Sverigedemokratins grogrund
Det är lätt att få för sig att de bara är några stollar och att räkna ut hela rörelsen därför. Väldigt stor del av analyserna efter valet går i den riktningen. Människor med enskilda dåliga erfarenheter av muslimer eller andra folkgrupper, som generaliserat när ett hat för gruppen som sådant i ett försök att skydda sig?
Det är därför de stora reaktionerna varit demonstrationer mot SD och valresultatet (hallÃ¥, demokrati?) och den helt infantila kampanjen “Vi gillar olika” — som om de som röstat pÃ¥ SD bryr sig om att en massa medelklassare gillar Ahmed? Gärna en Ahmed som städar eller lagar pizza, dÃ¥… för det är väl inte sÃ¥ att det är samma stora massa som “gillar olika” som har nÃ¥got att göra med att ingenjörer frÃ¥n Irak kör taxi istället för att nyttja sin utbildning?
Men när man tänker efter är de alldels för mÃ¥nga. Det sägs finna en stor rörelse mellan SD och PP, vilket jag har svÃ¥rt att se hur det kommer sig i sÃ¥ fall. Jag tror nog inte att gruppen är sÃ¥ stor som pÃ¥stÃ¥s ibland, men den finns helt klart. Och helt konstig är den inte, med tanke pÃ¥ hur superinriktad mainstreampolitiken har blivit. DÃ¥ finns där tvÃ¥ alternativ som tydligt säger “vi är inte som dom där politikerna”.
Jag har ändÃ¥ svÃ¥rt att förstÃ¥ den, eftersom den enda personen jag kommit i kontakt med var en person som framstod en aning berusad och mest tyckte att vi inte hade nÃ¥gon chans att komma in i riksdagen, och som egentligen inte verkade ha sÃ¥ mycket annat att komma med i form av Ã¥sikter. “Jag röstar pÃ¥ Sverigedemokraterna nu. Dom tycker jag om”. Varför framgick inte riktigt, och jag var mer intresserad av att övertyga väljare än att ta reda pÃ¥ saken just dÃ¥.
Samtidigt är Sverigedemokraternas strategi enkel och tydlig: Hitta de hÃ¥l där de äldre partiernas Ã¥sikter helt sammanfaller, och uttryck en avvikande Ã¥sikt, allt i en sorts förpackning av “det var bättre förr”. Detta pÃ¥ gott och ont.
Invandringsfrågorna drar naturligtvis väljare, men jag är säker på medan de allra flesta som röstar på Sverigedemokraterna accepterar invandringspolitiken, men att många dras in av andra frågor får jag en känsla av när jag talar med folk eller läser kommentarer. Ibland till och med desperation över att det inte finns någon annan stans att vända sig.
Visst, det är människor som tröttnat på integrationspolitiken som samtliga partier har glömt bort att de borde ha, som skapar kaos i områden där nytillkomna människor lämnas att klara sig bäst dom kan utan den hjälp dom skulle behöva för att komma in i det svenska samhället eftersom migrationsmyndigheterna fungerar lika bra som svenska myndigheter i övrigt.
Men det är också folk som tröttnat på den likformade radikalfeminism som samtliga partier har annammat, och som allt för ofta spiller över i manshat.
Unga lågutbildade som tröttnat på att lämnas utanför välfärdssystemet medan politikerna tävlar i att låta som om Sveriges trygghetsnät fungerar alldeles utmärkt.
Säkert en hel del äldre som tröttnat på att invänta liggsåren utan mänsklig kontakt på allt mer eftersatta och nedskurna äldrehem.
Utförsäkrade, som väl medvetna om hur båda blocken monterat ner försäkringskassan ser med avsky på politikernas pajkastning om vems fel det var helt utan framåtriktade idéer om hur det ska bli bättre.
Tills det finns ett tydligt annat alternativ för dessa människor så kommer SD finnas där, och växa. Det behövs en mänskligare politik, helt enkelt, som har någon sorts idé om hur samhället ska förbättras, inte bara om hur mittenväljarna från medelklassen ska snärjas.
Bildcredits: LuMaxArt
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Sverigedemokraterna, Integration, Försäkringskassan, Demokrati
Läget, då?
Medan de flesta andra är helt upptagna med att förfasa sig, då, tvingas jag erkänna att det parlamentariska läget blev ganska mycket som jag hoppats. Inte mitt förstahandsval då, med tanke på det katastrofval Piratpartiet gör, utan mitt andrahandsval. Så här skrev jag för exakt en månad sedan:
Det har höjts en del varningar för att just SD skulle kunna bli vågmästare i valresultatet, som om det vore världens ände om SD kom in i riksdagen. Jag tycker nu visserligen även jag att deras politik är så urbota korkad att det inte är sant, men i händelse av att PP inte får vågmästarrollen i höst ska jag vara ärlig så ser jag nog gärna att SD får den då. Inte för att jag inte ser faran, utan för att skadan på det demokratiska systemet är så mycket större av att det byggs tvåpartistat. Sverigedemokraterna blir först riktigt nasty när de kombinerat ihop sig med resten av polisstaten.
Alla de etablerade partierna har ju redan konstaterat att dom inte tänker samarbeta med SD. Alltså skulle det vara intressant att se om det löftet hålls när bunker-partiet dinglar med regeringsmakten framför näsan. Och gör det det… ja, i så fall skulle det innebära att den svenska blockpolitiken bryts upp och rörs om, vilket jag inte kan se som annat än oerhört angeläget — även om priset vi då skulle få betala vore ett gäng dårar i riksdagen.
Även jag tycker det är skrämmande att SD väljs in i riksdagen. Inte för att SD har vidrig politik (vilket iofs är sant) utan för att det är ett kvitto på hur långt ifrån samhällets medborgare politikerna har hamnat.
Hela valet har varit ett fantastiskt sjöslag om medelklassväljarna, där man visat sig helt oförmögna att sätta sig in i nÃ¥gon annans levnadssituation. Till och med de utförsäkrade har används som ett slagträ i debatten av ena sidan, trots att vänsterblocket själva inte direkt har ett bra track record när det gäller försäkringskassan… och som om försäkringskassan var nÃ¥got svart fÃ¥r bland annars skinande vita svenska myndigheter.
Nu när SD kommer in skyller man det pÃ¥ olika varianter av “folk är dumma i huvudet”, allt i ett försök att slippa analysera vilken sorts existens det är som leder människor till en röst pÃ¥ SD. Det utanförskap som är grunden till ett sÃ¥dant ställningstagande blir knappast bättre av det ramaskri av rent hat som ljudit konstant sedan gÃ¥rdagskvällen, eller av demonstrationer landet runt mot ett demokratiskt valresultat.
Det är som om det finns en tro på att om man skanderar tillräckligt högt och monotont kan man slippa försöka förstå, slippa göra någon djupare analys av läget än att en tjugondel av befolkningen bör omyndigförklaras.
Fortsätter man längs den vägen kommer Sverigedemokraterna vara precis lika starka nästa val. Det enda positiva man kan se är möjligheten att de andra partierna nu styr upp sin egen integrationspolitik, vilket skulle kunna rycka undan mattan under fötterna på SD. På andra sidan av samma mynt finns risken att partierna (hej Folkpartiet) försöker stjäla röster av SD genom att själva bli mer extrema.
Nu har vi i alla fall ett intressant läge. Miljöpartiet har fått ett drömläge i vågmästarstälning där man förmodligen skulle kunna få igenom mer av sin politik än man någonsin fått förut, och det ser onekligen ut som man är så fast i blockpolitiken att man omedelbart kastar bort den chansen.
Nu måste någonting brista. Antingen brister högerblockets löften om att inte samarbeta med SD, eller så brister MPs blocktillhörighet (de andra alternativ som de facto existerar tycks inte ens finnas med i tankevärlden).
I annat fall hamnar vi i ett läge där en minoritetsregering ganska säkert leder till ett nyval om inte alltför lång tid, med oklar utgång. Partierna får då mycket svårt att förklara vad som ska göra skillnad, när endast en egen majoritet innebär att valresultatet håller.
Frågan som ställs på sin spets nu är helt enkelt: Är Sverige en tvåpartistat eller inte? Jag är glad att frågan i alla fall ställs, även i det fall svaret inte blir särskilt upplyftande.
Bildcredits: Gustav Gullberg.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Val 2010, Blockpolitik, Tvåpartistat, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna
8 anledningar att rösta pirat
Det finns många olika politiska synsätt. Alla kommer fram till olika slutsatser, och de olika partierna har svårt att hitta särskilt många saker de håller med varandra om. Därför kan man förundras lite, över att vissa frågor tycks korsa alla gränser.
Tänker du rösta på Socialdemokraterna, men tycker integriteten och kunskapssamhället kontra övervakningssamhället är viktigt? Kanske du borde göra som Henrik Brändén, och rösta Pirat.
Tänker du rösta på Vänsterpartiet, men tycker att Bodström går lite för hårt fram och att du faktiskt inte vill att datalagringsdirektivet ska bli svensk lag? Då kanske du borde resonera som Jinge, och överväga Piratpartiet?
Tänker du rösta på Miljöpartiet, men tycker att politiken ska styras av ideal och sakfrågor, inte av karriärlusta och lobbyister? Kanske borde du då lyssna på MPs tidigare språkrör, Anders Nordin Altersbruk, och välja Piratpartiet.
Tänker du rösta på Moderaterna, men tycker inte att det är okej att en hel serverhall rensas och oskyldigas datorer förverkas, bara för att storbolagen vill behålla förra århundradets affärsmodeller? Kanske borde du följa i Göran Widhams fotspår, och bli Pirat.
Tänker du rösta på Centerpartiet, men tycker att FRA-lagen och IPRED-lagen inte var särskilt bra, och bör debatteras trots att de klubbats i riksdagen. Kanske borde du göra som Markus Berglund, och rösta Pirat.
Tänker du rösta på Folkpartiet, men vill ha företrädare som kan skillnaden mellan ägande och immaterialrätt, kanske borde du ta efter Christoffer Willenfort, som bytte till Piratpartiet.
Och vill du inte rösta på något av riksdagspartierna, i protest? Tänker du dig en röst på Sverigedemokraterna? Kanske borde du istället fundera på om inte du också är mogen piratideologin, precis som Jan Rume.
Och tänker du sitta hemma, kanske borde du dÃ¥ göra som jag gör… jag som alltid varit bitter och cynisk, sett pÃ¥ politikerna med stort förakt, och inte haft nÃ¥gon tilltro till deras vallöften, men som nu hittat en aning hopp om vÃ¥r demokrati. Jag röstar Pirat.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Val 2010, Piratpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet
Grundkurs i praktisk yttrandefrihet
Idag släppte Sverigedemokraterna sin valfilm, tänkt att sändas i TV4.
Det slog ner ordentligt i de sociala medierna, och diskussionerna gick varma direkt. Vanligast var de direkta reaktionerna: “Vidrigt”, “äcklig”. Josh kommenterar:
“Jag uppskattar ärligheten i SD:s valfilm. Hedervärt att de visar sitt rätta ansikte innan valet.”
Jag kan inte annat än att hÃ¥lla med. Här har vi partiet som spenderat sÃ¥ otroligt mycket tid pÃ¥ att försöka tvätta av sig det där obehagliga… och sÃ¥ gör man en sÃ¥dan valfilm? Fantastiskt. Det finns naturligtvis en del som hÃ¥ller med dom, och det ska stÃ¥ dessa personer fritt att rösta pÃ¥ SD.
Nästa utveckling är mindre roande i mina ögon. Tv4 meddelar att man kan komma att stoppa filmen av oklara anledningar. Andra ger sig på att försöka luska fram vilken byrå som gjort filmen och sedan valt att förbli anonym. Ytterligare andra börjar prata hets mot folkgrupp.
Alla dessa inriktningar tycker jag är trista. Filmen visar mycket tydligt upp SD:s rätta ansikte när det gäller invandringen. Tror TV4 att de som hållre med SD om den frågan inte kommer rösta SD om de inte får se filmen? Eller, i andra ord, finns det verkligen så mycket att vinna på att folk hålls oinformerade om vad SD står för?
I samma anda: vad spelar det för roll vilken byrå som gjort filmen? Vinner vi något på att ta till stora släggan mot en sådan byrå? Är inte budskapet nog att ta sig an? Har ni slut på argument och måste ge er på person direkt?
När det gäller hets mot folkgrupp måste jag återigen gräva fram den där kommentaren jag såg någon gång:
“Vem är det egentligen som tror att det går att anmäla bort främlingsfientlighet?
Jag förstÃ¥r att man tycker dessa Ã¥sikter är obehagliga, men det är just till för dessa Ã¥sikter yttrandefriheten finns till — med total yttrandefrihet hamnar denna diskussion i det publika, där vi kan stÃ¥ upp och förklara varför det är puckade Ã¥sikter. Dessvärre verkar folk mer intresserade av att ge sig pÃ¥ personer och organisationer än av att förklara varför SD har fel.
Jag tror man gör sig en otjänst om man ger sig på byrån som gjort filmen, om man väljer att inte sända den, eller om man tror att man kan anmäla bort åsikter som man tycker är obehagliga. Vem är det som blir övertygad av sådant? Eller hade ni glömt att det handlade om att övertyga andra om vad som är vettigt inför ett val?
Filmen i sig kan jag tycka är synnerligen enkel. Det är helt enkelt inte så att invandringen och pensionerna är två fixa och utbytbara poster. Visst finns det en kostnad för varje tillkommande människa (både invandrande och född), men varje människa har också möjligheten att bidra till samhället med skatter och andra positiva effekter.
För en mer utförlig sågning av SD:s glädjekalkyler när det gäller invandringens kostnadre hänvisar jag till Magnus Betnérs 5-delars serie om partiet.
Uppdatering: TV4 stoppar filmen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Media, Val 2010, Yttrandefrihet, Sverigedemokraterna
Otillräcklig informationspolitik
När vi talar om kontrollsamhället, övervakningslagarna och informationspolitiken är det inte helt ovanligt att vi i Piratpartiet får medhåll från en del av de andra partierna. De är ofta snabba att visa upp någon viss aspekt av sin informationspolitiska hållning för att på det sättet visa upp sig som trovärdigt alternativ, där det snarare finns minor som efter valet kommer visa sig röra sig om något helt annat än förbättrad integritet.
Medan de i sin tur är snabba på att peka ut områden där Piratpartiet inte har en heltäckande politik gör de allt för att se ut som om de själva har en heltäckande informationspolitik. Jag tänkte här spräcka den bubblan: Det finns inget annat parti som går att lita på när det gäller informationspolitiska frågor eller när det gäller det framväxande övervakningssamhället. Här nedan kommer en analys av partierna i bokstavsordning.
Centerpartiet
Centerpartiet gick till val 2006 på att stärka integriteten och många andra saker som lät väldigt lovvärda. Det gjorde nog att partiet fick en hel del röster. Väl efter valet har man regelmässigt struntat i dessa löften, och kritik internt såväl som externt har fallit för döva öron.
Nu har partiet helt släppt kritiken mot FRA, på någon sorts lösa grunder om att gjort är gjort, vilket pekar på en total och hopplös brist på insikt om det grundläggande problemet. Trots detta fortsätter partiet att kritisera datalagringsdirektivet i någon form av PR-drag, som när det väl kommer till kritan inte kommer innebära något konkret alls.
Detta har lett till att till och med Integritetskännande Centerpartister bestämt sig för att rösta Pirat.
Folkpartiet
Folkpartiet huserar Liberati, en frihetlig gruppering som strävar efter att styra om partiets inriktning när det gäller frihetsfrågor, där inkluderat övervakning och liknande.
Inom partiet Ã¥terfinns ocksÃ¥ hjältinnan frÃ¥n FRA-omröstningen — den enda riksdagskandidat som höll ut och stod fast vid sina principer: Camilla Lindberg. Detta ger naturligtvis ett bra intryck, vilket även faktum att FP är det riksdagsparti som har flest underskrifter pÃ¥ Nej till datalagring (12 kandidater, att jämföra med 70 frÃ¥n PP) gör.
Trots detta första intryck beter sig partiet som helhet som en stabil stöttepelare för moderaterna i alliansen. Partiets utspel inför valet har handlat mer om ordning och reda, mer kontroll (särskilt inom skolan) och flirtande med främlingsfientliga grupperingar. På så sätt visar sig partiet vara på väg bort från en förbättring snarare än mot en.
Jag ser en hel del potential i de inre frihetliga strömningarna när det gäller informationspolitiken, men för detta val är den gruppen alldeles för svag för att ha någon påverkan.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna profilerar sig som värnande om “Verklighetens folk”, en term man därför varumärkesskyddat sÃ¥ att inga andra partier ska fÃ¥ använda den. PÃ¥ sÃ¥ sätt lyckas man visa hur man själva är villiga att missbruka informationslagstiftningen, för att fÃ¥ styra debatten själv.
Ingen av partiets kandidater har skrivit på väljarkontraktet mot datalagring, och partiets EU-parlamentariker och tillika vallokomotiv sedan urminnes tider, Alf Svensson, är den enda svenska parlamentariker som skrivit under ett förslag om att utöka datalagringsdirektivet till att alla webbsökningar ska sparas undan i flera år.
Partiet tycker att FRA-lagen blev bra till slut och fick tillräckligt bra integritetsskydd, och går även till val på att föreningsfriheten ska inskränkas och på att införa undantag i banksekretessen för att kunna jaga terrorister och barnporrköpare.
Miljöpartiet
Miljöpartiet är det parti som jag själv ser som närmsta andra kandidat i informationspolitiska frågor. Det kan nog bero på att partiet i mångt och mycket har unga medlemmar, och en större förståelse för de nya generationernas sätt att leva integrerat med den nya sociala tekniken.
Trots det har man svaga punkter i rustningen, brister i isoleringen. Särskilt visar deras track record att man ofta viker ner sig för S i regeringssamarbetet. Ett bra exempel på detta är hur man plötsligt var för datalagringens införande i Sverige tidigare i år. Det var rätt tydligt att detta var någon form av kompromiss i S-V-MP-samarbetet, men i stället för att säga rakt ut att man förhandlat bort datalagringen så var en hel drös företrädare för partiet för teledatalagringens införande helt plötsligt.
Den uppgörelsen har sedan rivits upp, men något tydligt ställningstagande verkar inte ha funnits sedan dess. Det är därför rimligt att tro att MP kommer göra samma prioriteringar nästa gång, det vill säga fokusera på sina kärnfrågor: miljöfrågorna, och låta andra frågor bli lidande.
Partiet vill riva upp IPRED-lagen, men har inte kommit överens med S och V om saken, och verkar inte särskilt angelägna om att göra det heller. Av intresse är även att endast en enda Miljöpartist återfinns på listan av underskrifter på väljarkontraktet mot datalagring.
Moderaterna
Moderaterna kan tyckas vara borta ur racet redan frÃ¥n början. ÄndÃ¥ kommer de med jämna mellanrum med utspel om reformerad upphovsrätt eller dylikt. Klart är dock att partiet inte har en grundläggande framtidsinriktad syn pÃ¥ frÃ¥gan — hos M är banden starka till upphovsrättsbranchens lobbyister och verklighetsbeskrivning.
Reinfeldt och Ask får nog ses som de enskilt mest drivande för övervakningssamhällets införande, och det odemokratiska sätt som FRA-lagen tvingades, trycktes och mobbades igenom de egna leden borde vara en varningsklocka för alla som tänkt sig att rösta på Moderaterna.
Detta parti har varit drivande när det gäller väldigt många av de övervakningslagar vi har idag.
Socialdemokraterna
Socialdemokraterna var det parti som satt vid makten när övervakningen började rullas ut i snabb takt. Socialdemokraterna påbörjade FRA-lagen, men lade den sedan på is. Socialdemokraternas styre har till och med påverkat hela europa i negativ riktning i och med datalagringsdirektivet som antogs på EU-nivå, och som ursprungligen förhandlats fram av Bodström.
Även om Socialdemokraterna ursprungligen varit ett motstÃ¥nd mot FRA-lagen under orden “Riv upp, gör om, gör rätt!” sÃ¥ har det sedan kastats en skugga över vad innebörden av detta egentligen är. Eftersom FRA-lagen ursprungligen var ett S-förslag, och eftersom det pratas om att “göra rätt” när det gäller avlyssning av kabel ställer mÃ¥nga frÃ¥gan om Socialdemokraterna kanske egentligen mest är ute efter att fÃ¥ sätta sin egen prägel pÃ¥ massövervakningen, eller klippa PR-poäng.
Partiet har även en historia av att köra över sina samarbetspartners.
Sverigedemokraterna
SD gör ingen hemlighet av sin strävan efter hÃ¥rdare straff och mer kontroll (av vissa samhällsgrupper, i alla fall). Man har tydligt tagit ställning för nÃ¥gon form av FRA-liknande övervakning. SD ser “terrorhotet” som ett av vÃ¥r tids stora problem, och Ã¥tgärderna kommer därefter.
Nu senast vill Ã…ksesson ha övervakningskameror “pÃ¥ alla platser där vÃ¥ldtäkt är vanligt”, sÃ¥ dÃ¥ är det väl bara att sätta upp kameror i sovrummen dÃ¥, med tanke pÃ¥ att de allra flesta vÃ¥ldtäkterna sker i hemmet. Jag tänker inte gräva djupare än sÃ¥ i partiets Ã¥sikter.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet anser sig ha den bästa integritetspolitiken, och vill att FRA-lagen rivs upp vilket har skrivits med i valmanifestet. Trots detta finns inget mer informationspolitiskt material att tillgå, och bara en kandidat från Vänsterpartiet bland nejtilldatalagrings topplista.
Partiet har dessutom som grundregel att man aldrig kommer fälla en arbetarregering. Detta innebär alltså att man inte har något hårt att komma med när det gäller integritetsfrågan i det rödgröna samarbetet, och Socialdemokraterna har ju dragit fördel av detta i ett antal år nu.
Obs: Efter lite ny information i en kommentar har jag skrivit ett uppdaterat inlägg om vänsterpartiets informationspolitik.
Sammanfattning
Om du tycker att fokusfrågorna rörande integritet, rättssäkerhet, kultur och kunskap är centrala, tänk efter mycker väl innan ni röstar på något av partierna ovan. Visserligen finns det alltid i alla fall något namn som är värt att kryssa, men resultatet av valet är i alla fall att partiets officiella politik genomförs, och där är bristerna stora.
Röstar du istället på Piratpartiet så kan du vara helt säker på att integriteten, rättssäkerheten och informationspolitiken hamnar i fokus. Det är visserligen sant att du då lämnar skolan, vården, omsorgen och skatterna för andra att bestämma.
Tycker du Ã¥ andra sidan att skolan, vÃ¥rden, omsorgen eller skatterna är det viktigaste, sÃ¥ ska du definitivt rösta pÃ¥ nÃ¥got annat parti… men minns dÃ¥ att du med säkerhet lämnar informationspolitiken att driva vind för vÃ¥g, pÃ¥ precis motsvarande sätt.
Bildcredits: Bright Tal
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, övervakning, informationspolitik, integritet, rättssäkerhet, val 2010
Hotet mot demokratin?
Det absolut vanligaste argumentet jag hör frÃ¥n människor som sympatiserar med Piratpartiets politik, men ändÃ¥ inte tänker rösta pirat är att de inte kan rösta pÃ¥ ett parti som inte har ett heltäckande program. Man kan tycka att det ligger en bra tanke under det, men samtidigt mÃ¥ste man väl nÃ¥gonstans acceptera att den enda chansen att kunna fÃ¥ igenom ett “heltäckande program” är att det parti man röstat pÃ¥ fÃ¥tt egen majoritet, vilket i princip aldrig händer.
I annat fall kommer partierna att kompromissa om saker med varann, så att en konstellation kan utarbetat där ett antal partier stödjer varandra och kan styra landet. I många länder med väl fungerande demokrati är det precis så här det fungerar, precis som i många svenska kommuner och landsting. Valresultat och i förväg uppsatta partiprogram leder till kompromisser. Om även Sveriges riksdagsval fungerade på detta sätt skulle Piratpartiet inte vara något generellt undantag, utan snarare bara föredömligt tydliga med vilka frågor som inte kan kompromissas bort.
Nu fungerar Sveriges riksdagsval tyvärr inte pÃ¥ det sättet. Vi har istället en uppdelning i tvÃ¥ i förväg bestämda block, där det redan pÃ¥ förhand är klart vad som gäller. Eftersom alla partiers stöd är till 100% nödvändigt för varje block innebär i princip att valresultatet internt inom respektive block blir irrleevant — vägrar V att gÃ¥ med pÃ¥ nÃ¥got visst krav kan till exempel inte det rödgröna blocket bilda en majoritetsregering.
Det enda som kan röra om lite i systemet är om något parti ramlar utanför 4%-spärren, vilket i stället leder till sådana otrevligheter som stödröstande på partier vars ideologi man inte håller med om, till förmån för ett block vars politik i sak inte heller är så het, men där det andra blocket utmålats som domedagen.
Detta system hÃ¥ller alltsÃ¥ pÃ¥ att omvandla sig till ett renodlat tvÃ¥partisystem — rösta rött eller rösta blÃ¥tt. De enskilda partiernas strukturer blir mer och mer irrelevanta, och i samma vända blir det svÃ¥rare och svÃ¥rare att ha nÃ¥gon faktisk pÃ¥verkan pÃ¥ politiken. BÃ¥da blocken närmar sig mitten för att suga upp sÃ¥ mÃ¥nga väljare som möjligt. Det som bevarar tvÃ¥parisystemet (se t.ex. USA) är just detta att mÃ¥nga röstar mot ett alternativ, snarare än för ett, vilket är den naturliga fortsättningen pÃ¥ det “stödröstande” vi ser idag.
Detta ger upphov till en tänkbar position som vågmästare mitt mellan blocken, som Piratpartiet uttalat tar sikte på, och som självklart även andra småpartier som F! och SD skitar in sig på, även om de saknar uttalad vågmästarstrategi.
Det har höjts en del varningar för att just SD skulle kunna bli vågmästare i valresultatet, som om det vore världens ände om SD kom in i riksdagen. Jag tycker nu visserligen även jag att deras politik är så urbota korkad att det inte är sant, men i händelse av att PP inte får vågmästarrollen i höst ska jag vara ärlig så ser jag nog gärna att SD får den då. Inte för att jag inte ser faran, utan för att skadan på det demokratiska systemet är så mycket större av att det byggs tvåpartistat. Sverigedemokraterna blir först riktigt nasty när de kombinerat ihop sig med resten av polisstaten.
Alla de etablerade partierna har ju redan konstaterat att dom inte tänker samarbeta med SD. AlltsÃ¥ skulle det vara intressant att se om det löftet hÃ¥lls när bunker-partiet dinglar med regeringsmakten framför näsan. Och gör det det… ja, i sÃ¥ fall skulle det innebära att den svenska blockpolitiken bryts upp och rörs om, vilket jag inte kan se som annat än oerhört angeläget — även om priset vi dÃ¥ skulle fÃ¥ betala vore ett gäng dÃ¥rar i riksdagen.
Bildcredits: LuMaxArt
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Politik, Val 2010, Piratpartiet, Sverigedemokraterna
Den allomfattande politiken i aulan
Anna Troberg noterade för några dagar sedan att Piratpartiet stängts ute från skolorna i en kommun.
Opassande spann vidare på det och funderar omkring huruvida det inte kan röra sig om att man egentligen vill stänga SD ute? Jag tror hon har alldeles rätt, det har hänt många gånger förut.
Man kan tycka vad man vill om SD och deras åsikter. Personligen tycker jag det är så fel och inskränkt det bara kan bli, men jag har ändå lite invändningar mot behandlingen.
Det obehagliga i hela historien är det som tycks ligga bakom. Man kan annars tycka att det demokratiska samhället borde se det som sin självklara uppgift att förklara för ungdomarna varför SDs argument inte hÃ¥ller, och varför den toleranta approachen är att föredra — att det vore najs om ungdomarna lärde sig detta. Istället gömmer man sig bakom ett skynke av förbud och i godtycke inskränkt yttrandefrihet.
Det är inte annat än att det känns lite som om argumenten saknas…? Efter mÃ¥ngÃ¥rit ignorerande av SDs (och andra liknande grupperingars) existens, har ni glömt bort vad motargumenten var? Varför vill ni inte ta chansen att förklara?
Det ligger något naivt över hela detta samhällsmaskineri som i godtycke försöker hålla småpartierna utanför samhällsdebatten, och i inskränkningen av yttrandefriheten som är hets mot folkgrupp-lagen. Den mest klargörande kommentar jag någonsin sett om det hela var denna, som yttrades när Åkessons debattartikel för något halvår sedan anmäldes för hets mot folkgrupp:
“Vem är det egentligen som tror att det gÃ¥r att anmäla bort främlingsfientlighet?
Kontakterna finns ändå där. Åsikterna finns ändå där. Ju mer tabu det blir att prata om vissa ämnen, desto mer kommer dessa ämnen att få ägas i fred av de extrema krafterna, som utan motargument kan sprida sin dynga. Sakta men säkert sprids det bland de missnöjda trötta medborgarna.
Det är dags att vakna, dags att fundera ut egna argument för varför SDs vision inte håller, och dags att börja övertyga skolungdomarna om det. För tro mig, det är inte så att dagens ungdomar kommer att få leva i saligt ovetande bara för att SD inte fick presentera i aulan.
En sann demokrati stänger inte ute någon för dess åsikter. En sann demokrati skyddas av de vettiga rösterna i debatten, skyddas av den information som kan presenteras öppet och som kan motsäga galenskapen.
Kanske borde vi smickras över att Piratpartiet ses som lika “farliga” som SD… men det blir mest tröttsamt. Om Piratpartiet är sÃ¥ farligt är ni välkomna att förklara för ungdomarna varför — för vi behöver inte tillgÃ¥ng till aulan för att nÃ¥ fram. Jag tar sÃ¥ gärna den debatten med er — pÃ¥ lika villkor.
Bildcredits: jimmyroq
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Yttrandefrihet, Piratpartiet, Sverigedemokraterna, Stenungsund, Politik, Demokrati
Piraterna och extremisterna
Det talas en del och skrivs en del om att piratpartiet skulle dela väljarbas med SD. Det är förvisso sant att bÃ¥da partierna existerar pÃ¥ grund av ett totalt misslyckande frÃ¥n de etablerde politikerna i olika frÃ¥gor — integriteten och rättssäkerheten för Piratpartiet, integrationspolitiken för SD.
Att de etablerade politikerna misslyckas med en fråga är dock ingen garanti för att ett utomstående parti har en bättre lösning, och att båda har grund i samma sorts problematik innebär inte att vi delar väljare. SDs sätt att skylla alla problem på en syndabock istället för att ta itu med dem ger jag inte mycket för.
Man kan naturligtvis tänka sig ungdomar som bor i en invandrartät miljö med hög brottslighet där polisen gärna trakasserar med lite knarkkontroller eller annat… ungdomar som tröttnat och funderar pÃ¥ om dom ska välja SD:s syndabocklinje eller hellre vill fÃ¥ behÃ¥lla sin integritet med en röst pÃ¥ PP. Jag har dock svÃ¥rt att tänka mig att det är en särskilt stor grupp väljare.
Om man börjar se till det politiska innehållet är det snarare så att partierna är varandras motsatser, vilket leder mig till det som är det egentliga innehållet i det här inlägget: en av de faktorer som gör mig så utomordentligt rädd för samhällsutvecklingen är de framgångar i opinionen som extrempartier som SD skördar kombinerat med utrullandet av en polisstat av sällan skådat slag.
Det är just den kombinationen som fÃ¥r allt prat om rent mjöl att eka sÃ¥ ihÃ¥ligt. När SD börjar fÃ¥ inflytande och tala om mer “tuffa tag” mot bÃ¥de det ena och den andra, vem är det dÃ¥ som bestämmer vad som är vitt nog… bÃ¥de när det kommer till mjöl i pÃ¥sen och färg pÃ¥ huden?
Det är just den kombinationen som ger mig kalla kårar när jag tänker på vad en så hatisk grupp skulle kunna utföra med den allmänna övervakningen i en nedmonterad rättsstat.
Men det är ocksÃ¥ just den kombinationen som ger mig ett litet hopp om att kunna väcka den sovande massan som blint litar pÃ¥ sina politiker. Nej, Sahlin och Reinfeldt kanske inte vill dig annat än väl… men vad händer när de tvingas göra upp med Ã…kesson pÃ¥ grund av den politiska situationen efter ett val?
Är du fortfarande lika säker på att möjligheterna inte kommer missbrukas när SD får kontroll över kamerorna i din trappuppgång eller all information om hur du rör dig och vilka du pratar med? När SD är med och bestämmer vad FRA letar efter?
Lägg samman det hela med förslag om att börja lägga ut DNA i allmänt tillgängliga databaser sÃ¥ blir det hela än mer skrämmande. DÃ¥ börjar vi närma oss punkten när det Ã¥ter börjar talas om vissas överlägsenhet — och ärligt talat, vet du vad som nÃ¥gon kommer se som svagt eller oönskat i ditt eget DNA?
Piratpartiet stÃ¥r för det rättssäkra samhället. Det är den stora väktaren som skyddar oss frÃ¥n hatiska krafters genomslag, och den hÃ¥ller sakta pÃ¥ att ställas Ã¥t sidan — det tänker vi inte tillÃ¥ta. Tänk pÃ¥ det nästa gÃ¥ng nÃ¥gon pÃ¥stÃ¥r att Piratpartiet har nÃ¥gon sorts farligt samband med extremistiska krafter.
Bildcredits: Emma
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Sverigedemokraterna, Val 2010, Politik, Extremism, Främlingsfientlighet
