Olagliga referenser

Postat Wednesday, November 10, 2010 om Teknologi

För andra gången i mitt liv ser jag hur en tingsrätt fäller en dom som går bortom allt vett och sans. För andra gången förundras jag över det fantastiska i att samma människor som i ena stunden företräder en part i mål sedan dyker upp lite överallt i rättsstaten och i lagstiftningsproceduren.

Vi tar det från början. Vad är en länk? En länk består av två delar: en del som säger “här är en referens”, samt en referens. Det är något i stil med de referenslistor som används i tryckta texter, speciellt då vetenskapliga sådana. Även andra fenomen i den fysiska världen passar väl in på länk-begreppet: en vägskylt är till exempel en tydligt utmärkt referens.

På nätet används i allmänhet mjukvara i form av webbläsare som klarar av att tolka och följa dessa digitala vägbeskrivningar, men detta ändrar inte länkens natur – det är en referens till något, väl nog beskriven för att den som läser länken ska kunna hitta det som avses.

Dessa referenser har tingsrätten nu alltså beslutat vara olagliga – det är samma sak, menar man, att referera till något som att kopiera det. Det borde vara trivialt att se hur absurt ett sådant synsätt är, men när det gäller Internet har det visat sig otroligt lätt att blanda bort korten.

Denna teknikignorans är naturlig för befolkningen i stort med tanke på hur ny tekniken är, men det vore rimligt att en domstol som förväntas döma i mål relaterade till tekniken informerade sig. Nu blir det istället som att domen fälls av en grupp stamäldre som är övertygade att ett fotografi stjäl din själ.

Domens konsekvenser är svåra att beskriva på något komplett sätt. Helt plötsligt är nästan alla länkar olagliga. Flertalet länkar även i denna bloggpost leder till artiklar som är upphovsrättsskyddade, även om tidningarna lagt upp dessa på sin webbserver. Jag kan till och med gå så långt att jag länkar till en bild som just Canal+ har på sin webbsida, som också den är skyddad. Frågor som nu måste besvaras är om sportreferat är mera värda som upphovsrättsskyddade verk än tidningsartiklar eller bilder.

Det enda rimliga är att domen menar att det på något sätt är avsikten bakom en viss publicering som ska avgöra. Mannen borde ha insett att Canal+ inte hade avsett att sändningen skulle vara tillgänglig, fast den var det, och borde alltså inte ha delat med sig av referenser till den. Detta borde då innebära att det är olagligt att tipsa sin granne om att kodningen på kabel-TV-nätet är avstängd, medans det (förmodligen) är helt okej att länka till någon som gillar det. Frågan är hur långt detta sträcker sig när det gäller referenser till saker som någon kan tänkas vilja hemlighålla.

Effekterna är helt orimliga. När Canal+ alltså visar gratis hockeymatch ute på allmän plats har man sig själva att skylla. Det går inte att ha ett samhälle där jag är ansvarig att betala, bara för att Canal+ tycker att jag borde det när jag tittar, och än mindre när jag tipsar mina kompisar om att det finns något att titta på.

Just detta är anledningen till att man annars stänger in det man vill ska hållas exklusivt för betalande, och kontrollerar biljetter i dörren, vilket alla som någonsin loggat in på en webbsida är medvetna om är fullt möjligt att göra även på nätet.

Allt detta är så trivialt att det nästan känns löjligt att skriva. Ändå kan en svensk domstol döma tvärs emot dessa principer utan att särskilt många höjer på ögonbrynen, just eftersom många av medborgarna inte förstår tekniken. Tidningarna rapporterar om fallet som om det rörde sig om ett synnerligen obskyrt och svårt fall.

Däri ligger också den stora utmaningen för oss som bryr oss och förstår. Hur förklarar man det vansinniga i detta utan att behöva förklara hela Internet? Jag tror att ovanstående liknelser kanske kan vara en början.


Bildcredits: Tim Ellis

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Alldeles märkligt

Postat Sunday, March 21, 2010 om Rättssäkerhet

Det har varit fantastiskt mycket skriverier runt justitieministerns psykbryt för några dagar sedan. Jag har låtit bli att kommentera, eftersom bloggosfären gärna går i vågor över sådant och allt jag någonsin skulle kunna säga redan blivit sagt.

För mig är det egentligen ingen förvånande sekvens av händelser. Den som inte redan innan detta kunnat lista ut att Ask inte har så mycket till övers för rättsstaten. Det som är desto mer intressant är hur vår statsminister följer upp på det hela. Man skulle ju kunna tro att han är en av de som annars tycker hon är “lite vild”?

Nej då. Så här säger han:

“Bea prövade en tanke, alldeles märklig är den inte.”

Eh… Till att börja med finns det två tolkningar: man skulle kunna tolka det som att han tycker att tanken i sig inte är alldeles märklig, det vill säga att han håller med om att det är en okej sak att överväga och fundera lite på. Det skulle i så fall innebära att han har samma bräckliga grepp om vad rättsstaten står för som justitieministern. Vilket i och för sig inte vore någon stor överaskning det heller.

Den andra tolkningen är att det inte är så märkligt att hon helt ogenomtänkt häver ur sig en spontan tanke. I normala fall skulle man kunna hålla med om det, men det finns faktiskt vissa “tankar” som vanliga vettiga människor snappar upp och förkastar med ryggmärgen, som det faktiskt är alldeles märkligt att man över huvud taget yttrar — vid middagsbordet vore det alldeles märkligt, i en intervju med en minister blir det mer än märkligt, det blir anmärkningsvärt.

Tänk er följande scenario: I en diskussion om problemen i de invandrartäta förortsområdena säger justitieministern att en möjlig lösning vore att samla ihop invandrare och avliva i gaskammare. Även om hon senare backat och sagt att “just det där med gaskammare var kanske inte så lyckat” så var det ju inte gaskammaren som var problemet med uttalandet, lika lite som det var färgen på kuverten som var problemet (se, nu transsexköpslagiserade jag det där).

“Bea prövade en tanke, alldeles märklig är den inte.”

Jo, den är alldeles märklig. Vissa principer ska sitta så djupt att de agerar som filter för tankeverksamheten när det gäller idéer för hur vårt samhälle ska fungera. Att justitieministern säger en sådan sak är ett bevis på att dessa principer saknas, vilket inte kan vara annat än ett tecken på att justitieministern är djupt olämplig inte bara som minister, utan som någon som har något som helst att göra med hur vårt land styrs.

Och det är i sin tur alldeles märkligt att statsministern inte förstår det, vilket höjer en viss misstänksamhet över hans lämplighet. Regeringsdugligheten är inte helt tydlig i denna situation, Herr Reinfeldt.

Jag har just nu inte så mycket till övers för något av blocken i det politiska racet mot valet. Det enda jag hoppas är att det vinnande blocket kan få stöd av Piratpartiet i riksdagen, för alldeles tydligt är att det behövs experter på integritet och rättssäkerhet i landets styre.


Bildcredits: jeck crow

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,