Burqan och rädslans ansikte
Igår på Aktuellt (tillgänglig på nätet fram till den 4:e februari, 21 minuter in) gick ett inslag om ett potentiellt förbud mot Burqa och Niqab, som flitigt diskuterats på olika håll de senaste dagarna efter statsministerns otydliga svar i en radiodebatt.
I inslaget nämns Danmark, där man precis konstaterat att man inte kan införa en lag mot burqa och niqab, men att man ändå tänker försöka förhindra användandet av dessa klädesplagg på ospecificerat sätt (“andra regler”). Danmarks statsminister, Lars Lokke Rasmussen, intervjuas och säger följande:
Vi vill slå vakt om att man ska kunna identifieras när man rör sig i det danska samhället, när man åker buss eller ska genom passkontroll. Nu ska vi se till att reglerna efterlevs.
Naturligtvis finns det situationer i samhället när det krävs att man kan identifieras. Jag undrar dock bestämt varför man ska behöva identifiera sig för att få ta bussen. Detta är den sorts godtyckligt inkräktande av den personliga integriteten Piratpartiet vänder sig starkt mot. Det sker dessutom med någon sorts godtycke — de vill veta din identitet (oavsett anledning), så därför får du inte klä dig som du vill.
Om man inte utgår från att någon form av ansiktsigenkänning ska användas för att spåra oss överallt finns det inget värde i att kunna identifiera någon som kliver på bussen… hur ofta nekas någon att åka buss på grund av sin identitet egentligen? För den delen, hur många kan du identifiera när du kliver på bussen i snöstormen, bakom luvor, huvor och halsdukar?
Även svenska Kristdemokraterna vill förbjuda plaggen:
- Det är ohygieniskt och äckligt för en kvinna att hålla på och andas där bakom, säger KD-ledamoten.
Man förundras. Är det ohygieniskt när kvinnor andas rent generellt, eller är det något annat som gör just burqan värre att andas bakom än halsduken, som ju tycks vara ett relativt populärt plagg så här års?
Andra kristdemokrater vill helst se att alla medborgare jämt är identifierbara — allra helst vid demonstrationer och liknande, så att polisens bilder bildar tillförlitliga åsiktsregister… men detta finns det ju förslag till annan lagstiftning för, och handlar ju inte specifikt om just burqa och niqab.
Det handlar om ett rent svepskäl, där man vill förbjuda just burqa och niqab som symboler för det okända och den religion de står för, kombinerat med någon sorts förmyndarattityd i bästa “Vite Mannen lär Infödingarna äta med bestick”-stil.
Är det någon av dessa människor som vill förbjuda vissa klädesplagg som någonsin har pratat med någon som bär dem, eller ens reflekterat över våra egna klädestvång? Det som döljs bakom slöjan symbolisterar något främmande vilket gärna framkallar en rädsla.
Denna rädsla är naturlig i den mån att människor i alla tider haft skäl att vara rädda för det okända i skogen, eftersom vi annars kan bli oförsiktiga och påhoppade i mörkret. I dagens samhälle är den rent irrationell däremot, och det bästa vi kan göra med den är att acceptera att vi ibland blir rädda, men trots det acceptera att rädslan kommer från oss själva — inte från varken burqan eller personen som bär den.
Vi måste bygga ett samhälle baserat på varje persons rätt att välja sin egen religion och sin egen klädsel i så stor utsträckning det går — fritt från tvång till att bära burqa, men även fritt från förbud. Ett samhälle baserat på medmänsklighet och tolerans, inte på rädsla. Naturligtvis finns det situationer där en person helt enkelt måste identifieras, men handen på hjärtat, hur ofta blir du noggrant jämförd med din bild på körkortet?
Bildcredits: Ranoush
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Burqa, Niqab, Integritet, Religion, Piratpartiet
Den kristna kärleken
Det började som en vanlig internetfluga. Via Hanna fick jag syn på videon där några killar läser upp saker som fundamentalistiska kristna skrivit på internetforum. Ganska harmlöst och lätt att fnissa lite åt dumheterna.
Sedan postar livbåten en länk till en sida i samband med videon: FSTDT — Fundies Say The Darndest Things. Lite fler roliga citat att skratta åt. Bland annat en top 100-sida.
Jag blir dock direkt nerdragen på jorden av ett exempel på den kristna kärleken. En mamma som kallar sig Betty, talar om för sin son att han inte är värt något eftersom han är bög. Hon går så långt att hon pratar med sin terapeut om saken. Han talar förstås om för Betty att homosexualitet inte bara är något man väljer bort — vilket hon naturligtvis inte tar till sig — hon byter terapeut.
Det här är inte längre ett roligt citat eller rolig historia. Det här är en mamma som på grund av sin kristna tro slänger sin kärlek till sin son åt sidan och talar om för honom att han är ett monster.
… det är kärlek, för vissa.
Att man kan påstå att man står för villkorslös kärlek och samtidigt predika en sådan oförståelse och kärlekslös hållning till en närstående är för mig i det närmaste oförståbart. Och detta är bara det senaste av alla saker som är förbjudet enligt denna religion. Hur många andra saker har varigt synd och förbjudet genom tiderna? Hur många kommer att fortsätta vara synd och förbjudet (och alltså inte välkommet i kärleken) i framtiden?
Denna tragedi upprepas gång på gång i kärlekens och kristendomens namn.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kristendom, Religion, Kärlek, Fundamentalism
