Bättring

Postat Wednesday, September 22, 2010 om Piratpartiet

Några dagar har gått, och det känns som om det är läge för de där tankarna jag haft om valet och valkampanjen. Frågan som bör besvaras är helt enkelt: Vad gjorde vi för fel?

Det är visserligen sant att de etablerade partierna och media tillsammans stonewallade ihjäl våra frågor. Frågan jag ställer mig är om vi helt enkelt finner oss i att därför stå utanför, eller om vi kan bättre. Jag är övertygad om att vi kan bättre.

Vi är ett litet parti. I EU-valet fick vi sätta agendan. Det är naturligtvis tacksamt, och det är trevligt att människor i stor utsträckning förstår nyttan i vår politik när allt handlar om våra frågor. Nu gjorde det inte det. Nu handlar det om ett riksdagsval, med blockpolitik med allt vad den innebär och alla andra frågor människor tycker är viktiga.

Vi kan inte förvänta oss att få sätta agendan i en sådan situation. Att försöka göra det är lönlöst, och det visar sig tydligt i resultatet. Det innebär inte att vår ideologi är irrelevant, bara att vi inte ens bekymrade oss om att försöka övertyga väljarna om vad som gör den relevant. Istället tjatade vi om våra frågor på vårt sätt, i vårt hörn.

Det är sällan jag tycker media fokuserar på särskilt viktiga frågor i valdebatterna. Men oavsett om man tycker om det eller inte så är det den spelplanen som gäller. Vi måste spela på den spelplanen, inte stå och bolla med en billig plastboll mot bollplanket på andra sidan vägen. Det handlar om att ta de tillfällen som ges.

I ett praktiskt exempel: Valets slutspurt handlade i princip uteslutande om försäkringskassan. Vår politik applicerad på försäkringskassan har vi publicerat som debattartiklar, tangerande ämnen som patienträtt finns med i lokala program. Det är en politik som jag är övertygad om att väldigt många väntar på. Medans de etablerade partierna bråkar om hur jakten på fuskare ska skjötas så säger vi ifrån att det inte är acceptablet att fuskhysterin går ut över individuella medborgare — rättssäkerheten måste gälla även i kontakt med försäkringskassan.

Men vad hände när försäkringskassan blev det mest brännheta i valdebattens slutskede? Vi nämnde knappt denna politik! Officielt tog partiet aldrig ens någon tydlig ställning i stöd för den artikel vi hade — som om vi inte ens märkt att detta var något som intresserade människor just nu. Det är denna sorts applicerad piratpolitik vi måste bli bättre på. Chansen kom, och vi pratade fildelning.

Jag tror vi måste hitta en struktur där det blir lättare att lära sig vad som kan fungera som applicerad piratideologi, utan att det för den delen blir ett publikt megabråk av det hela. Det är ett område där “publicera först och bråka sen”-mentaliteten inte riktigt fungerar, så vi måste hitta något bättre, men samtidigt måste vi komma ifrån nuvarande situation där det känns som att nästan bara partiledningen vågar gå utöver de traditionella områdena och applicera ideologin vidare.

Ett till exempel: I skolvalet finns det kommuner där Sverigedemokraterna närmar sig egen majoritet (!) Man kan fråga sig vad som är ursprunget till ett sådant resultat. Inte känns det som att det är en human, modern skolmiljö i alla fall. Vi pratar om att förstagångsväljarna är vår starka grupp, men i det faktiska resultatet är det knappt bättre bland förstagångsväljarna än i övrigt. Ändå har vi skolpolitik som jag är övertygad om att många skulle tycka om.

Vi måste nog lära oss att svälja våra kärnfrågor lite grann, och helt enkelt prioritera det som är hett. Precis som Miljöpartiet gärna pratar vindkraft när dom får chansen, men i första hand pratar om det som är på agendan, måste vi prata försäkringskassa, skola och sjukvård om det är det som är på tapeten, i första hand — men utifrån vårt perspektiv. När vi väl är med i debatten kommer tillfällena komma att ställa alla andra mot väggen på våra områden, men först måste vi vara med på spelplan.

Piratpartiet är sprunget ur en mycket teknologisk idégrund. Många av våra tidigare slogans har tagit avstamp i det: “Vi gillar internet”, och till och med det ganska torra “Integritet — kultur — kunskap” är väldigt fokuserat på teknologi eller information. Ändå är min bild av piratideologin en som tar en avstamp ur en väldig medmänsklighet — här finns tanken om medborgaren som skyddsvärd, som inte finns någon annan stans i dagsläget.

Jag tror vi måste ha den vinkeln för att nå fram — frågan som sloganen ska besvara är “Varför ska jag rösta på er”. “Vi bygger kunskapssamhället” är en hyffsad bit på vägen, men vi kan bättre. “Vi värnar om din medborgarrätt” är inte så catchy, men mer åt det håll jag vill komma.

Samtidigt har vi rent praktiska problem att motivera våra aktivister och i att vara effektiva i det vi företar oss. Som en primärt internetbaserad organisation känns det som att steget mellan intresserad och aktiv är alldeles för stor just nu. I det tror jag att vi måste lära oss lite av de klassiska partierna, och bli bättre på att brygga gapet och samlas AFK.

Det blir lite som att man måste ha en blogg eller ha råkat lyckats lura sig in på Skypekanalerna för att komma in i organisationen ordentligt, och först därefter finns en chans att man träffar pirater AFK. Vi måste bygga en organisation där vi känner varandra bättre, helt enkelt. Det krävs både för att vi ska kunna ha en effektiv lokal spridning av jobb, men också för att hålla motivationen uppe.

Jag spånade om praktiska idéer när det gäller sådant med Emma, Anna och Qeruiem över en lunch igår, och tror nog att det finns embryon till något bra där… men vi har mycket att göra, och även om jag inte på något sätt vill att vi ska gå mot en klassisk parti-hierarkisk maktstruktur så är det möjligt att det finns anledningar att bygga en mer “klassisk” social struktur. Det går att göra roliga saker tillsammans även när man inte delar flygblad eller affischerar.


Bildcredits: Anne Kekki, visitmanchester.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Övervakningens tidslinje: Del 3 – En självuppfyllande profetia?

Postat Saturday, December 26, 2009 om Integritet

Detta är tredje och avslutande delen i en tre delars serie om hur övervakningen utvecklats och vart den är på väg:

  1. Historik — I första delen gav jag lite bakgrund och historia om övervakning som fenomen och teknologi.
  2. Ett nexus av möjligheter — Den andra delen diskuterar de unika förutsättningar som gäller just nu och som lett till den situation vi är i idag.
  3. En självuppfyllande profetia? — I denna del drar jag mig till att sia lite om de olika möjligheter och risker som finns med övervakningsteknologi i framtiden.

Jag kommer att gå igenom framtidsutsikterna både på mycket kort sikt och på lång sikt.

Ett vägval

Vi står med ganska stor tydlighet inför ett vägval — kanske så snart som detta kommande riksdagsval. Den väg Piratpartiet jobbar för är naturligtvis att medvetenheten om övervakningen ökar, och att det parlamentariska läget blir sådant att de styrande politikerna i toppskiktet tvingas ta hänsyn till detta.

Längs den vägen kommer man tvingas skrota FRA-lagen (och med största sannolikhet även FRA), men även se på ny teknologi, identifiera farorna med denna teknologi ur ett integritetsperspektiv och förbjuda viss användning — särskilt i övervakningssyfte för annat än direkta säkerhetshot. Den slentrianmässiga övervakningen i form av sparad information i samband med resor med RFID-chip-baserade kort måste till exempel regleras.

you are The Future

Det krävs relativt mycket för att detta vägval ska göras. Inte nog med att Piratpartiet måste få mandat i riksdagsvalet, det måste även uppstå en situation där mandaten faktiskt betyder något, vilket förmodligen betyder att det blir otroligt jämt mellan blocken. Just för närvarande ser det väl rätt dystert ut. En lätt förhoppning om att vi kan driva upp valdeltagandet bland unga igen, och vara ett bättre alternativ än SD som vågmästare.

Alternativet är att övervakningsmanin dundrar vidare. Vart den vägen leder är relativt enkelt att se genom att bara fortsätta på samma sätt som idag och förr — mer och mer övervakning kommer ske, instanserna som införs för att skydda mänskliga rättigheter kommer fallera, och människor kommer försöka ta sig runt det hela. Detta resulterar i en ytterligare nedmontering av medborgerliga rättigheter.

Som ren spekulation kan jag gissa att förbud mot kryptolösningar som omöjliggör för statlig avlyssning kommer att diskuteras, och att man som i storbrittanien även här kommer införa lagar som gör det straffbart med fängelse att vägra lämna över kryptonycklar till polisen eller andra myndigheter.

En självuppfyllande profetia?

Det är värt att se närmare på vad resultatet av en alltmer totalitär stat blir. Att det införs allt fler övervakningsmetoder och integritetskränkande lagar för att förhindra terrordåd och säkerställa statens säkerhet innebär en upptrappning i klyftan mellan stat och befolkning.

Den naturliga effekten av en alltmer upptrappad totalitär karraktär på statens agerande mot medborgarna är att den kommer att besvaras av alltmer upptrappade organiserade protester. Dessa två linjer möts någonstans längs vägen, då den statliga paranoian och totalitära styrelsesättet blivit stort nog för att tolka alla organiserade protester som hotfulla, och där protesterna blivit stora nog att låta sig tolkas på detta sätt.

“Because nothing says dictatorship like arresting people for eating ice cream”, som Clay Shirky förklarar det i sin mycket läsvärda bok Here Comes Everybody.

Det är för mig självklart att ett kuppförsök utfört av toppolitiker (vilket den nuvarande utvecklingen kan beskrivas som) förr eller senare kommer att möta ett våldsamt motstånd, av en eller annan karaktär. Ju längre det går, desto tydligare våldsamhet kommer inte bara uppkomma utan även krävas för att störta makteliten och återlämna makten till folket. Det är en oerhört skrämmande tanke.

Jag vill poängtera här att det jag menar absolut inte är att någon ska gå ut och ta till vapen för att förändra samhället i vår demokrati, utan att vid någon tidpunkt om utvecklingen får fortsätta så är demokratin förlorad, och kan då inte återvinnas genom att man röstar rätt eller talar övertygande.

Då har vi hamnat i en situation där den repressiva politiken har skapat just den terrorism som man påstod sig vilja bekämpa! Detta är ytterligare ett faktum som gör anti-terror-lagstiftning så bedräglig — i ett (tillräckligt) korrupt system kan den mycket enkelt användas för att tysta alla kritiska röster.

anothercookie

Vägvalet ligger som sagt framför oss. Det som fyller mig med viss fruktan är att fyra år i sammanhanget är mycket lång tid, då mycket hinner hända. Hur mycket längre längs vägen hinner vi vandra innan vi får nästa chans att välja rätt väg? Hur mycket kommer aggressionssituationen att trappas upp, om vi misslyckas med att vända trenden i detta val?

Vi kämpar för våra demokratiska och mänskliga grundläggande rättigheter. Jag hoppas innerligt att den kampen kan föras med ord, utbildning och argument, snarare än med vapen, blod och våld som människor tidigare tvingats göra, och fortfarande gör i diktatutrer världen över.

Dystra framtidsvisioner bortom horisonten

Låt oss hoppas och tro att vi väljer rätt väg så snart som möjligt — vi avvecklar statens övervakning av medborgare, och reglerar möjligheten för privata aktörer att övervaka och spara information om medborgarna… då har vi i någon mening löst problematiken för överskådlig framtid. Men kanske inte för alltid?

Med nuvarande teknikutveckling har jag svårt att se att en total övervakning inte någon gång skulle kunna bli möjlig. Då menar jag inte total övervakning i den mening som FRA redan ger, utan en total övervakning av precis allt, online som offline.

Just another day in the future

Det finns många sätt som det skulle kunna ske med hjälp av ny teknologi. För att spåna fritt: tänk nanoteknologi som gör det möjligt att skapa kameror som är små nog att vara praktiskt taget osynliga och kan ta sig in överallt, eller ett sätt att på avstånd läsa av de elektriska signalerna som flyter i en människas nervsystem — se och höra allt du ser och hör. Förmodligen är det alternativen jag inte kan komma på nu som är mest troliga och skrämmande, men att det inte skulle ske på något sätt vid någon tidpunkt är nästan svårt att tro.

Man kan tänka sig att sådan teknologi skulle vara otroligt komplicerad och dyr till att börja med, men i stil med annan sådan teknikutveckling borde det hela sluta med att i princip vem som helst kan övervaka precis vem som helst, när som helst.

I en sådan situation skulle mänskligheten helt enkelt tvingas vänja sig med att det aldrig fanns några hemligheter eller någon integritet att tala om. Helt nya normer skulle utvecklas i vad man kan tänka sig vara en enormt smärtsam process… på många sätt skulle situationen förmodligen likna dagens situation på upphovsrättsområdet, där ungdomen som växer upp med teknologin har helt annat synsätt än den äldre generationen, som upprörs och förfasas.

Dystopi

Det skulle kunna ses som en mycket dyster framtidsvision, där allt vi kämpar för i termer av personlig integritet och rättigheter gått om intet. Jag ser dock inte den framtidsvisionen som en bestämt negativ situation. Det kan vara en givande utveckling för mänskligheten som helhet (mindre lögner och svek skulle kunna vara positivt…), men det hela hänger på att övervakningsmöjligheterna är ömsesidiga.

Your utopia, my dystopia

Man kan ju också fråga sig om det verkligen är värt att kämpa för dessa värden om det ändå kommer visa sig vara förgäves. Det finns två saker att tänka på: till att börja med det uppenbara i att detta är rena spekulationer om en potentiell avlägsen framtid. Dessutom finns viktiga skillnader med dagens övervakning och de problem som denna för med sig.

Det problem som finns i dagens situation är att kontrollmöjligheterna är riktade åt fel håll för demokratin, vilket skapar ett obalanserat maktförhållande. I en riktigt bra fungerande demokrati utgår all makt från folket, vilket innebär att medborgarna är politikernas uppdragsgivare och alltså även kan och bör granska allt som görs. Staten bör däremot inte ha hemliga uppgifter om medborgarna, vilket går illa ihop med statens våldsmonopol och maktställning.

Och det är just på det området, just nu, som vägarna går i betydligt skilda riktningar, och det är här och nu, året som kommer, som det första slaget om framtiden kommer stå.

Som avslutning på serien och artikeln om framtiden ger jag två citat från en av mina nya favoritbekantskaper på nätet: Andre Jordan från A Beautiful Revolution:

Be fearless –  Everything is possible

Ett tack är även på sin plats för att du orkat med hela vägen hit. Jag hoppas jag lyckats väcka några intressanta tankar eller funderingar.


Bildcredits: ƒяαиcєscα яσsє, orangachang, stttijn, mermaid99

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Övervakningens tidslinje: Del 2 – Ett nexus av möjligheter

Postat Sunday, December 20, 2009 om Integritet

Detta är andra delen i en tre delars serie om hur övervakningen utvecklats och vart den är på väg:

  1. Historik — I första delen gav jag lite bakgrund och historia om övervakning som fenomen och teknologi.
  2. Ett nexus av möjligheter — Denna del diskuterar de unika förutsättningar som gäller just nu och som lett till den situation vi är i idag.
  3. En självuppfyllande profetia? — Jag drar mig till att sia lite om de olika möjligheter och risker som finns med övervakningsteknologi i framtiden.

Jag börjar med en liten varning. Den här artikeln innehåller en hel del referenser till “den äldre” och “den yngre” generationen. Dessa är menade som förenklade begrepp. Jag är mycket väl medveten om att det finns yngre människor med en total avsaknad av förståelse för internet och modern teknologi, precis som det finns äldre människor som har järnkoll.

Ett sluttande plan

Till att börja med borde det stå ganska klart från historiken i del ett att politikers övervakningslusta inte är något nytt. Det som saknats har varit de tekniska möjligheterna. Det har aldrig varit omtyckt, så man har gjort det i smyg (alltifrån medeltidens titthål till Shamrocks avlyssning av telegrafi, IB-affären eller FRAs olagliga spaning), men man har ändå gjort det när man fått möjlighet. Jag skulle vilja påstå att det helt enkelt går tillbaks till en mycket mänsklig paranoia och det maktbegär som oundvikligen sätter in i alla sorters maktsituationer.

Alltså, ju mer det går att övervaka, desto mer vill makthavare övervaka. Vad är då skillnaden nu? Skillnaden är att vi låter det ske. Då menar jag inte nödvändigtvis “vi” som du och jag, kära läsare, men i någon mening så låter “vi” andra (icke-makthavare) det ske nu, världen över, vilket vi inte har förut. Se hur Shamrock omedelbart fick stängas när dess existens avslöjades, till exempel.

Kameraskylt

Fredrik Holmbom skriver hos opassande i en läsvärd artikel:

Jag är osäker på när det började vända, också svårt att peka ut en direkt orsak utan att låta som en konspirationsteoretiker. Vad som är mycket uppenbart är ialla fall att efter elfte september så eskalerade inskräkningarna i vår så svårt vunna frihet.

Jag vill mena att det egentligen aldrig vände på det sättet, och att det egentligen inte har eskalerat överlag. Det som har hänt är en glidning där det som makthavare olagligt gjort i det dolda lagfästs och tillåts, och att övervakning applicerats på nya områden i större utsträckning än tidigare. Detta gäller många aspekter av totalitärt maktutövande, inte bara övervakning.

Vi ser hur FRAs olagliga kabelspaning leder till ändringar i lagen snarare än beivras — på precis samma sätt som den olagliga polisbrutaliteten i samband med göteborgskravallerna 2001 aldrig följdes upp med straff för de ansvariga, utan där utvecklingen gått åt motsatt håll — samma sorts brutalitet är nu laglig i Danmark under den så kallade “lymmellagen”.

cop15policeclown

Jämför stängningen av Shamrock och IB-affären med hur Sveriges riksdag klubbar igenom FRA-lagen och diskuterar teledatalagring helt öppet, utan några större protester. Det har tidigare krävts hot och terror i öststats-stil för att undvika massiva protester för dylikt — här blir det visserligen upprört i bloggosfären, men något massivt folkligt motstånd kan man knappast tala om. Lite andra toner är det i länder där folk faktiskt upplevt öststatsterrorn, men där sitter ju dessvärre den gamla batonginstinkten i också.

I takt med att övervakningsmöjligheterna ökar följer övervakningsivern i någon mån med, men protesterna tycks inte ha hängt med i utvecklingen. Varför?

I någon mening finns en effekt som att “koka en groda” — i takt med att vi vänjer oss vid att leva ett alltmer övervakat liv kan övervakningen trappas upp… och särskilt när det gäller övervakningskameror är det mycket tydligt hur detta har skett om man ser till historien. Ofta handlar argumentationen om vår säkerhet eller bekvämlighet. Det sker av ren slentrian när nya, bekväma teknologier införs, utan att särskilt många egentligen reflekterar över varför det ska komma med integritetskränkning och övervakning på köpet.

Men Internet, mobiltelefoner och den totalövervakning som FRA och datalagringsdirektivet innebär? Det ligger något mer och lurar i vassen här.

Maktfördelning och förståelse

Lite förenklat kan man säga att maktkoncentrationen i samhället är direkt proportionelig mot ålder. Det finns både en större grupp äldre människor och mer inflytande hos äldre, om inte annat som en direkt följd av att de haft tid att skaffa sig kontakter och inflytande. Detta blir extra tydligt när man ser till lagstiftande parlament världen över, där medelåldern ofta är mycket hög.

Votering

Det är ingen nyhet att yngre människor tenderar att ha en mer radikal hållning än äldre. Ungdomsförbunden är betydligt mer spretiga i sin hållning politiskt än sina moderpartier, som alla drar åt mitten (särskilt på senare år). Det kan ha mycket naturliga orsaker i att det med åldern finns tendenser att samla på sig fler beroenden — en familj att försörja kräver att man är mer försiktig (dvs konservativ) med det man har. Samtidigt skulle man kunna tänka sig att ålder innebär en möjlighet att samla på sig erfarenheter och insikt om varför ungdomens hastiga slutsatser inte håller.

Vad har då allt detta att göra med övervakning? Jo, just i övervaknings- och integritets-frågorna är nämligen samtliga ungdomsförbunden rörande överens, och samtliga har precis motsatt hållning mot moderpartierna. De enda partier som delar ungdomsförbundens inställning är partier med stor del unga medlemmar och väljare. Hur kommer detta sig, när ungdomen brukar vara så spretig när det gäller starka åsikter?

Svaret är helt enkelt att övervakningsfrågan har blivit svår att förstå för den äldre generationen. Det senaste årtiondet har inneburit en teknologisk revolution med resultatet att den unga generationen lever sina liv på ett fullständigt annorlunda sätt än deras föräldrar gjorde.

Det handlar inte om ett litet skifte, utan om något fundamentalt. Tänk på nivån “läskunnighet”, så kanske vi kommer i närheten av något. En generation som inte är läskunning kan omöjligt förstå hela vidden av en yngre generations beroende av böcker och annan skriftlig information. Kan få en hint, kanske, men aldrig verkligen förstå — utan att själva lära sig läsa.

Detsamma händer i dagens samhälle, men med datorvana och internetkännedom. Den äldre generationen förstår till stora delar inte hur livet hänger ihop för den yngre generationen, och i samband med det varför övervakning och filtrering av “webben” är ett så stort problem.

Terroristhotet — Ett nexus av möjligheter

När man lägger samman oförståelsen för vad förändringarna egentligen betyder med en till synes hotfull situation går det (relativt enkelt) att övertala människor att det är rimliga åtgärder för att åtgärda hotet. För människor som helt saknar möjlighet att avgöra vad chansen är att åtgärderna lyckas eller vad det har för påverkan på vanliga människors liv och kommunikation verkar det som om politikerna gör det som måste göras. Det är dessa människor som köper argumenten om att FRA behöver få kabelspana för att skydda Svenska soldater i Afganistan eller förhindra terrorattentat på hemmaplan. Den yngre generation som ser rakt igenom denna argumentation är just nu i minoritet.

Detta är det nexus av möjligheter där vi befinner oss, och där politikerna uppenbarligen sett chansen: Ett stort steg mot ett säkrande av makten för de styrande är möjligt och sker som ett uttryck för det totala demokratiförakt som ofta tycks råda hos toppolitiker, på ett sätt som kommer ha mycket stor påverkan på livet i framtiden, men där det är en minoritet av folket som faktiskt förstår vad det är som händer.

Storebror ser dig

De politiker i toppskiktet som genomför detta är med säkerhet fullständigt medvetna om konsekvenserna av övervakningen. En del som röstar med är oförstående, en del lurade, ytterligare en del helt enkelt tvingade. Att hela processen är fullständigt demokratifientlig rör dem inte, precis som det aldrig gjort det förut. Då fick man smussla med det, nu har man chansen att göra det öppet och i betydligt högre takt.

Jag vill mena att den accelleration i övervakning som skett i och med Internets genombrott i samhället skulle vara omöjlig om 10 år, när en avsevärd mängd unga som växt upp med teknologin fått rösträtt och tagit sin plats i samhällsdebatten.

Det är även det här som gör att Fredrik hade sådana problem att uttrycka sig hos opassande utan att låta konspiratorisk, och som gör att Piratpartiet gärna ses som skriktigt och vår argumentation gärna ses som överdriven — om man sätter sig in i den äldre generationens situation så är det en fullständigt naturlig reaktion — “övervaka allt? så illa kan det väl ändå inte vara utan att fler reagerar?”.

Det enda som kan göras åt det är att många på en lokal nivå försöker förklara för sin omgivning. Om den enda informationen kommer från ett politiskt parti som tycks ha mycket konstiga åsikter (“ska det vara tillåtet att stjäla?!”) och som lätt avfärdas kommer det aldrig gå att vända den här trenden. Om vi alla sprider informationen till våra nära så kommer det kunna tas på mycket större allvar.

Vart vi tar vägen i framtiden återstår att se, och det kommer den tredje och avslutande delen i denna artikelserie att handla om.


Bildcredits: Mikael Hedberg (CC0), Chuckumentary, Anna T, Henrik Ström.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Övervakningens tidslinje: Del 1 – Historik

Postat Friday, December 11, 2009 om Integritet

Detta är första delen i en artikelserie om tre delar. Nu när kablarna kopplats in till FRA är det läge att reflektera lite över varför det blir så här just nu, och var vi kan vara på väg i framtiden. Att alla politiska grenar inom alla olika inriktningar och block helt plötsligt skulle enas om något som att börja vilja montera ner våra mänskliga rättigheter är egentligen väldigt osannolikt, och att det dessutom skulle hända på samma sätt på olika platser i världen är mångdubbelt så mycket osannolikt. Hur blev det så egentligen?

Jag tänker försöka svara på frågan i tre delar:

  1. Historik — Denna del ger lite bakgrund och historia om övervakning som fenomen och teknologi.
  2. Ett nexus av möjligheter — Diskuterar de unika förutsättningar som gäller just nu och som lett till den situation vi är i idag.
  3. En självuppfyllande profetia? — Jag drar mig till att sia lite om de olika möjligheter och risker som finns med övervakningsteknologi i framtiden.

Del ett börjar med att vi delar in historien i fem steg.

Steg 1: Avlyssning med stenåldersteknologi

Så fort människan uppfann språk uppstod möjligheten att lyssna på en konversation för vilken man inte var avsedd som lyssnare. Det börjar helt enkelt med någon som tjuvlyssnar på hövdingen gömd i en buske.

När det blev mer organiserat skedde tidig övervakning genom att man helt enkelt placerade ut lyssnare som sedan fick berätta eller skriva ner vad som sagts. Kanske satt någon i ett mörkt hörn?

Medeltida Soldat

Det finns relativt gott om medeltidsdramatik där det talas om ihåliga väggar med kikhål, gömda hålor för spioner och liknande. Sannolikt har säkert någon kung eller adlig någonstans nyttjat sådant för att avlyssna sina gäster, men det bör ändå vara ett relativt ovanligt fenomen.

Det intressanta är att detta från början innebar att du behövde permanent tillgång till människors vistelseplats för att kunna övervaka, och bara kunde “spara” det som sagts genom att komma ihåg det, vilket rimligtvis begränsade möjligheterna kraftigt. Det får anses vara steg nummer ett på vägen.

Steg 2: Teknologi för övervakning (1850-1950)

Under andra halvan  av 1800-talet började den teknologiska utvecklingen ta fart. Telegrafen uppfanns och kommunikation över långa avstånd förenklades. Cylinderfonografen uppfanns som den första teknologi som kunde bevara och återge ljud. Man lärde sig ta fram och matcha fingeravtryck som ett sätt att identifiera människor.

Telegraph

Just fingeravtrycksteknologin är intressant i det att det var den första teknologin av en idag relativt välbekant typ: en teknologi som underlättar brottsbekämpning, och som med ett ingrepp i den personliga integriteten skulle kunna avsevärt förenkla polisens arbete, i detta fall i form av en databas över alla människors fingeravtryck.

Fingeravtryck började vid sekelskiftet användas av amerikansk polis för att identifiera brottslingar. Förslag på just en sådan databas över hela befolkningens fingeravtryck kom också upp under 1930-talet, men slogs ner. Under ungefär samma tidsperiod började människor numreras. Social Security Numbers infördes i USA på 30-talet, och svenska personnummer infördes 1947.

Samtidigt börjar teknologin för inspelning av ljud på magnetband mogna, och närmar sig nu en form där den kan användas för att i det dolda avlyssna människor. Detta är steg nummer två i utvecklingen — nu behövdes inte längre permanent tillgång till platsen, utan endast möjlighet till förberedelser (sätta upp utrustningen) och slutförande (hämta banden), och banden kan sedan arkiveras och analyseras om och om igen. Naturligtvis var tidsmängden först begränsad, men växte succesivt. Inspelningen var automatisk, avlyssnandet gjordes av människor i efterhand.

Steg 3: Massövervakning (1950-1980)

Samma årtionde påbörjades det första kända storskaliga övervakningsprogrammet: Amerikanska Project SHAMROCK övervakade all telegraftrafik in i och ut ur landet och sparade det på mikrofilm som sedan överlämnades till NSA och dess föregångare. Vid sin höjd avlyssnade och analyserade NSAs personal över 150 000 meddelanden varje månad, innan programmet 1975 avslöjades och lades ner.

microfilm

Detta är steg nummer 3: den första möjligheten att med hjälp av den nya kommunikationsteknologin samla in och bearbeta stora mängder material om stora mängder människor.

I Sverige införs samtidigt möjlighet för särskild telefonavlyssning och telefonövervakning i samband med misstänkt brott, dock villkorat på att det misstänkta brottet är grovt nog att ge 2 års fängelse.

Kameraövervakning börjar smått användas i områden med hög säkerhetsrisk (t.ex. banker), men är fortfarande för dyr för att användas i stor utsträckning. Bildmässigt har övervakningen nu hunnit ikapp avlyssningen: man kan spela in bilder och sedan låta dessa övervakningsband gås igenom i efterhand av personal.

Samtidigt används denna teknologi i stor utsträckning av hemlig polis i det kommunistiska östblocket.

Under tiden har en del hänt — mikroprocessorn uppfinns, kreditkort blir vanliga, satelliter skickas upp. Det är dock först på 80-talet som utvecklingen verkligen tar fart.

Steg 4: Total spårbarhet (1980-2009)

Den uppfinning med absolut i särklass största påverkan på människosläktet i modern tid som dök upp på 80-talet måste vara persondatorn. Den innebar startskottet till en fantastiskt accelererande digitalisering av vår tillvaro. Digital lagring av dokument och av ljud slår igenom under samma årtionde. Samtidigt blir övervakningskameror allmänt tillgängliga och billiga.

På nittiotalet sker internetexplosionen. Komprimeringsteknologin utvecklas kraftigt och komprimerat ljud i form av mp3-formatet blir vardagsmat. Digitala kameror och digitala videoformat slår igenom stort. För ljud är nu lagringsmöjligheterna i princip oändliga och upptagningsteknologin liten nog för att i princip kunna gömmas varsomhelst.

Samtidigt sker en ökad privat övervakning av individer. Affärskedjorna börjar använda lojalitetskort med bonuspoäng och registrering av allt du köpt för att kunna optimera reklam och utbud. Mängden direktreklam ökar dramatiskt.

Parallellt med den tekniska utvecklingen börjar en omfattande utveckling av en ny klass lagar som möjliggör snarare än begränsar övervakning. I USA skapas till exempel CALEA-lagen som svar på att allt fler telefonväxlar blivit digitala och alltså försvårar avlyssning. Lagen kräver att alla teleoperatörer tillhandahåller möjlighet för myndigheterna att avlyssna vid behov.

GPS uppfinns och börjar användas så smått innan slutet på 1990-talet. Slutligen utvecklas biometrin kraftigt, och FBI inför elektroniska arkiv för såväl fingeravtryck som DNA-prov.

Efter sekelskiftet accelererar utvecklingen ytterligare. RFID uppfinns och börjar utnyttjas i fler och fler produkter. Övervakningskamerorna krymper, blir billigare och bättre och börjar dessutom få analyshjälpmedel — både automatisk ansiktsigenkänning och läsare för registreringsskyltar på bilar utvecklas och tas i bruk.

matrixfootprint

Samtidigt som vi alltmer använder oss av Internet för allt vi gör blir det möjligt för annonsörer och andra att via cookies och andra tekniker spåra och spara allt vi gör för att analysera mönster och vanor. Våra digitala fotspår blir allt tydligare i bit-sanden. Samtidigt får vi möjlighet att digitalisera mer och mer av våra liv då mobiler med kameror och internetanslutning möjliggör en explosion av socialt delande av bilder och upplevelser.

Vi befinner oss nu i steg nummer 4, där det blivit omöjligt att inte lämna en mer eller mindre komplett signatur efter sig i form av olika registreringar och spårbart data. Nästan alla köp görs digitalt eller binds till ditt betalkort, i princip all kommunikation sker via sammanbundna elektroniska nät och det är troligt att du har enheter med GPS-sändrare med dig överallt, vars position riskerar att lämnas till myndigheter. Övervakningskamerorna täcker större delen av städerna.

Denna information är dock utspridd hos en mängd aktörer. En avsevärd mängd finns hos myndigheter, men en icke-försumbar del finns hos olika affärskedjor, internetleverantörer och andra kommunikationsaktörer. Viss handel med informationen förekommer.

Steg 5: Automatisk totalövervakning (2009-)

Så kopplades kablarna alltså in till slut, och FRA-lagens övervakningssamhälle är ett faktum. Det här är början på det sista steget i historiken, och skillnaden är att nu har teknologin nått en punkt där den enorma arbetsinsatsen som tidigare krävts av människor ersatts av automatiserade filter.

FRA

Detta innebär en stor kostnadssänkning för övervakningen, vilket gör att man nu kan övervaka precis all kommunikation, mellan alla. Samtidigt centraliseras nu all övervakning (eller, för att vara mer korrekt, det läggs till ytterligare en centraliserad övervakning).

Steg nummer fem är alltså en automatisering av den tidigare mänskliga faktorn i övervakningen, och en samling av all den insamlade datan i en och samma databas.

Och det är alltså här vi tar avstamp i nästa del om varför saker är som de är just nu.


Bildcredits: Cigdem Sidney, Matthew Boyle, annethelibrarian, Mikael Hedberg, ezioman, Pixelsior, Försvarets Radioanstalt.

Övriga källor: A Brief History of Surveillance, Project Shamrock – Wikipedia, Recording Technology History, Medieval Spies, Mass Surveillance – Wikipedia, Facial Recognition System – Wikipedia.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .