Kommunen tystar riksdagskandidat

Postat Tuesday, January 19, 2010 om Rättssäkerhet

I vanliga fall brukar man tala om lagens långa arm. Detta har i Sverige uppenbarligen slutat med, och övergått till att tala om vad de styrande vill, snarare än vad lagen säger. Piratpartiets nyligen valda riksdagskandidat Mikael Nordfeldth har fått sitt kontor raidat at polis.

Det är naturligtvis i sin ordning att polisen slår till om det finns någon brottsmisstanke. Enligt svensk lag krävs ett brott med fängelse i straffskalan för att polisen ska få göra en husrannsakan… men det tycks inte vara någon husrannsakan det handlar om. Eftersom Nordfeldth höll till i kommunens lokaler kunde polisen gå in utan husrannsakan. Kommunens ansvariga såg uttryckligen till att ingen kontaktade Nordfeldth. Väl inne bestlagtogs ett antal serverdatorer, en laptop och en extern hårddisk.

Brottet då? Inget alls. När Nordfeldth tagit sig till polisstationen och lyckats få tag på någon fick han veta att han inte var misstänkt för något brott alls. Kommunens polisanmälan hade gjorts på grund av “mycket trafik mot en IP-adress”. Inget brott, luddig anmälan — men polisen lämnar inte tillbaks datorerna.

Detta är lite som att polisen beslagtar mängder med utrustning, inklusive dokumentskåp och pärmar, för att någon viss adress får mycket post. Fler och fler tillslag på senare tid vittnar om att polisen tycks kunna bete sig lite hur som helst om det är datorer inblandade. Det beslagtas till höger och vänster, och finns ingen sorts rimlighet i hur länge prylarna behålls.

Till saken hör även att riksdagskandidatens blogg tystnade och försvann när polisen beslagtog servern som drev den. Det ställer oss i ett mycket intressant läge där kommunen tystar en kritiker i opposition. Jag är inte konspirationsteoretiskt lagd nog för att tro att detta var meningen, men på mycket luddiga grunder är det ändå det man har gjort.

Bloggen är nu uppe igen på en annan server, och Nordfeldth berättar själv om tillslaget. Jag misstänker att det kommer gå med detta som med alla andra tillslag på senare tid: polisen kommer vägra lämna tillbaks utrustningen inom rimlig tid, och saken kommer glömmas bort och rinna ut i sanden. Fotavtrycken spolas snart bort, och ingen märker vår sakta vandring mot en polisstat av rang.

Andra som kommenterar: Troberg, Full Mental Straightjacket, Webhackande, Soso, Ershag.


Bildcredits: inevernu

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Junilistan och Piratpartiet — verklighetsförankring

Postat Monday, June 8, 2009 om Piratpartiet

Nästan omedelbart efter att det stod klart igår att piratpartiet tagit mandat i europaparlamentet börjades det prata om att vi kommer åka ur nästa val och att vi kommer misslyckas i riksdagsvalet 2010, med referenser till att precis detta skett med junilistan. Dagslända, dagslända, dagslända, upprepar man.

Jag tycker det är i det närmaste fantastiskt hur långt ner i sanden man ska stoppa huvudet för att kunna övertyga sig själv om en sån idé. Låt mig dra lite jämförelser:

Junilistan skapades av en grupp Nationalekonomer och före detta chefer för enorma bolag eller myndigheter, och ett par PR-konsulter. Det bildades ett år innan EU-valet. Partitoppen tycks ha hållt sig inom en relativt sluten grupp, och den allmäna bilden är av en grupp äldre herrar i kostym — partiet tar inte in medlemmar, utan räknar istället sympatisörer. Dessutom tycks dessa herrar ha en relativt odemokratisk syn på sitt parti. Efter en del kontroverser lämnade ett flertal av partiets kandidater till eu-parlamentet partiet.

Piratpartiet skapades av Rick Falkvinge, som värvade hjälp via hemsidan. Detta fick stort intresse direkt, och man kom tillsammans fram till ett principprogram. Partiet är öppet för alla, och fullt av intern diskussion. Medlemmarna organiserar fler och fler tillställningar över hela landet, det skapas ett Ung Pirat och andra kringliggande organisationer.

Junilistan håller rätt tyst om sitt medlemsantal. De få källor som finns att tillgå påstår att man har runt 3000 “sympatisörer”.

Piratpartiet har för närvarande 49366 medlemmar, är Sveriges tredje största parti i antal medlemmar räknat och börjar närma sig moderaterna i termer om medlemsantal.

Junilistan har i princip upphört att existera mellan valen — partiet har hållit mycket låg profil, och något hörts har det handlat om partitoppens fuskande med skatter eller bidrag — precis den typen av fusk man lovade att bekämpa. På internet körde Junilistan en “kampanjblogg” inför eu-valet. Denna postade sitt första inlägg den 3:e juni, var sedan tom innan det postades en drös poster på själva valdagen.

Piratpartiet har å andra sidan en konstant och riklig allvägskommunikation — inte bara från partitoppen och ut utan kors och tvärs i leden likt ett stort grupparbete. Det bloggas till höger och vänster, styrelsemedlemmar återfinns på Twitter, och partiforumet sjuder av aktivitet — och inte bara precis innan valet, även om det förekom en spurt, utan hela tiden.

Man kan kanske säga att partierna är lika eftersom båda är smalt politiskt inriktade partier som inte passar på höger/vänster-skalan. Det fungerar på sätt och vis, precis som man kan säga att en sportbil och en enhjuling båda är transportmedel. Men man gör sig en fantastisk otjänst om man snöar in på likheterna istället för att öppna ögonen för skillnaderna.

Junilistans frågor försvann någonstans mellan valen, och få förstod vad de ens hade att göra i ett riksdagsval — det inrikespolitiska intressevärdet är i princip obefintligt. Piratpartiets frågor är glödheta inrikespolitiskt, och kommer dessutom att vara precis lika färska till riksdagsvalet. Vi är Sveriges största parti bland unga, och partiet befinner sig nu i en win-win-situation.

Det finns två scenarion: Antingen dras datalagringsdirektivet igenom trots alla protester och piratpartiets frammarsh. Lita på att vi då kommer att se ytterligare medlemstillströmning, och lita på att de väljare som trodde på riksdagspartiernas plötsliga helomvändning i integritetsfrågorna inför EU-valet inte kommer göra samma misstag igen.

… eller så backar riksdagspartierna och ändrar sig om datalagringen. Och i så fall har vi ju redan vunnit vår första kamp och haft vår första rejäla positiva effekt på svensk politik, en förbättring för precis alla medborgare.

Nej, gammelpolitiker och gammeljournalister — gräv upp huvudet ur sanden.

PS. Tv4s nyheter rapporterade idag om studenterna — förstagångsväljarna — som enligt nyheterna nu “sviker moderaterna och socialdemokraterna”. Fundera en stund till på vem det är som sviker vem.