Källskydd eller datalagring – välj ett alternativ

Postat Monday, November 22, 2010 om Integritet

Det skrivs en hel del om teledatalagringen som är på gång att införas i Sverige. En del undrar om var journalisternas protester är, och det är en fråga med rätt. Ibland får man intrycket av datalagringens förespråkare att om man bara är försiktig kan man nog införa datalagringen utan att förstöra källskyddet, vilket ju låter bra men har den lilla bristen att det inte är sant.

En värld där datalagringsdirektivet har införts kan inte samtidigt vara en värld med källskydd. Om vi antar att direktivet införs, så måste vi direkt se att alla som vill kommunicera elektroniskt med en journalist på ett säkert sätt måste göra detta på något anonymt sätt, t. ex. med hjälp av kontantkort till mobilen — annars registreras det ju att de varit i kontakt med en journalist, vilket bryter mot källskyddet.

Så långt låter det ju bra ändå, ett kontantkort är ju överkomligt – och visserligen kommer samtalet att positionsbestämmas, men om man ser till att göra det från någon allmän plats med hyffsat bra genomströmning av människor fungerar det bra. Och ja, just det, du måste nog köpa en ny mobil också, eftersom även utrustningen som används pliktskyldigt noteras. Kanske skapas en ny marknad för engångstelefoner — begagnade mobiler som kan användas en gång och sedan slängas eller säljas vidare?

Man kan även tänka sig att man installerar något anonymiseringsverktyg som TOR och sedan mailar från en anonym adress, vilket dock kräver viss teknisk kompetens. Oavsett tillvägagångssätt står två saker klara: det är fullt möjligt, och det är för den genomsnittlige medborgaren både krångligt och rätt svårt att vara säker på att man gjort helt rätt.

Det är ingen slump att det är så — direktivets syfte är att göra det svårt för brottslingar och terrorister att kommunicera anonymt, så därför blir det svårt för alla att kommunicera anonymt. Dock ej omöjligt, vilket det ju nyss visade sig.

Detta är naturligtvis inte något som bara kan användas till att kommunicera oegentligheter till journalister – det kan precis lika gärna användas av de brottslingar och terrorister som direktivet avser haffa. Man kan här ställa sig frågan om det är mest troligt att de grova brottslingarna och terroristerna eller den pliktskyldige medborgaren som vill meddela journalist om oegentligheter har råd och ork att skaffa mobiler och kontantkort anonymt…

I vilket fall som helst är detta ett tydligt kryphål — terroristerna kommer ju runt datalagringsdirektivet! Det gör att nästa naturliga steg är att förbjuda anonyma kontantkort och krypteringslösningar.

Här framstår något som väldigt tydligt: om det finns kryphål i datalagringen som kan användas av journalister så kan de även användas av terrorister. Finns det inga kryphål så finns det heller inget källskydd, eftersom det alltid kommer sparas vilka som kommunicerar med journalisterna.

Och finns kryphålen, ja då är dom ju som vi såg ovan lite småkrångliga, och kommer alltså att användas främst av de som verkligen har ett behov, dvs terroristerna. För alla andra kvarstår bara ett förstört källskydd.

Ännu bättre än så är dessutom att ju mer man försöker säkra upp systemet, desto värre blir detta problem. En 100%-ig säkerhet går inte att nå, så det “bästa” man kan uppnå är att det bara är terroristerna och de grova brottslingarna som klarar sig undan. Alla vi andra med rent mjöl i våra påsar är de som drabbas av direktivet…

… men det kanske var det som var meningen? Datalagring skulle trots allt vara en betydligt mer effektiv metod för att komma åt alldagliga brott som fildelning, än allvarliga brott och terrorism.


Bildcredits: ario

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,