Sexförbud
Sydsvenskan rapporterar om att en 16-årig flicka nu åtalas för sex. Det sex hon åtalas för är med två 14-åriga pojkar, och det är lite symptomatiskt att sydsvenskan just beskriver det som att hon åtalas för sex. Vi har slutat ens låtsas att det har något med våldtäkt, tvång eller utnyttjande att göra. Nu åtalar vi ungdomarna helt enkelt för att de haft sex.
Det handlar alltså om någonstans mellan 366 och 730 dagar som skiljer dessa ungdomar åt i ålder, något som förmodligen vida överstigs i den genomsnittliga relationen. Detta är ytterligare ett fall där jag har svårt att tänka mig att varken flickan eller pojkarna förstår vad problemet är, utan det snarare är överbeskyddande föräldrar eller omgivning som satt emot.
Om flickan och pojkarna kunnat hÃ¥lla sig i mellan 1 och 365 dagar sÃ¥ hade det hela plötsligt blivit lagligt — trots att det är väldigt svÃ¥rt att argumentera att de tvÃ¥ pojkarna skulle växt upp och blivit “mogna” under den tiden. Nu är det istället ett mycket allvarligt brott.
Brottsrubriceringen är nu sexuellt utnyttjande av barn, vilket jag ocksÃ¥ reagerade lite pÃ¥. Vanligtvis ska ju all sex med minderÃ¥riga kallas VÃ¥ldtäkt numera… och gör det i regel ocksÃ¥ när det är den manliga sexpartnern som är den äldre i relationen.
Oavsett vad rättssystemet väljer att kalla det slås nu flickans (och förmodligen pojkarnas) liv i småbitar av något som inte skadat någon, och som i alla rimliga regelverk borde vara deras ensak.
Samtidigt kommer nu en utredning om att det bör bli olagligt att ha sex med någon mot dennes vilja. Det som gäller idag är alltså att det är olagligt att ha sex med någon som visar sin ovilja att ha sex. Det som ska gälla nu är att det blir olagligt att ha sex med någon som inte vill, vilket denna person dock inte behöver tala om. Här avkrävs alltså en hel del tankeläsning. Ingen av de inblandade med såg något problem med den saken.
Utredaren förklarar för Rapport att det ändå inte behöver vara så strikt:
“Det är inte sÃ¥ att det ska vara skriftligt eller ens muntligt. Tänker man efter om hur mänskligt samspel fungerar sÃ¥ är det inte sÃ¥ det gÃ¥r till. Det är tillräckligt att det manifesteras genom medagerande som successivt ökad intimitet mellan tvÃ¥ människor.“
Detta är alltsÃ¥ tänkt att Ã¥tgärda de problem som finns i dagsläget där man inte kan bevisa att nÃ¥got tvÃ¥ng funnits. Hur man istället tänkt att det ska vara lättare att bevisa att nÃ¥got medagerande inte funnits övergÃ¥r mitt förstÃ¥nd — sÃ¥vida man inte menar att det helt enkelt inte ska behövas nÃ¥gra bevis längre, utan att det räcker med att nÃ¥gon säger sig inte ha velat haft sex för att mannen ska dömas (det är ju alltid en man).
Varken Ask, som tycker förslagen är superbra, eller utredaren själv verkar ha lagt nÃ¥gon större vikt vid begreppet rättssäkerhet. Att ha sex över huvud taget är snart ett minfält för män i Sverige, där det är ett lotteri om man kommer anklagas och dömas. Sexakten är en öppning, där kvinnor kan utnyttja mäns kÃ¥thet till att fÃ¥ en hÃ¥llhake pÃ¥ dem — ett fast grepp där de alltid kan fÃ¥ det hela att verka som ett övergrepp i efterhand, i ett land där rättssäkerhet i princip inte finns för män som i samband med vÃ¥rdnadstvister anklagas för bÃ¥de det ena och det andra, ofta helt utan bevisning (läs den länken om du över huvud taget har nÃ¥gon Ã¥sikt om rättssäkerhet i Sverige).
Samtidigt passar man i utredningen på att föreslå ökade straff för just det brott som flickan som detta inläggs början handlade om begick, vilket är en del av lagstiftningen man annars tycker fungerar utmärkt. Jag undrar om pojkarna håller med.
Bildcredits: Dan A’Vard
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Sex, Sexualitet, Våldtäkt, Kärlek, Rättssäkerhet
Ditt liv i en låda
En bloggare har arresterats av polisen, anhÃ¥llen misstänkt för bland annat hot mot tjänsteman. SÃ¥ lÃ¥ngt är det inget konstigt med saken — samma regler ska givetvis gälla för att publicera saker pÃ¥ nätet som att publicera saker pÃ¥ papper eller i andra media.
Det som är anmärkningsvärt i denna historia är hur polisen agerar så fort det rör sig om datorrelaterade brott. Vi har sett det när det gäller fildelningsbrott, vi har sett det när det gäller ospecificerat felaktig användning av internetanslutning, vi har sett det när några råkade vara i samma hus som en konsert.
Jag kan förstå att man när det gäller brott som utförs med hjälp av datorer där bevismaterial kan finnas på datorer tar datorerna i fråga i beslag. Denna gång rör det sig dock om en bloggare, som rimligtvis publicerat det problematiska på en blogg. Bevismaterialet finns alltså redan tillgängligt på bloggen. Så vad gör polisen?
– De tog hans, min och barnens datorer. De tog till och med min sons play-station, säger hustrun till TT.
Här undrar jag hur man tänker. Det verkar som om man inte tänker alls — snarare har polisen givit sig själv ett frikort: sÃ¥ fort datorer är inblandade konfiskeras allt som ens kan fantiseras fram innehÃ¥lla en dator. Denna utrustning finns sedan tvÃ¥ möjliga alternativ: Antingen hittar polisen nÃ¥got “olagligt”, varpÃ¥ utrustningen är förverkad och fÃ¥s inte tillbaks. Annars tar polisen sÃ¥ otroligt lÃ¥ng tid pÃ¥ sig att söka igenom utrustningen att man när man fÃ¥r tillbaks den i princip inte har nÃ¥gon praktisk användning av den. Det senare alternativet fÃ¥r dock sägas vara en stor känslomässig seger, med tanke pÃ¥ hur mycket personligt som sparas pÃ¥ en dator.
Polisen ser här datorerna som nÃ¥gon form av arkivmaskiner — en syn som tillhör en för länge sedan svunnen tid. Det är naturligt att beslagta nÃ¥gons ekonomipärmar om denne misstänks för eknomiska brott. Med samma resonemang beslagtar man datorer dÃ¥ nÃ¥gon misstänks för nätrelaterade brott. Detta trots att en dator har en helt annan användning.
En bättre liknelse vore att beslagta en persons alla fotoalbum eftersom personen misstänks för inbrott. Visserligen skulle det kunna finnas bilder däri pÃ¥ ett inbrott… men man bör nog ha nÃ¥gon sorts befog för att sÃ¥ är fallet. För att dra liknelsen vidare skulle du i det fallet inte ha nÃ¥gon chans att fÃ¥ kopior pÃ¥ dina minnesbilder.
Vilken som helst självständigt tänkande individ inser att sonens playstation inte innehåller några bevis på hot mot tjänsteman. Jag ser bara två möjliga alternativ: Antingen följer polisen bara någon checklista i ren dumhet eller så väljer man aktivt att ställa till med problem för någon som man tycker är en fuling.
Det bör här noteras att det rör sig om en misstänkt och utredningen mot denne, inte om ett straff utdömt till en dömd brottsling. Ändå raserar man personens liv, beslagtar fruns dator och sonens spelkonsoll.
Det måste införas regler för vad polisen får göra när det gäller konfiskerandet av datorutrustning, och strikta tidsramar för hur länge saker får fråntas någon medborgare. Jag inser behovet att säkra bevis, men detta kan precis lika gärna fyllas genom att diskar kopieras, vilket kan utföras på ett dygn max, sedan kan utrustningen lämnas tillbaks i oförändrat skick.
Dagens maktutövning från polisens sida är inget annat än övervåld på människors privatliv och möjligheter att försörja sig i en ålder då allt mer privat, känslomässig, intim, nostalgisk och arbetsrelaterad information lagras på datorer.
Samtidigt läggs ytterligare en misshandels- eller våldtäktsutredning ner på grund av bristande resurser.
Bildcredits: reway2007
Tipstack: Alex
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Integritet, Rättssäkerhet, Polisen, Maktmissbruk
Piratpartiet måste ta ställning för den sexuella integriteten
Hax skriver om Piratpartiets misslyckande i valet, och tar upp behandlingen av Falkvinges radioblunder. Jag hÃ¥ller inte med om att det skulle gÃ¥ att pinna hela valutgÃ¥ngen pÃ¥ att folk tappat förtroende för oss i och med den vändningen – det är i det närmsta lite naivt.
Upphovsrättslobbyn använder barnporrargumentet just för att de vet hur kraftfullt det är när det gäller att spela på folks känslor. Det är därför mycket möjligt att vi förlorade lika mycket röster på utspelet som på vändningen. I ärlighetens namn tror jag inte varken eller spelade så stor roll.
Som jag skrev då hade det utspelet inte diskuterats ordentligt intert, och hade därför inget särskilt brett stöd heller. Däremot måste jag nu när det lugnat sig uttrycka en viss besvikelse över alla de pirater, inklusive funktionärer och aktivister som borde veta bättre, och som ändå reagerade med uttryck av äckel inför utspelet utan att så mycket som försöka tänka igenom den informationspolitiska bakgrunden till det. Jag är ledsen om det låter hårt, men det är exakt den reaktionen som gör att upphovsrättslobbyn och censurivriga politiker får fritt spelrum.
I själva verket finns det otroligt goda anledningar att inte förbjuda innehav av barnpornografi. Till att börja med är det otroligt enkelt att placera bevis hos någon. Vidare är det otroligt problematiskt att vi har rättegångar där bevismaterialet är brottsligt och därför hemligt vilket innebär att dessa står helt utom allmänhetens insikt. Och hur hjälper detta egentligen barnen, på något konkret sätt?
Framför allt är det att vem som helst enkelt kan göras till brottsling som är oerhört problematiskt. Med ett enkelt MMS innehar du plötsligt barnpornografi, vilket är brottsligt, helt utan att du själv gjort något. Själv tycker jag det känns rättssäkerhetsmässigt rimligt att jag ska dömmas för mina egna handlingar, inte för andras.
I den nyaste versionen av lagstiftningen behöver det inte ens vara i ont syfte nÃ¥gon blir brottsling — en flickvän eller pojkvän under 18 som skickar en nakenbild till nÃ¥gon över 18 Ã¥r, till exempel. Deras sexuella förhÃ¥llande är lagligt, men bilderna av ena parten eller samvaron är förbjudna för ena parten att inneha.
Detta är bara ett av tecknen på att den sexuella integriteten står under precis lika stort hot som den privata integriteten i övrigt. Piratpartiet har länge hållt sig till ganska stor del borta från den sexuella integriteten, trots det stora engagemanget om privat integritet i övrigt.
Ytterligare ett tecken på att den sexuella integriteten blir allt viktigare för Piratpartiet att ta i är att den står under anfall från de som nu ställt sig på motståndarsidan när det gäller fildelning. Porrproducenterna har nu bestämt sig för att använda skrämselmetoder för att stoppa fildelningen:
– Det kommer att bli rätt så pinsamt för den som hamnar i rätten för att ha spridit en shemale-film, säger Allson Vivas, vd för Pink Visual till AFP.
– Att bli uthängd med sitt namn är förmodligen inte värt risken som de här torrent- och peer-2-peer-användarna tar.
Noterbart här är att detta är ett privat utdömt skamstraff, i klass med Asks färgglada kuvert — det är inte dömandet som är det viktiga, utan stämmandet. Det är misstänkta som ska hängas ut till allmän beskÃ¥dan, och det är pinsamt för dem just för att deras sexuella integritet brutits. Redan shemales är känsligt, men den naturliga fortsättningen av detta är naturligtvis att hänga ut människor som spridit bögporr. Ni kan ju fundera en stund pÃ¥ vad en sÃ¥dan sak skulle kunna innebära i ett land som USA.
Piratpartiets engagemang för integriteten gäller fildelarna, gäller medborgarna, men slutar gälla på sängkammargränsen. På annat sätt kan jag inte förklara en vägran att sätta sig emot något som sexköpslagstiftningen. Det protesteras något ordentligt när det sker räder mot fildelare, men samma tänkande ska tydligen inte gälla någon som vill ha sex.
Jag vet att även detta är ett känsligt område för många, men ska man på något rimligt sätt stå upp för den privata integriteten kan man inte sedan komma och anse att det ska vara okej för polisen att slå till om man betalar för något som annars vore okej att göra, och den omedelbara konsekvensen att polisen rotar i folks sexliv.
Det är därför dags att partiet tar ställning mot en integritetsfientlig sexuallagstiftning, på samma sätt som vi tagit ställning mot annan integritetsfientlig lagstiftning. Polisen ska inte övervaka din privata korrespondens, varken på nätet eller i brevlådan, och lika lite bevaka dina sexuella vanor, varken på nätet eller i sängkammaren.
Bildcredits: Jenny Addison
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Informationspolitik, Integritet, Rättssäkerhet, Sexköpslagen, Sex, Barnporr
Att dömas av hat
Det snackas en del om nämndemän nu när SD kommer att få tillsätta nämndemän. Det är bra att det tas upp, för systemet med politisk styrning av domstolar är ruttet rakt igenom. Men frågan är varför man inte ställt sig dessa frågor tidigare.
“Hur känns det för en muslim att bli dömd av nämndemän frÃ¥n SD?” är den stora frÃ¥gan. Naturligtvis skulle det kännas rätt visset. Men varför har den frÃ¥gan aldrig ställts förut? Hur känns det för den unga kvinnan som gjort abort att dömas av nÃ¥gon KD-tillsatt nämndeman som plockats ur Livets Ord? Det har vi aldrig varit särskilt bekymrade över förut, trots att problemet funnits sedan systemet infördes.
Hur känns det för en företagsledare att dömas av nämndemän som tillsatts av ett Vänsterparti med en stor andel människor som hatar kapitalismen? Frågan har över huvud taget inte varit myntad.
Hur känns det för en man att bli dömd av nämndemän från ett radikalfeministiskt politiskt förbund som S-kvinnor? Ett förbund som uttryckligen säger att män ska omyndigförklaras till den milda grad att de inte ska tillåtas ta beslut, och som propagerar för att kvinnor ska premieras på mäns bekostnad i alla situationer, oavsett kvalifikationer?
Hur känns det för männen bakom en sökmotorsite för torrent-filer där en hel del upphovsrättsskyddat material indexeras att dömas av nämndemän tillsatta av partier som kräver hårdare tag mot fildelare och som har nära kontakter med upphovsrättsföretagens lobbyister?
Det här handlar absolut inte om huruvida dessa nämndemän påverkats av sina åsiktsinriktningar när de dömer, och inte om några individuella fall. Undersökningar har visat att det sker att nämndemän dömer enligt övertygelse i många fall, men även utan det så handlar det i det yttersta om förtroendet till rättsstaten, för vi andra kan inte veta om så sker, så länge risken finns.
Att jag kan dömas av någon som hatar mig, som ser ner på mig på grund av grupptillhörighet eller andra attribut, skadar både mitt förtroende när jag stiger in i rättssalen men också allmänhetens förtroende för att jag kommer behandlas på ett rättssäkert sätt.
Sverige är på många områden fast i ett superkonservativt läge. Vi behöver massiva reformer. Som dreadnallen skrev på twitter:
Lägg ner Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten, Öppenpsykiatrin & Missbruksvården. Ersätt med fungerande verksamhet snarast.
Det finns för mycket prestige, för mycket gamla ingrodda vanor, för mycket felaktigt görande som görs bara för att “det alltid har varit sÃ¥”, inom mÃ¥nga myndigheter och även inom rättsväsendet. Ju mer jag tänker pÃ¥ saken desto mer övertygad blir jag om att det enda svaret pÃ¥ sikt är att göra drastiska saker. Riv, bygg om, bygg nÃ¥got bättre, utan gamla dÃ¥liga vanor.
För rättssystemets del är det dags att ta chansen nu när SD inneburit att saken kommit på tal. Byt ut systemet med nämndemän. Våga se oss om, studera hur andra länder har löst problemet, och ta det bästa vi kan hitta. Det är dags att acceptera att Sverige inte är världsbäst på alla områden.
Vi kan bara misslyckas genom att vägra erkänna våra brister. Det finns ingen skam i att söka förbättring.
Bildcredits: LuMaxArt
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lagar, Rättssäkerhet, Förtroende, Nämndemän, TPB, Spectrial
Otillräcklig informationspolitik
När vi talar om kontrollsamhället, övervakningslagarna och informationspolitiken är det inte helt ovanligt att vi i Piratpartiet får medhåll från en del av de andra partierna. De är ofta snabba att visa upp någon viss aspekt av sin informationspolitiska hållning för att på det sättet visa upp sig som trovärdigt alternativ, där det snarare finns minor som efter valet kommer visa sig röra sig om något helt annat än förbättrad integritet.
Medan de i sin tur är snabba på att peka ut områden där Piratpartiet inte har en heltäckande politik gör de allt för att se ut som om de själva har en heltäckande informationspolitik. Jag tänkte här spräcka den bubblan: Det finns inget annat parti som går att lita på när det gäller informationspolitiska frågor eller när det gäller det framväxande övervakningssamhället. Här nedan kommer en analys av partierna i bokstavsordning.
Centerpartiet
Centerpartiet gick till val 2006 på att stärka integriteten och många andra saker som lät väldigt lovvärda. Det gjorde nog att partiet fick en hel del röster. Väl efter valet har man regelmässigt struntat i dessa löften, och kritik internt såväl som externt har fallit för döva öron.
Nu har partiet helt släppt kritiken mot FRA, på någon sorts lösa grunder om att gjort är gjort, vilket pekar på en total och hopplös brist på insikt om det grundläggande problemet. Trots detta fortsätter partiet att kritisera datalagringsdirektivet i någon form av PR-drag, som när det väl kommer till kritan inte kommer innebära något konkret alls.
Detta har lett till att till och med Integritetskännande Centerpartister bestämt sig för att rösta Pirat.
Folkpartiet
Folkpartiet huserar Liberati, en frihetlig gruppering som strävar efter att styra om partiets inriktning när det gäller frihetsfrågor, där inkluderat övervakning och liknande.
Inom partiet Ã¥terfinns ocksÃ¥ hjältinnan frÃ¥n FRA-omröstningen — den enda riksdagskandidat som höll ut och stod fast vid sina principer: Camilla Lindberg. Detta ger naturligtvis ett bra intryck, vilket även faktum att FP är det riksdagsparti som har flest underskrifter pÃ¥ Nej till datalagring (12 kandidater, att jämföra med 70 frÃ¥n PP) gör.
Trots detta första intryck beter sig partiet som helhet som en stabil stöttepelare för moderaterna i alliansen. Partiets utspel inför valet har handlat mer om ordning och reda, mer kontroll (särskilt inom skolan) och flirtande med främlingsfientliga grupperingar. På så sätt visar sig partiet vara på väg bort från en förbättring snarare än mot en.
Jag ser en hel del potential i de inre frihetliga strömningarna när det gäller informationspolitiken, men för detta val är den gruppen alldeles för svag för att ha någon påverkan.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna profilerar sig som värnande om “Verklighetens folk”, en term man därför varumärkesskyddat sÃ¥ att inga andra partier ska fÃ¥ använda den. PÃ¥ sÃ¥ sätt lyckas man visa hur man själva är villiga att missbruka informationslagstiftningen, för att fÃ¥ styra debatten själv.
Ingen av partiets kandidater har skrivit på väljarkontraktet mot datalagring, och partiets EU-parlamentariker och tillika vallokomotiv sedan urminnes tider, Alf Svensson, är den enda svenska parlamentariker som skrivit under ett förslag om att utöka datalagringsdirektivet till att alla webbsökningar ska sparas undan i flera år.
Partiet tycker att FRA-lagen blev bra till slut och fick tillräckligt bra integritetsskydd, och går även till val på att föreningsfriheten ska inskränkas och på att införa undantag i banksekretessen för att kunna jaga terrorister och barnporrköpare.
Miljöpartiet
Miljöpartiet är det parti som jag själv ser som närmsta andra kandidat i informationspolitiska frågor. Det kan nog bero på att partiet i mångt och mycket har unga medlemmar, och en större förståelse för de nya generationernas sätt att leva integrerat med den nya sociala tekniken.
Trots det har man svaga punkter i rustningen, brister i isoleringen. Särskilt visar deras track record att man ofta viker ner sig för S i regeringssamarbetet. Ett bra exempel på detta är hur man plötsligt var för datalagringens införande i Sverige tidigare i år. Det var rätt tydligt att detta var någon form av kompromiss i S-V-MP-samarbetet, men i stället för att säga rakt ut att man förhandlat bort datalagringen så var en hel drös företrädare för partiet för teledatalagringens införande helt plötsligt.
Den uppgörelsen har sedan rivits upp, men något tydligt ställningstagande verkar inte ha funnits sedan dess. Det är därför rimligt att tro att MP kommer göra samma prioriteringar nästa gång, det vill säga fokusera på sina kärnfrågor: miljöfrågorna, och låta andra frågor bli lidande.
Partiet vill riva upp IPRED-lagen, men har inte kommit överens med S och V om saken, och verkar inte särskilt angelägna om att göra det heller. Av intresse är även att endast en enda Miljöpartist återfinns på listan av underskrifter på väljarkontraktet mot datalagring.
Moderaterna
Moderaterna kan tyckas vara borta ur racet redan frÃ¥n början. ÄndÃ¥ kommer de med jämna mellanrum med utspel om reformerad upphovsrätt eller dylikt. Klart är dock att partiet inte har en grundläggande framtidsinriktad syn pÃ¥ frÃ¥gan — hos M är banden starka till upphovsrättsbranchens lobbyister och verklighetsbeskrivning.
Reinfeldt och Ask får nog ses som de enskilt mest drivande för övervakningssamhällets införande, och det odemokratiska sätt som FRA-lagen tvingades, trycktes och mobbades igenom de egna leden borde vara en varningsklocka för alla som tänkt sig att rösta på Moderaterna.
Detta parti har varit drivande när det gäller väldigt många av de övervakningslagar vi har idag.
Socialdemokraterna
Socialdemokraterna var det parti som satt vid makten när övervakningen började rullas ut i snabb takt. Socialdemokraterna påbörjade FRA-lagen, men lade den sedan på is. Socialdemokraternas styre har till och med påverkat hela europa i negativ riktning i och med datalagringsdirektivet som antogs på EU-nivå, och som ursprungligen förhandlats fram av Bodström.
Även om Socialdemokraterna ursprungligen varit ett motstÃ¥nd mot FRA-lagen under orden “Riv upp, gör om, gör rätt!” sÃ¥ har det sedan kastats en skugga över vad innebörden av detta egentligen är. Eftersom FRA-lagen ursprungligen var ett S-förslag, och eftersom det pratas om att “göra rätt” när det gäller avlyssning av kabel ställer mÃ¥nga frÃ¥gan om Socialdemokraterna kanske egentligen mest är ute efter att fÃ¥ sätta sin egen prägel pÃ¥ massövervakningen, eller klippa PR-poäng.
Partiet har även en historia av att köra över sina samarbetspartners.
Sverigedemokraterna
SD gör ingen hemlighet av sin strävan efter hÃ¥rdare straff och mer kontroll (av vissa samhällsgrupper, i alla fall). Man har tydligt tagit ställning för nÃ¥gon form av FRA-liknande övervakning. SD ser “terrorhotet” som ett av vÃ¥r tids stora problem, och Ã¥tgärderna kommer därefter.
Nu senast vill Ã…ksesson ha övervakningskameror “pÃ¥ alla platser där vÃ¥ldtäkt är vanligt”, sÃ¥ dÃ¥ är det väl bara att sätta upp kameror i sovrummen dÃ¥, med tanke pÃ¥ att de allra flesta vÃ¥ldtäkterna sker i hemmet. Jag tänker inte gräva djupare än sÃ¥ i partiets Ã¥sikter.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet anser sig ha den bästa integritetspolitiken, och vill att FRA-lagen rivs upp vilket har skrivits med i valmanifestet. Trots detta finns inget mer informationspolitiskt material att tillgå, och bara en kandidat från Vänsterpartiet bland nejtilldatalagrings topplista.
Partiet har dessutom som grundregel att man aldrig kommer fälla en arbetarregering. Detta innebär alltså att man inte har något hårt att komma med när det gäller integritetsfrågan i det rödgröna samarbetet, och Socialdemokraterna har ju dragit fördel av detta i ett antal år nu.
Obs: Efter lite ny information i en kommentar har jag skrivit ett uppdaterat inlägg om vänsterpartiets informationspolitik.
Sammanfattning
Om du tycker att fokusfrågorna rörande integritet, rättssäkerhet, kultur och kunskap är centrala, tänk efter mycker väl innan ni röstar på något av partierna ovan. Visserligen finns det alltid i alla fall något namn som är värt att kryssa, men resultatet av valet är i alla fall att partiets officiella politik genomförs, och där är bristerna stora.
Röstar du istället på Piratpartiet så kan du vara helt säker på att integriteten, rättssäkerheten och informationspolitiken hamnar i fokus. Det är visserligen sant att du då lämnar skolan, vården, omsorgen och skatterna för andra att bestämma.
Tycker du Ã¥ andra sidan att skolan, vÃ¥rden, omsorgen eller skatterna är det viktigaste, sÃ¥ ska du definitivt rösta pÃ¥ nÃ¥got annat parti… men minns dÃ¥ att du med säkerhet lämnar informationspolitiken att driva vind för vÃ¥g, pÃ¥ precis motsvarande sätt.
Bildcredits: Bright Tal
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, övervakning, informationspolitik, integritet, rättssäkerhet, val 2010
Grodor om barnporr
Det verkar tyvärr som om barnporr beklagligt blir en liten följetång här, efter att Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge uttalat sig om att innehav av barnpornografi är en inskränkning i informationsfriheten, och att vi därför ska rulla tillbaks hela lagstiftningen från 1999.
Han har förvisso helt rätt i att det är en inskränkning i informationsfriheten, men det innebär för den delen inte att man inte kan anse att det är en rimlig inskränkning, vilket ocksÃ¥ är den inställning jag uppfattar att mÃ¥nga pirater har — det handlar om integritet här.
Det som står i valmanifestet och det jag själv argumenterat för är att ändringarna från 1999 och 2010 om vad som ska anses vara barnporr måste rivas upp. Det innebär att barnporr ska återgå till att vara bilder eller filmer på tvång eller övergrepp mot riktiga barn. Det finns en hel diskussion att ta i följd av detta, om förbudet mot innehav (varför ska det t.ex. vara tillåtet med filmer av våldtäkt på vuxen, men inte på barn?), men det är en sidodiskussion som inte alls har samma bäring på rättssäkerheten i samhället och Piratpartiets kärnfrågor just nu och som partiet i varje fall inte tar ställning till.
Problemet är alltså att nästan vadsomhelst är barnpornografi nuförtiden, inte att man inte får ha övergreppsbilder hemma i fotoalbumet.
Man kan naturligtvis frÃ¥ga sig om varför det gÃ¥r sÃ¥ snett att partiledaren uttalar sig pÃ¥ ett sätt som inte alls stöds av partiet. Det handlade inte om nÃ¥gon felsägning eller misstolkning, utan om ett uttalande som for stÃ¥ för Rick snarare än partiet, och som Rick nu dessutom har backat frÃ¥n. Politiken handlar ytterst om förtroende, och nog är det sant att detta leder till tappat förtroende — ett förtroende som för Ricks del redan är lite kantstött i delar av partiet. Detta är nÃ¥got vi fÃ¥r ta hand om i god tid.
Är vi därmed uträknade ur spelet? Jag har svårt att tro det, med tanke på att människor i allmänhet håller sig rätt illa informerade om vad som händer i politiken. Röstresultatet är en uppsamling av en mängd småsaker, väldigt sällan ett resultat av ett uttalande.
Uppförsbacken blev naturligtvis brantare — men vi är klättrare. Partiet bestÃ¥r av sÃ¥ mÃ¥nga andra drivna och duktiga aktivister — inte bara av Falkvinge. Det viktiga nu är att vi är tydliga med vad som gäller. Det verkar nu som om vi kommer att göra lite förtydligande ändringar i valmanifesten — bra sÃ¥. Det här handlar om PPs politik, inte om Falkvinges övertygelser om det ena eller det andra.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Barnporr, Barnpornografi, Rättssäkerhet, Integritet, Politik, Riksdagsval, Val 2010, Groda, Pudel
När rättssäkerheten brister
Jag skrev igÃ¥r om vad som kan ske när en falskanklagelse innebär att rättssäkerheten används som vapen mot nÃ¥gon annan i en konflikt. Ofta rör det sig om skillsmässor och vÃ¥rdnadstvister, där sÃ¥dant tyvärr är rätt vanligt — men även vanlig svartsjuka orsakar liknande händelser. Ju mer rättssäkerheten luckras upp, desto värre kan en sÃ¥dan anmälan förstöra nÃ¥gons liv.
Det finns säkert en del där ute som tycker att det hela lÃ¥ter otroligt — att sÃ¥dant inte kan hända i vÃ¥rt land. Er vill jag bara be läsa berättselsen Bandhagen Blues, som jag hittade via Medborgarperspektiv. Det är en ganska lÃ¥ng historia, men ändÃ¥ ett mÃ¥ste att läsa för den som är intresserad av vilket skick Sveriges rättssäkerhet befinner sig i. Jag ber er att läsa den, och vill ni ha en uppgift kan ni roa er med att räkna hur mÃ¥nga myndigheter i berättelsen som agerar pÃ¥ ett rättsosäkert sätt och bara förutsätter att mamman är god och pappan ond. Ge gärna era svar i kommentarerna.
“Under dessa mÃ¥nader hade min dotter blivit förhörd av polisen som tog till hjälpmedel i form av manliga dockor med snoppar och kvinnliga dockor med korta kjolar. Dessa hjälpmedel skulle göra det lättare för barnet att illustrera och berätta om de eventuella övergrepp som skett.
Hon hade även genomgÃ¥tt en läkarundersökning där man undersökte om hennes mödomshinna fortfarande var intakt, samt ett flertal möten med psykologer. Vid nÃ¥got tillfälle ska den socialtjänsteman som gjort själva anmälan även träffat henne själv, bjudit henne pÃ¥ glass och gÃ¥tt pÃ¥ badhus… Varför? Kan man ju undra.
Flera av de förhör som vi begärde fÃ¥ utskrivna vittnade även om förhör kantade av ledande frÃ¥gor och upprepningar.”
Rättssäkerheten ska gälla alla — vare sig det gäller ungdomar som drogtestas, män som filmar poliser i tunnelbanan eller pappor som anklagas för hemskheter. Polisens uppgift är att hitta bevis, inte att fabricera bevis. Nästa gÃ¥ng du hör politiker tala om jämställdhet, tänk tillbaks pÃ¥ den här historien dÃ¥. Fundera dÃ¥ pÃ¥ hur väl deras förklaring om vad som orsakar bristen pÃ¥ jämställdhet stämmer med historien. Tänk igenom hur väl du tror att deras förslag skulle hjälpa.
Jag själv ser detta samhällsproblem som en naturlig fråga i fortsättning på Piratpartiets fokus på rättssäkerhet, men även om medvetenheten om problemet är en aning större inom partiet än i allmänhet annars så saknar jag ändå en tydlig agenda.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, Jämställdhet, Falskanmälan, Makt, Myndigheter, Rättssäkerhet
Barnporr som valfråga?
Jag hamnade i en intressant diskussion pÃ¥ twitter igÃ¥r om varför Piratpartiet valt att göra barnporrlagstiftningen till en central valfrÃ¥ga — risken för att stigmat ger en negativ association skulle enligt nÃ¥gra vara alltför stor. Jag vill ändÃ¥ hoppas att en stor del av befolkningen är villig att lyssna pÃ¥ argument, snarare än att bara fÃ¥ spatt av tanken pÃ¥ övergrepp mot barn.
Vi kan inte dölja en direkt konsekvens av vÃ¥r ideologi bara för att barnporrfrÃ¥gan är känslig — vilket den naturligtvis är. Det finns ett visst mÃ¥tt av hysteri inblandat. Det finns ingen i debatten som vill att ett enda barn ska kunna utsättas för övergrepp, men det är alltför lätt att kasta den anklagelsen pÃ¥ motstÃ¥ndare i debatten om man inte förstÃ¥tt vad de menar.
Det som egentligen saknas är en beskrivning av varför barnporrlagen är sÃ¥ farlig egentligen. Vi vet redan att en man dömts för innehav av tecknade bilder. Vi vet att det finns en teoretisk risk att en stor del av ungdomarna i landet kriminaliserats med denna lag… men sÃ¥ länge lagen inte nyttjats mot dem… ett fall är beklagligt, men inte en katastrof? Polisen spenderar ju trots allt inte sina resurser pÃ¥ att leta bland folks barndomsbilder.
Jag ska därför försöka förklara problemet mer i detalj. Låt mig börja med att beskriva en fiktiv situation, som förklarar hur ett samhälles rättsväsende kan perverteras från sitt ursprungliga syfte att försvara medborgarna till att vara något som illamenande medborgare kan använda mot andra.
LÃ¥t oss säga att vi införde en lag som kriminaliserade i princip varje människa. Tänk att vi skärpte vapenlagen sÃ¥ att den kriminaliserade olaga innehav av t.ex. köksknivar. Det behöver inte ha varit avsikten – nÃ¥got sÃ¥ fint som att minska vÃ¥ldet i samhället kan ha varit syftet bakom lagändringen. Har man bara tillräkligt aggressiv hÃ¥llning kan man ignorera alla remissinstanser och driva igenom en sÃ¥dan lag.
Det som händer när en sÃ¥dan lag träder i kraft är däremot nÃ¥got annat. När det blir brÃ¥k mellan personer, som till exempel vid en skillsmässa, kan den ena parten nu komma med en anmälan till polisen. “Jag tror han har olaga vapen hemma”.
Polisen kan då följa upp anmälan, mycket riktigt hitta vapen hos personen, varpå denne straffas för olaga vapeninnehav vilket kan förstöra i livet på ett sätt som annars aldrig skulle vara möjligt för en person orsaka en annan. Dryga böter, kanske mer, med statens våldsmonopols goda minne.
Denna fiktiva situation är nog rätt osannolik, tycker du nog nu, och det hoppas jag verkligen att den är… men om den i alla fall förklarar hur ett gott syfte kan leda till ett övertramp som vänder hela rättssamhället upp och ner sÃ¥ bör det vara rimligt enkelt att se anslutningen till dagens situation.
Det talades innan förra valet att det inte gick att kriminalisera en hel generation… vilket man direkt efter valet ändÃ¥ gjorde. Det som har hänt nu med barnporrlagstiftningen är att i princip hela befolkningen kriminaliserats. Kan du med nÃ¥gon som helst säkerhet garantera att du inte i nÃ¥gon fil pÃ¥ datorn, i nÃ¥got fotoalbum undanstoppat i bokhyllan eller i nÃ¥gon bok, film eller seriealbum har en bild pÃ¥ en naken eller sexuellt menande (i nÃ¥gon odefinierad människas ögon) person under 18 Ã¥rs Ã¥lder? Även om du räknar bilder pÃ¥ dig själv och din familj?
Jag kan inte garantera det. Snarare är jag relativt säker på att jag har något som enligt dessa regler skulle kunna klassas som barnpornografi, även om jag inte vet exakt vad.
När i princip varenda människa har något olagligt hemma som kan få polisen att ta till stora släggan (husrannsakan, beslagtagna datorer) blir samhällets skyddssystem istället ett vapen som kan användas i godtycke.
Det är precis det som hänt denna gÃ¥ng ocksÃ¥… en före detta flickvän har som hämnd och för att fÃ¥ fördel i en vÃ¥rdnadstvist av falskanmält mangaöversättaren (vilket för övrigt är en beklagligt vanlig förekomst med Sveriges nuvarande lagstiftning pÃ¥ omrÃ¥det), och därmed lyckats nyttja rättsväsendet som gigantiskt slagträ mot mannen — en lyckad hämnd.
Människor som är så skrupelfria att de kan utnyttja ett sådant system i en vårdnadstvist är på inga sett de föräldrar jag tror är bäst för barnen. En lagstiftning som saknar reson på detta sätt skyddar ingen från några övergrepp, den snarare möjliggör nya typer av övergrepp.
Därför är det viktigt att vi faktiskt talar om det här i valrörelsen… barnen behöver skyddas, bÃ¥de frÃ¥n övergrepp och frÃ¥n samvetslösa föräldrar som försöker förstöra deras kontakt med den andra föräldern.
Bildcredits: spodzone
Läs även andra bloggares åsikter om Barnporr, Barnpornografi, Lagar, Piratpartiet, Politik, Riksdagsval, Rättssäkerhet, Sexualitet, Val 2010
There and back again
Ibland är det lätt att misströsta. Vi som värnar om rättssäkerhet och integritet ser hur fler och fler övervakningslagar, nya genvägar genom rättsystemet och förslag på mer absurd lagstiftning sköljer över oss nästan dagligen, allt medan en till synes fullständigt vansinnig justitieminister trampar vidare i blomsterrabatten iförd kängor med övriga regeringens goda minne.
Jag är övertygad om att det kommer en punkt där medborgarna får nog. Jag hoppas naturligtvis att den tiden är kommen i september, men även om den inte gör det då så kommer den någon gång. Många som väljer att rösta på Piratpartiet gör det för att få stopp på eländet. För mig går det längre än så.
Till att börja med måste vi naturligtvis in i riksdagen för att få stopp på galenskaperna. Men efter det följer flera andra uppgifter. Vi måste rulla tillbaka de steg som tagits på vägen till övervakningssamhället och återinföra en absolut och oinskränkt rättssäkerhet och ta oss tillbaka till ruta ett.
Först där kan vi börja bygga på allvar. Det finns trots allt mycket att göra inom ramarna för vår kärnpolitik som idag när vi är på väg ner i avgrunden känns rätt avlägset. Den nya tidens teknologiska möjligheter skapar nya problem att lösa. Det där sista kanske låter förvillande likt det gammelpolitiker säger, vilket beror på att kärnan i det är detsamma. Skillnaden ligger i åtgärderna.
För där de etablerade partierna jobbar febrilt för att etablera kontroll över de nya kommunikationsmedlen för att tvinga dem att bli som äldre media, bevara gamla affärsmodeller och kontrollmöjligheter vill vi lyfta det gamla samhällets principer så att dessa även gäller de nya möjligheterna.
Även på Internet ska du ha rätt att slippa bli övervakad utan brottsmisstanke. Även på Internet ska ingen ha rätt att öppna dina brev för att kontrollera deras innehåll. Även med en mobiltelefon ska du kunna röra dig fritt utan att din position spåras.
Det som däremot behövs är nya tag där de nya tekniska möjligheterna skapar nya möjligheter att göra intrång på dessa samma individuella rättigheter. Det kontantlösa samhället är ett utmärkt exempel. Bekvämligheten med att betala med kort ska inte få innebära att dina inköpsmönster kartläggs och blir handelsvara mellan storföretag eller föremål för statens klåfingrighet.
Nätneutraliteten måste stärkas så att företag som nästan helt saknar konkurrens kan utnyttja vårt hela tiden ökande beroende av Internetanslutning till att försöka slå mynt av och därmed dämpa den ökande trenden av individuellt nyttjad yttrandefrihet.
Det finns här mängder med områden där politiken behövs för att försvara den enskilde rätt, både mot storföretagen men kanske framför allt mot staten. Tyvärr är våra nuvarande politiker mer intresserade av att försvara både storföretagen och staten mot medborgarna. Därför är det hög tid redan nu att byta ut dem.
Ju snabbare det kan ske, desto snabbare kan vi gå från uppstädningsarbete till att bygga framtidens kunskapssamhälle.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Informationspolitik, Datalagringsdirektivet, Integritet, Övervakning, Rättssäkerhet, Yttrandefrihet, Piratpartiet, Val 2010
Våldtäkt, misshandel och rättsapparaten som vapen
I många diskussioner om våldtäkter, kvinnosyn och annat har det ibland kommit upp tankar om att en del våldtäktsanmälningar kanske, kanske, kanske skulle kunna vara resultatet av att kvinnor i vårt svårt sexualfientliga land vaknat upp dagen efter och ångrat sig, och därmed anmält en våldtäkt för att komma undan slampa-stigmat, komma undan anklagelser om otrohet eller valfritt annat skäl.
Denna typ av tanke blir i allmänhet hÃ¥rt angripen av feminister, men det har i flertalet undersökningar visat sig att falskanmälningar är relativt vanliga. Det är ocksÃ¥ detta som utgör grunden för den konfliktyta som finns runt klädval och beteende i domstolar. Det är självklart sÃ¥ att nÃ¥gons klädval eller tidigare beteende aldrig kan ursäkta en vÃ¥ldtäkt… men det som pöbeln som skriker efter blodshämnd missar i sammanhanget är att detta inte är vad domstolen har att avgöra.
Istället måste domstolen försöka avgöra om samtycke fanns, det vill säga om en våldtäkt över huvud taget ägt rum, vilket är otroligt svårt att göra utan någon form av teknisk bevisning, vilket ofta är fallet. Det leder oundvikligen till ett grävande i frågeställningen om hur den misstänke och offret betett sig tidigare, eftersom rättssäkerheten kräver att domstolen inte bara tar anklagelsen som sanning.
Med detta i åtanke är det med viss ironi jag noterar att åklagare Ulrika Rogland i Malmö nu väljer att ta upp ett fall (visserligen om misshandel, inte våldtäkt) just för att en kvinna ångrat sig efteråt. Hon samtyckte, njöt under akten av det, men ångrade sig sedan. I ett klassiskt grepp framställer hon sedan kvinnan som offer:
Under den här tiden har målsägaren då varit naken hela tiden och väldigt utsatt på olika sätt.
ja, hur hade det fungerat annars? Brukar Rogland ha sex propert klädd, eftersom det vore osedligt att visa hud? Känner hon sig “utsatt” dÃ¥ hon ger samtycke till att ha sex, och akten fortskrider precis som förväntat? I annat fall kan vi spola vÃ¥ldtäktsoffer-retoriken när det gäller en sexuell akt i samtycke — den är bÃ¥de en förolämpning mot vÃ¥ra intellekt och en förnedring av kvinnans självbestämmande.
Åklagaren tycker att om man nu nödvändigtvis ska hålla på med BDSM så ska man iaf begränsa sig till att tycka om lösa slag, inte hålla på så länge, eller se till att man väljer en lämplig partner. Det sistnämda är intressant. Det borde stå fullständigt klart med tanke på alla vårdnadstvister och dylikt att människor vi litar på kan svika och baktala oss, våra älskade kan bli våra värsta fiender.
Med det i Ã¥tanke är det en skrämmande tanke Ã¥klagaren framför, som inte har nÃ¥got att göra i ett rättssamhälle: Är du av den typen att du tänder pÃ¥ BDSM sÃ¥ fÃ¥r du acceptera att sätta dig i en situation där du ger en annan människa möjligheten att när som helst använda statsmakten emot dig. Denna människa kan när som helst “Ã¥ngra sig” och sätta dig bakom lÃ¥s och bom, gärna med ett saftigt skadestÃ¥nd som bonus. Med tanke pÃ¥ att det redan förekommer vÃ¥rdnadstvister och tvister om egendom och ekonomi vid skilsmässa känns detta som att hälla bensin pÃ¥ skogsbranden.
Än värre är att man skulle kunna sätta detta i system. Om man är lagd så att man njuter av att bli slagen i sexakten kan man stämma träff med någon över Internet eller annan lämplig kontaktförmedling, ha lite roligt, och sedan kräva en rejäl betalning för att inte polisanmäla saken. Vi får ett terrorsamhälle där polismakten kan användas som vapen för utpressningssyfte.
Vi kan inte ha ett samhälle där det inte går att veta om en handling man utför är brottslig eller inte, eller där beslutet om detta överlåts på någons dagen efter-ångest.
Det har varit en hel del prat de senaste åren om att kriminalisera en hel generation. Med den nya barnporrlagen lyckades man i varje fall kriminalisera en hel generations sexliv, och om detta får fortgå är det snart olagligt att över huvud taget ha ett sexliv.
Bildcredits: nullalux
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, Rättssäkerhet, Sex, Sexualitet, Våldtäkt, Misshandel, Våld, BDSM
