalt korkat som SOPA går igenom. Kanske behövs det att den amerikanska allmänheten upptäcker att deras politiker stängt av tonåringens möjlighet att slå upp saker på wikipedia för att göra sin läxa och tagit bort alla roliga videor. Kanske är det ända sättet att nå fram.

Klart är i alla fall att det krävs en gnista för att tända den sömniga allmänheten, som inte tycks reagera på att mänskliga rättigheter sakta nöts bort. De har ju sitt bröd och sina skådespel.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , Blackout.

My way or the highway

Postat Monday, April 25, 2011 om Piratpartiet

Debatten om styrelsevalet i Piratpartiet hettade till nyligen, då Emma skrev om HAX medverkan i (L). Han förnekade det hela, och när Emma då presenterade nya “bevis” valde han helt sonika att hoppa av partiet helt, utan någon sorts förklaring för dessa. Det ger mig lite dåliga vibbar måste jag erkänna — igår var han inblandad i valet till styrelsen, idag inte med alls. Lite som att om man inte får vara med i toppen (ogranskad) så får det vara. Jag hoppas att så inte var fallet och att det snarare var en reaktion i affekt, men det är ändå lite den bilden man får.

Jag återkommer på något sätt ständigt till att det är de som i vanliga fall pläderar för att makthavare får stå ut med att granskas och ifrågasättas extra noga som verkar tycka att granskningen är obefogad om det är de själva som granskas och ifrågasätts. De som i vanliga fall gnäller om att partipolitiken blivit för pragmatiskt och glömt bort sina ideologiska principer förespråkar här pragmatism över principer. Qeruiem visar detta på ett väldigt tydligt sätt.

Jag har inte funderat så mycket på vad jag själv tycker om någon i PPs styrelse även skulle vara med på en uppsatt position inom L (jag är i grunden positivt inställd till båda partierna), men det är egentligen inte det centrala här. Det centrala är att medlemmarna som ska välja sin styrelse har rätt att veta sådana saker.

Det är lite det som har gått snett med hela jävsdiskussionen också i min mening. Jag hade väldigt gärna sett en diskussion om pragmatism kontra idealism — är jävsproblemet nog för att inte välja in väldigt kompetenta människor i styrelsen? Är kompetensen stor nog att vi kan strunta i jävsproblematiken ett tag till? Den diskussionen uppstod aldrig.

Istället fick vi se en diskussion om huruvida det fanns någon jävsproblematik över huvud taget, med mycket begreppsvrängande och en hel del påhopp, nedsättande uttalanden om “tjafs” och “bråkande”. Emma har här helt rätt när hon talar om debattklimatet — den sortens debatt får vi inte ut något av över huvud taget, och det ser lite ut som om man helt enkelt är ute efter att dölja informationen för medlemmarna.

Det kan vara värt att notera att jag helt enkelt argumenterar för min sak, försöker övertyga inför medlemsmötets omrösntningar — jag vill inte förbjuda någon att ta del i valen eller utesluta någon kandidat. Jag har all respekt för de som tycker att medlemmars kompetens är viktigare än att det föreligger ett så kallat “delikatessjäv”. Jag har all respekt för de som tycker det är helt okej med en styrelsemedlem som även är med i ett annat partis topp. Jag är dessutom väldigt intresserad av att höra deras argument, för jag är inte låst i positionen att det inte skulle kunna finnas anledningar att bryta mot principer när det gäller jävet och har inte ens bildat mig en åsikt i den andra frågan än.

Men icke. Istället förnekande om att problemet över huvud taget finns, pajkastning och barnsliga anklagelser om att vilja förstöra för partiet — kommentartroll som anklagar samtliga av avvikande åsikt för att vara troll — HAX kommentarfält är så barnsligt att man kan bli mörkrädd.

Vad som kommer hända nu är relativt lätt att förutspå. En del av de som propagerat för HAX sak kommer att älta detta länge, och beskylla oss som vågade ta upp frågan för att ha “kostat partiet en värdeful resurs”, i något som i sanning kommer vara enkom destruktivt. Diskussionen om jäv och om principer kontra pragmatism kommer fortsätta föras trots alla försök att tysta den.

Men som någon påpekade kommer det nog kunna gå som förra gången: Det dyker upp en massa medlemmar som skriker högt om hur viktiga personerna är för partiet, röstar för dem i omröstningarna, och försvinner sedan igen för att inte höras av förrns nästa medlemsmöte… alltså kommer Rick och Anna röstas in i styrelsen igen. För min del tyder det på att Rick och Anna har ett oerhört starkt stöd i organisationen. Det är i sin ordning, och i sig ett hälsotecken att Anna som ledare har ett stort förtroende från medlemmarna (och även från mig, bör påpekas) — även om jag tycker nyanserna i valen kanske inte nått fram.

Å andra sidan kanske jag har fel, och i så fall blir det för mig en positiv överaskning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det är dags att börja ta jävet på allvar

Postat Thursday, April 21, 2011 om Piratpartiet

Förra årsmötet i piratpartiet föregicks av en hel del fulspel. Christian Engström var inte med i valberedningens förslag till ny styrelse, och istället för att argumentera för ett alternativt förslag drog han helt enkelt in ett ekonomiskt stöd till partiet, vilket fick en hel del konsekvenser för individer som anställts av partiet och för valkampanjen.

Detta ledde som ni kanske kommer ihåg till kampanjen “500 bäckar små” på den här bloggen, där vi tillsammans samlade in i runda slängar 90 000 kr — inte i närheten av nog för att täcka bortfallet, men ändå ett helt fantastiskt resultat.

Anledningen till hela rabaldret var den situation som föreligger där Engström faktiskt avlönar flera andra styrelsemedlemmar, vilket gör att en rätt tydlig jävssituation föreligger.

Nu vaknar frågan till liv igen i och med att HAX (som också avlönas av Engström) nominerats till styrelsen.

Jag har viss förståelse för hur resonemangen gick förra året — partiet låg precis inför ett val, och vi hade nog alla förhoppningar om att vi skulle göra ett bra nog riksdagsval att få partistöd och att frågan därmed skulle lösa sig själv, eftersom de som nu avlönas av Engström istället skulle kunna anställas av partiet.

Nu är situationen en annan. Vi missade den chansen, och sitter fast med nuvarande ekonomisk struktur till 2014. Det är därför dags att se hur vi tar oss ur denna problematik, om vi ska ha någon som helst trovärdighet i vår kritik mot jäv inom andra områden.

Jag har sett en del jämförelser med företag, där det är naturligt att de som investerar pengar får mycket inflytande över hur pengarna används. Det är naturligt i ett företag eftersom hela poängen där är att en investering ska ge ekonomisk återbäring — det viktiga är att investeraren får tillbaks sina pengar (och mer). Vi är ett politiskt parti, inte ett företag, och jämförelsen saknar därför relevans. Partiet ska styras på det sätt som bäst främjar vår ideologi, inte det som bäst främjar någon individ, oavsett investering i form av tid eller pengar.

Det ständiga ändrande och justerande som tycks söka efter att i varje givet tillfälle anpassa regelverket och strukturerna till egen fördel liknar ett förfarande jag själv sett i många föreningar där maktspelet mellan individer formar om hela organisationer. Som politiskt parti kan vi inte hålla på så.

Partiet lider redan idag av en ohälsosam stjärnfocus på de största bloggarna (Rick, Anna, Christian, HAX). Jag vägrar att tro att det inte finns tillräckligt många andra kompetenta pirater som kan styra partiet utan samma problem, och jag skulle vilja säga att det är läge nu att se till att lyfta fram andra förmågor. Det skapar även en bredd inför framtiden där vi inte behöver stå och falla med 4-5 överarbetade toppar som medlemmarna inte känner någon kontakt med.

Nu, på detta möte, har vi möjligheten att ta det första steget på vägen mot en bättre interndemokrati. Den vägen bör vi börja vandra.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Rädsla och hopp

Postat Friday, January 7, 2011 om Övrigt

Ni kan ha märkt att jag inte skrivit så mycket på ett tag nu. Jag hade en hel del planer för poster redan i mellandagarna, men var redan då inne i en extremt intensiv period på jobbet. Om jobbet tar det mesta av min tid i anspråk tar en allvarlig sjukdom hos en nära familjemedlem det mesta av mina tankar. Jag ber därför om ursäkt och om ihågkomst om jag blir mer eller mindre frånvarande en period.

Jag följer fortfarande flödet av nyheter och diskussion på nätet efter bästa förmåga, och det är inte annat än att det kliar i fingrarna för att få kommentera saker, men att ta den tiden och det fokuset för att göra det går bara inte just nu.

Jag hade tänkt skriva en årskrönika av något slag, men det får istället bli ett inlägg med blicken riktad framåt. Både på det personliga planet och det politiska går jag in i 2011 med en känsla av stark rädsla — på det personliga planet en djup fruktan att förlora någon man håller kär, på det politiska inför en utveckling åt fel håll som aldrig tycks matta av eller ta en paus, utan som snarare fortsätter accelerera.

Men jag har även på båda planen en stark känsla av hopp — hoppet att allt ordnar sig, hopp inför en förnyelse i ett parti jag nästan börjat tappa hoppet för, hoppet inför något nytt på horisonten i svensk politik och tecknen på att blockpolitiken börjat knaka i fogarna. Det är nog det som den Svenska politiken behöver allra mest.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ideal och konsekvenser

Postat Sunday, October 17, 2010 om Piratpartiet

Diskussionerna om en breddning av Piratpartiets program har tagit fart på allvar. Efter att ha läst en hel del om det har jag kommit fram till att det som är stötestenen egentligen inte är vilken breddning eller icke som ska göras, utan vad själva grundideologin egentligen ska vara.

Där finns två läger, vad jag kan se. Det ena tar sitt avstamp i informationspolitiken, “kopimismen”, och anser helt enkelt att det är politiken rörande informationsflöden i samhället och speciellt på Internet som är grundstenen. De menar med det att vi helt enkelt borde återgå till ett fokus på fildelningen, och släppa de programpunkter som kommit från Integritets-grunden.

Det andra lägret anser att grundideologin ska vara en frihetlig agenda om allas rätt gentemot staten, en stark tanke om rättsstatens plats i det demokratiska samhället och om medborgarrätt, kort och gott.

Det far en hel del anklagelser hit och dit. De som vill ha en stark rättssäkerhet har “kapat” partiet från fildelsförespråkarna. Allting som inte är rättssäkerhetsbaserat är populism.

Själv ser jag en hel del populistiska argument och ett par ideologiska. Den sexuella integriteten (eller det “sexliberala”) och kritik mot det allmäna förbudet mot drogpåverkan och därav följande drakoniska befogenheter för polisen (eller det “drogliberala”) kritiseras starkt, oftast från populistiska grunder som att det skulle kosta väljare. Detta tror jag är felaktigt, eftersom just dessa är frågor som i likhet med SDs upplockade frågor inte tas i av något annat parti. Jag tror det skulle ge ett plus i väljarstatistiken, men det är som sagt populistiska argument, som för mig inte är särskilt intressanta.

Vi kan inte backa från en rimlig följd av vår ideologi bara för att folk i allmänhet inte gillar den — hade vi gjort det hade vi aldrig kunnat existera, med tanke på att fildelningsfrågan var så stigmatiserad när partiet bildades. Med det sagt tror jag en ideologi som enbart innehåller “rent” informationspolitiska frågor blir alldeles på tok för smalt för att ha någon chans att lyckas. Så vilka ideal är det egentligen vi arbetar för att uppnå?

För mig har aldrig de informationspolitiska frågorna varit det centrala, utan det är effekten den informationspolitiska utvecklingen har på samhället i stort. Jag tycker visserligen att den fantasiska kulturella möjlighet som Internet har bringat är intressant, och att hyperdistributionen medför väldigt intressanta möjligheter för samhället som jag gärna driver en politik för att utforska… det är helt klart intressant.

Men att den tekniska och politiska utvecklingen innebär att rättsstaten håller på att plockas sönder i små bitar och att medborgarrätten håller på att försvinna, det är akut. Det är där den brinnande punkten finns, det är det som är grunden till mitt politiska engagemang. Det är främst ur det perspektivet som fildelningsproblematiken blir intressant… då den blir föremål för statens och de stora företagens övergrepp på medborgarna.

Det ska bli intressant att se i vilken riktning det driver. Tecknen jag ser nu pekar på att den inriktning som driver mot en grund i integritetstänket och rättsstaten är ganska väl tydlig tonförare i debatten bland bloggar, men att den faktiskt har ganska svagt stöd bland medlemmarna i allmänhet.

Det kanske sämsta möjliga resultatet ser därför reltativt troligt ut: Att vi inte kommer att välja någon av inriktningarna och därför inte kommer att komma loss ur problematiken i framtiden. Då sjunker de allra bästa argumenten från denna valrörelse, och jag tvivlar på att det går att hitta bättre inom den ramen.

Det politiska alternativ som uppstått och som egentligen orsakat PP en del problem är Liberaldemokraterna… problem eftersom en hel del av de som annars hade pressat för att driva PP i frihetlig riktning nu vacklar. Partiet borde egentligen vara högintressant för min del, men tycks om något ha ännu större problem med egocentrerat ledarskap.

För egen del lutar det nu i alla fall åt att jag kommer att följa efter en del andra och skaffa ett andra medlemskap i L för att ge stöd och hålla mig uppdaterad om vad som händer. Jag har inga planer att överge PP just nu, men partiet blir för min del betydligt mindre intressant om man begränsar sig till den otroligt smala fildelningsproblematiken eller fastnar i ett mellanting där partiet inte ordentligt tar ställning för rättsstatens återupprättande och bevarande, vilket ändå är den inriktning som gällt de år jag varit medlem.

Det vore trist om jag behövde överge de informationspolitiska kärnfrågorna, men det vore otänkbart att överge de medborgarrättsliga.


Bildcredits: LuMaxArt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Piratpartiet måste ta ställning för den sexuella integriteten

Postat Monday, October 4, 2010 om Piratpartiet

Hax skriver om Piratpartiets misslyckande i valet, och tar upp behandlingen av Falkvinges radioblunder. Jag håller inte med om att det skulle gå att pinna hela valutgången på att folk tappat förtroende för oss i och med den vändningen – det är i det närmsta lite naivt.

Upphovsrättslobbyn använder barnporrargumentet just för att de vet hur kraftfullt det är när det gäller att spela på folks känslor. Det är därför mycket möjligt att vi förlorade lika mycket röster på utspelet som på vändningen. I ärlighetens namn tror jag inte varken eller spelade så stor roll.

Som jag skrev då hade det utspelet inte diskuterats ordentligt intert, och hade därför inget särskilt brett stöd heller. Däremot måste jag nu när det lugnat sig uttrycka en viss besvikelse över alla de pirater, inklusive funktionärer och aktivister som borde veta bättre, och som ändå reagerade med uttryck av äckel inför utspelet utan att så mycket som försöka tänka igenom den informationspolitiska bakgrunden till det. Jag är ledsen om det låter hårt, men det är exakt den reaktionen som gör att upphovsrättslobbyn och censurivriga politiker får fritt spelrum.

I själva verket finns det otroligt goda anledningar att inte förbjuda innehav av barnpornografi. Till att börja med är det otroligt enkelt att placera bevis hos någon. Vidare är det otroligt problematiskt att vi har rättegångar där bevismaterialet är brottsligt och därför hemligt vilket innebär att dessa står helt utom allmänhetens insikt. Och hur hjälper detta egentligen barnen, på något konkret sätt?

Framför allt är det att vem som helst enkelt kan göras till brottsling som är oerhört problematiskt. Med ett enkelt MMS innehar du plötsligt barnpornografi, vilket är brottsligt, helt utan att du själv gjort något. Själv tycker jag det känns rättssäkerhetsmässigt rimligt att jag ska dömmas för mina egna handlingar, inte för andras.

I den nyaste versionen av lagstiftningen behöver det inte ens vara i ont syfte någon blir brottsling — en flickvän eller pojkvän under 18 som skickar en nakenbild till någon över 18 år, till exempel. Deras sexuella förhållande är lagligt, men bilderna av ena parten eller samvaron är förbjudna för ena parten att inneha.

Detta är bara ett av tecknen på att den sexuella integriteten står under precis lika stort hot som den privata integriteten i övrigt. Piratpartiet har länge hållt sig till ganska stor del borta från den sexuella integriteten, trots det stora engagemanget om privat integritet i övrigt.

Ytterligare ett tecken på att den sexuella integriteten blir allt viktigare för Piratpartiet att ta i är att den står under anfall från de som nu ställt sig på motståndarsidan när det gäller fildelning. Porrproducenterna har nu bestämt sig för att använda skrämselmetoder för att stoppa fildelningen:

– Det kommer att bli rätt så pinsamt för den som hamnar i rätten för att ha spridit en shemale-film, säger Allson Vivas, vd för Pink Visual till AFP.
– Att bli uthängd med sitt namn är förmodligen inte värt risken som de här torrent- och peer-2-peer-användarna tar.

Noterbart här är att detta är ett privat utdömt skamstraff, i klass med Asks färgglada kuvert — det är inte dömandet som är det viktiga, utan stämmandet. Det är misstänkta som ska hängas ut till allmän beskådan, och det är pinsamt för dem just för att deras sexuella integritet brutits. Redan shemales är känsligt, men den naturliga fortsättningen av detta är naturligtvis att hänga ut människor som spridit bögporr. Ni kan ju fundera en stund på vad en sådan sak skulle kunna innebära i ett land som USA.

Piratpartiets engagemang för integriteten gäller fildelarna, gäller medborgarna, men slutar gälla på sängkammargränsen. På annat sätt kan jag inte förklara en vägran att sätta sig emot något som sexköpslagstiftningen. Det protesteras något ordentligt när det sker räder mot fildelare, men samma tänkande ska tydligen inte gälla någon som vill ha sex.

Jag vet att även detta är ett känsligt område för många, men ska man på något rimligt sätt stå upp för den privata integriteten kan man inte sedan komma och anse att det ska vara okej för polisen att slå till om man betalar för något som annars vore okej att göra, och den omedelbara konsekvensen att polisen rotar i folks sexliv.

Det är därför dags att partiet tar ställning mot en integritetsfientlig sexuallagstiftning, på samma sätt som vi tagit ställning mot annan integritetsfientlig lagstiftning. Polisen ska inte övervaka din privata korrespondens, varken på nätet eller i brevlådan, och lika lite bevaka dina sexuella vanor, varken på nätet eller i sängkammaren.


Bildcredits: Jenny Addison

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bättring

Postat Wednesday, September 22, 2010 om Piratpartiet

Några dagar har gått, och det känns som om det är läge för de där tankarna jag haft om valet och valkampanjen. Frågan som bör besvaras är helt enkelt: Vad gjorde vi för fel?

Det är visserligen sant att de etablerade partierna och media tillsammans stonewallade ihjäl våra frågor. Frågan jag ställer mig är om vi helt enkelt finner oss i att därför stå utanför, eller om vi kan bättre. Jag är övertygad om att vi kan bättre.

Vi är ett litet parti. I EU-valet fick vi sätta agendan. Det är naturligtvis tacksamt, och det är trevligt att människor i stor utsträckning förstår nyttan i vår politik när allt handlar om våra frågor. Nu gjorde det inte det. Nu handlar det om ett riksdagsval, med blockpolitik med allt vad den innebär och alla andra frågor människor tycker är viktiga.

Vi kan inte förvänta oss att få sätta agendan i en sådan situation. Att försöka göra det är lönlöst, och det visar sig tydligt i resultatet. Det innebär inte att vår ideologi är irrelevant, bara att vi inte ens bekymrade oss om att försöka övertyga väljarna om vad som gör den relevant. Istället tjatade vi om våra frågor på vårt sätt, i vårt hörn.

Det är sällan jag tycker media fokuserar på särskilt viktiga frågor i valdebatterna. Men oavsett om man tycker om det eller inte så är det den spelplanen som gäller. Vi måste spela på den spelplanen, inte stå och bolla med en billig plastboll mot bollplanket på andra sidan vägen. Det handlar om att ta de tillfällen som ges.

I ett praktiskt exempel: Valets slutspurt handlade i princip uteslutande om försäkringskassan. Vår politik applicerad på försäkringskassan har vi publicerat som debattartiklar, tangerande ämnen som patienträtt finns med i lokala program. Det är en politik som jag är övertygad om att väldigt många väntar på. Medans de etablerade partierna bråkar om hur jakten på fuskare ska skjötas så säger vi ifrån att det inte är acceptablet att fuskhysterin går ut över individuella medborgare — rättssäkerheten måste gälla även i kontakt med försäkringskassan.

Men vad hände när försäkringskassan blev det mest brännheta i valdebattens slutskede? Vi nämnde knappt denna politik! Officielt tog partiet aldrig ens någon tydlig ställning i stöd för den artikel vi hade — som om vi inte ens märkt att detta var något som intresserade människor just nu. Det är denna sorts applicerad piratpolitik vi måste bli bättre på. Chansen kom, och vi pratade fildelning.

Jag tror vi måste hitta en struktur där det blir lättare att lära sig vad som kan fungera som applicerad piratideologi, utan att det för den delen blir ett publikt megabråk av det hela. Det är ett område där “publicera först och bråka sen”-mentaliteten inte riktigt fungerar, så vi måste hitta något bättre, men samtidigt måste vi komma ifrån nuvarande situation där det känns som att nästan bara partiledningen vågar gå utöver de traditionella områdena och applicera ideologin vidare.

Ett till exempel: I skolvalet finns det kommuner där Sverigedemokraterna närmar sig egen majoritet (!) Man kan fråga sig vad som är ursprunget till ett sådant resultat. Inte känns det som att det är en human, modern skolmiljö i alla fall. Vi pratar om att förstagångsväljarna är vår starka grupp, men i det faktiska resultatet är det knappt bättre bland förstagångsväljarna än i övrigt. Ändå har vi skolpolitik som jag är övertygad om att många skulle tycka om.

Vi måste nog lära oss att svälja våra kärnfrågor lite grann, och helt enkelt prioritera det som är hett. Precis som Miljöpartiet gärna pratar vindkraft när dom får chansen, men i första hand pratar om det som är på agendan, måste vi prata försäkringskassa, skola och sjukvård om det är det som är på tapeten, i första hand — men utifrån vårt perspektiv. När vi väl är med i debatten kommer tillfällena komma att ställa alla andra mot väggen på våra områden, men först måste vi vara med på spelplan.

Piratpartiet är sprunget ur en mycket teknologisk idégrund. Många av våra tidigare slogans har tagit avstamp i det: “Vi gillar internet”, och till och med det ganska torra “Integritet — kultur — kunskap” är väldigt fokuserat på teknologi eller information. Ändå är min bild av piratideologin en som tar en avstamp ur en väldig medmänsklighet — här finns tanken om medborgaren som skyddsvärd, som inte finns någon annan stans i dagsläget.

Jag tror vi måste ha den vinkeln för att nå fram — frågan som sloganen ska besvara är “Varför ska jag rösta på er”. “Vi bygger kunskapssamhället” är en hyffsad bit på vägen, men vi kan bättre. “Vi värnar om din medborgarrätt” är inte så catchy, men mer åt det håll jag vill komma.

Samtidigt har vi rent praktiska problem att motivera våra aktivister och i att vara effektiva i det vi företar oss. Som en primärt internetbaserad organisation känns det som att steget mellan intresserad och aktiv är alldeles för stor just nu. I det tror jag att vi måste lära oss lite av de klassiska partierna, och bli bättre på att brygga gapet och samlas AFK.

Det blir lite som att man måste ha en blogg eller ha råkat lyckats lura sig in på Skypekanalerna för att komma in i organisationen ordentligt, och först därefter finns en chans att man träffar pirater AFK. Vi måste bygga en organisation där vi känner varandra bättre, helt enkelt. Det krävs både för att vi ska kunna ha en effektiv lokal spridning av jobb, men också för att hålla motivationen uppe.

Jag spånade om praktiska idéer när det gäller sådant med Emma, Anna och Qeruiem över en lunch igår, och tror nog att det finns embryon till något bra där… men vi har mycket att göra, och även om jag inte på något sätt vill att vi ska gå mot en klassisk parti-hierarkisk maktstruktur så är det möjligt att det finns anledningar att bygga en mer “klassisk” social struktur. Det går att göra roliga saker tillsammans även när man inte delar flygblad eller affischerar.


Bildcredits: Anne Kekki, visitmanchester.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,