Du som röstat kan också anmäla skräppost

Postat Friday, September 24, 2010 om Integritet

Det är förbjudet att skicka e-postreklam, spam, till någon som inte har beställt det.

Så står det på Konsumentverkets hemsida. Om du har deltagit i Facebook-applikationen “Riksdagsvalet 2010″ kommer du också ha fått ett brev i din mailbox. Spammandet kommer ifrån ett av Bonniers dotterbolag, och handlar om någon frågesport de tycker du ska delta i, för att ytterligare få missbruka dina personuppgifter.

Du som röstat kan vinna en upplevelse för 5000kr

Spänningen stiger i valet och det är fortfarande inte helt avgjort.

Under tiden vill vi passa på att tacka dig för att du röstade i vår valapplikation genom att ge dig möjligheten att vinna en upplevelse värd 5000 kronor!

Är din dröm att få hoppa fallskärm? Köra lyxbilar? Kanske en havsfisketur? Allt du behöver göra är att delta i en quiz, så kan din dröm bli verklighet.

> Klicka här för att vinna en upplevelse värd 5000kr

Att använda en opinionsundersökning på Facebook är inte att jämställa med att “beställa e-postreklam”. Det finns ingen vettig människa som kan anse att detta är samma sak, och det är inte okej att dina personuppgifter utnyttjas genom ett sådant lockbete.

Det enda sättet att komma till rätta med detta är att anmäla brevet. Anmäl på konsumentverkets hemsida. Ju fler som anmäler, desto större chans att något sker till följd av detta. Kommer tusentals anmälningar in kan det till och med bli så att media intresserar sig för detta, vilket förmodligen vore lite genant för Bonnier med flera.

Så anmäl! Det är enkelt, tar bara en minut, och du gör din egen och andra konsumenters rätt en tjänst.


Bildcredits: Tam Nguyen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Läget, då?

Postat Monday, September 20, 2010 om Politik

Medan de flesta andra är helt upptagna med att förfasa sig, då, tvingas jag erkänna att det parlamentariska läget blev ganska mycket som jag hoppats. Inte mitt förstahandsval då, med tanke på det katastrofval Piratpartiet gör, utan mitt andrahandsval. Så här skrev jag för exakt en månad sedan:

Det har höjts en del varningar för att just SD skulle kunna bli vågmästare i valresultatet, som om det vore världens ände om SD kom in i riksdagen. Jag tycker nu visserligen även jag att deras politik är så urbota korkad att det inte är sant, men i händelse av att PP inte får vågmästarrollen i höst ska jag vara ärlig så ser jag nog gärna att SD får den då. Inte för att jag inte ser faran, utan för att skadan på det demokratiska systemet är så mycket större av att det byggs tvåpartistat. Sverigedemokraterna blir först riktigt nasty när de kombinerat ihop sig med resten av polisstaten.

Alla de etablerade partierna har ju redan konstaterat att dom inte tänker samarbeta med SD. Alltså skulle det vara intressant att se om det löftet hålls när bunker-partiet dinglar med regeringsmakten framför näsan. Och gör det det… ja, i så fall skulle det innebära att den svenska blockpolitiken bryts upp och rörs om, vilket jag inte kan se som annat än oerhört angeläget — även om priset vi då skulle få betala vore ett gäng dårar i riksdagen.

Även jag tycker det är skrämmande att SD väljs in i riksdagen. Inte för att SD har vidrig politik (vilket iofs är sant) utan för att det är ett kvitto på hur långt ifrån samhällets medborgare politikerna har hamnat.

Hela valet har varit ett fantastiskt sjöslag om medelklassväljarna, där man visat sig helt oförmögna att sätta sig in i någon annans levnadssituation. Till och med de utförsäkrade har används som ett slagträ i debatten av ena sidan, trots att vänsterblocket själva inte direkt har ett bra track record när det gäller försäkringskassan… och som om försäkringskassan var något svart får bland annars skinande vita svenska myndigheter.

Nu när SD kommer in skyller man det på olika varianter av “folk är dumma i huvudet”, allt i ett försök att slippa analysera vilken sorts existens det är som leder människor till en röst på SD. Det utanförskap som är grunden till ett sådant ställningstagande blir knappast bättre av det ramaskri av rent hat som ljudit konstant sedan gårdagskvällen, eller av demonstrationer landet runt mot ett demokratiskt valresultat.

Det är som om det finns en tro på att om man skanderar tillräckligt högt och monotont kan man slippa försöka förstå, slippa göra någon djupare analys av läget än att en tjugondel av befolkningen bör omyndigförklaras.

Fortsätter man längs den vägen kommer Sverigedemokraterna vara precis lika starka nästa val. Det enda positiva man kan se är möjligheten att de andra partierna nu styr upp sin egen integrationspolitik, vilket skulle kunna rycka undan mattan under fötterna på SD. På andra sidan av samma mynt finns risken att partierna (hej Folkpartiet) försöker stjäla röster av SD genom att själva bli mer extrema.

Nu har vi i alla fall ett intressant läge. Miljöpartiet har fått ett drömläge i vågmästarstälning där man förmodligen skulle kunna få igenom mer av sin politik än man någonsin fått förut, och det ser onekligen ut som man är så fast i blockpolitiken att man omedelbart kastar bort den chansen.

Nu måste någonting brista. Antingen brister högerblockets löften om att inte samarbeta med SD, eller så brister MPs blocktillhörighet (de andra alternativ som de facto existerar tycks inte ens finnas med i tankevärlden).

I annat fall hamnar vi i ett läge där en minoritetsregering ganska säkert leder till ett nyval om inte alltför lång tid, med oklar utgång. Partierna får då mycket svårt att förklara vad som ska göra skillnad, när endast en egen majoritet innebär att valresultatet håller.

Frågan som ställs på sin spets nu är helt enkelt: Är Sverige en tvåpartistat eller inte? Jag är glad att frågan i alla fall ställs, även i det fall svaret inte blir särskilt upplyftande.


Bildcredits: Gustav Gullberg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Comments Off

En snabb reflektion

Postat Monday, September 20, 2010 om Piratpartiet

Jag skrev tidigare att allt över 1% vore godkänt. Det är helt klart så att resultatet är icke godkänt. Värre än så, det är inte bara ett nederlag utan ett stort misslyckande. Framför allt tycker jag det är intressant att fundera över varför vi kännt ett stöd från väljare som inte funnits där. När det kom till kritan var det nästan ingen som röstade på oss, trots att vi kännt ett stöd där. Hur kommer det sig?

Våra förhoppningar om ett högre resultat än vad undersökningarna visade grundade sig ju på att en del av våran typiska väljargrupp inte har fast telefon. Vilket nu visade sig inte spela någon som helst roll, eftersom nästan ingen i den gruppen röstade på oss ändå. Detta är något vi måste analysera noga, och förstå för att kunna gå vidare och resa oss starkare ur situationen.

Jag har idéer, men just nu är inte rätt tidpunkt att presentera dem (för att inte nämna att jag är på tok för trött). När dammet lagt sig och det exakta resultatet är klart så kommer en tid för det också.

Ett tack är i alla fall på sin plats. För allt stöd, för allt slit från alla aktivister, och framför allt för det fantastiska sätt detta nederlag har hanterats av pirater på valvakan och över landet.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Your call

Postat Sunday, September 19, 2010 om Piratpartiet

Efter en förkylning, kulturbombning, 3 och en halv timmars flygbladsutdelning i trapphus samt en och en halv timme rundcykling med valsedlar är jag nu helt slutkörd. Kroppen är trött som attans, trots ett par timmars extra sömn mitt på dagen idag.

Samtidigt som rapporterna om valfusk börjar strömma in, och det på i det närmaste samtliga vallokaler är felaktigt upplagt, måste jag säga att även om förhandsröstningslokalerna i området krånglade lite, så fungerade röstlokalerna idag desto bättre. Det är nedslående vilket dåligt skick svensk demokrati är i, och det skulle behöva göras något åt…

Men vet ni vad? Jag känner att jag har gjort precis allt jag kan för att föra ut vårt budskap och övertyga andra om att det är rimligt. Så nu överlåter jag helt enkelt åt svenska folket att sätta betyg.

Allt över 1% är godkänt.

Allt över 2,5% är en vinst.

Allt över 4% är en episk erövring.

Själv lägger jag mitt bud i den interna budgivningen på 3,3% — mer än opinionsundersökningarna visar, men kanske inte fullt så mycket mer som jag och andra ändå hoppas på.

Alldeles strax är det dags att påbörja resan mot piratpartiets valvaka i Stockholm. Jag hoppas vi ses där, och att vi inte är alltför trötta för att njuta av kvällens spänning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

8 anledningar att rösta pirat

Postat Friday, September 17, 2010 om Piratpartiet

Det finns många olika politiska synsätt. Alla kommer fram till olika slutsatser, och de olika partierna har svårt att hitta särskilt många saker de håller med varandra om. Därför kan man förundras lite, över att vissa frågor tycks korsa alla gränser.

Tänker du rösta på Socialdemokraterna, men tycker integriteten och kunskapssamhället kontra övervakningssamhället är viktigt? Kanske du borde göra som Henrik Brändén, och rösta Pirat.

Tänker du rösta på Vänsterpartiet, men tycker att Bodström går lite för hårt fram och att du faktiskt inte vill att datalagringsdirektivet ska bli svensk lag? Då kanske du borde resonera som Jinge, och överväga Piratpartiet?

Tänker du rösta på Miljöpartiet, men tycker att politiken ska styras av ideal och sakfrågor, inte av karriärlusta och lobbyister? Kanske borde du då lyssna på MPs tidigare språkrör, Anders Nordin Altersbruk, och välja Piratpartiet.

Tänker du rösta på Moderaterna, men tycker inte att det är okej att en hel serverhall rensas och oskyldigas datorer förverkas, bara för att storbolagen vill behålla förra århundradets affärsmodeller? Kanske borde du följa i Göran Widhams fotspår, och bli Pirat.

Tänker du rösta på Centerpartiet, men tycker att FRA-lagen och IPRED-lagen inte var särskilt bra, och bör debatteras trots att de klubbats i riksdagen. Kanske borde du göra som Markus Berglund, och rösta Pirat.

Tänker du rösta på Folkpartiet, men vill ha företrädare som kan skillnaden mellan ägande och immaterialrätt, kanske borde du ta efter Christoffer Willenfort, som  bytte till Piratpartiet.

Och vill du inte rösta på något av riksdagspartierna, i protest? Tänker du dig en röst på Sverigedemokraterna? Kanske borde du istället fundera på om inte du också är mogen piratideologin, precis som Jan Rume.

Och tänker du sitta hemma, kanske borde du då göra som jag gör… jag som alltid varit bitter och cynisk, sett på politikerna med stort förakt, och inte haft någon tilltro till deras vallöften, men som nu hittat en aning hopp om vår demokrati. Jag röstar Pirat.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

En röst att kasta bort från demokratins ringmur

Postat Thursday, September 16, 2010 om Piratpartiet

Svensk demokrati innehåller en hel del mått för att hålla nykomlingar borta. Man skulle kunna likna den svenska demokratimodellen vid en fästning, omgiven av tre försvarsmurar.

Utanför den yttersta muren finns partiregistreringen. Det är ett trästaket som enkelt bemästras i sammanhanget: 1500 underskrifter krävs, vilket ungefär innebär motsvarande 0,03% valresultat i ett riksdagsval.

Sedan stöter vi på den första muren: Valsedlarna. Partier som inte har fått mer än 1% av rösterna i landet måste själva betala, distribuera och placera ut sina valsedlar i samtliga röstlokaler. För detta krävs alltså en rikstäckande organisation, en hel del pengar och tusentals människor i alla landets hörn som är villiga att spendera veckor med att besöka förröstlokaler och tidigt en söndagmorgon springa runt och placera ut valsedlar.

Allt detta är för ett nykomlingsparti i princip omöjligt, och utan att lyckas kan man knappast räkna med att få de röster som behövs för att slippa problemet nästa val. Moment 22 alltså.

Det är ett mirakel att Piratpartiet har lyckats såpass bra att ta sig över denna mur. Det tog SD 14 år att långsamt bygga en lokal organisation över hela landet för att slutligen i valet 2002 få sitt procent. F! har hittills inte haft några större framgångar.

Att Piratpartiet knäckte gränserna i valet till Europaparlamentet förra året är således en organisatorisk triumf, vilket bara kunde ske med Internets hjälp. Trots det är det bara dagar kvar till valet, och vi har fortfarande inte täckning i 20% av vallokalerna. Tänk dig att förlora en femtedel av rösterna på grund av valsedelsdistributionsproblem. Då måste vi ha 5% av rösterna för att komma in i riksdagen — som om 4% inte var svårt nog.

Nästa försvarsmur ligger på 2,5%. Om ett parti får mer än 2,5% av rösterna i landet blir det berättigat till partistöd. Det handlar om väldigt mycket pengar, jämfört med den sits småpartierna sitter i nu, där man är helt beroende av medlemmarnas och sympatisörernas donationer.

I valrörelsen ställs alltså bjässar till partier som får 51 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar i partistöd mot andra som drivs helt ideellt. Det säger sig självt att det är svårt att göra sig hörd, särskilt om man samtidigt måste ödsla mängder med tid och pengar på att distribuera valsedlar — att bestiga två försvarsmurar samma val är alltså nästintill omöjligt.

Först därefter kommer den innersta, mest uppenbara försvarsmuren: 4%-spärren, som fungerar i vissa lägen som självuppfyllande profetia där människor väljer att inte “kasta bort sin röst” på ett parti som “ändå inte kommer in i riksdagen”, avgjort efter någon opinionsundersökning eller liknande. Om tillräckligt många människor resonerar så blir resultatet självklart att partiet inte kommer in i riksdagen.

Efter varje besegrad mur finns reella vinster för ett parti. Det är alltså av högsta betydelse att Piratpartiet får 1% i detta riksdagsval. Det är alltså otroligt viktigt att Piratpartiet får 2,5% av rösterna. Det är riktigt värdefullt om Piratpartiet får 4% av rösterna. Men även om du inte tror att vi kommer klara spärren är din röst på Piratpartiet (eller något av de andra små partierna, för den delen) på inget sätt bortkastad.

Ju fler murar vi bräcker detta val, desto större chanser har vi nästa gång. För jag tror inte att trenden om att införa övervakningssamhället kommer vända, om inte Piratpartiet kommer in (eller ens om vi kommer in, om Alliansen får egen majoritet, som det nu ser ut). Jag tror inte de ansvariga helt plötsligt kommer vakna, inse “nämen, vi har ju inga terrordåd i Sverige”, riva upp FRA-lagen, strunta i datalagringsdirektivet, göra något åt Indect, och så vidare.

Och vet du vad?

Då står vi här igen om fyra år. Och om fyra år hoppas jag att jag kan spendera min tid med att informera om vår politik, istället för att springa runt på förröstningsställen och kontrollera om valsedlarna finns kvar eller har gömts under hyllan. Det räcker med försvarsmurar, ge inte demokratins inneboende varm tjära och facklor.


Bildcredits: Robin & Bazylek

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Booster

Postat Wednesday, September 15, 2010 om Piratpartiet

Väldigt många av partiets aktivister är trötta nu. Vi kämpar i motvind, har kämpat länge. Det är brott mot vallagen (även i de två vallokalerna i mitt område), det är stress, det är mediaskugga och det är opinionsundersökningar som medvetet utesluter våra kärnväljare och vägrar särredovisa vårt resultat.

Många av oss har redan röstat själva, och med tröttheten kan lätt infinna sig en känsla av att det är över nu, att vi gjort vårt. Trots det är det nu det gäller. En femtedel av alla väljare har fortfarande inte bestämt sig, och ju längre vi orkar fortsätta föra fram vårt budskap desto bättre är våra chanser – för att inte tala om att valsedlarna måste ut.

Det är nu det är dags att ta fram stimpacket, vrida på adrenalinet och köra ända in i planket. På måndag får ni krypa ihop i fosterställning tillsammans med Björn, förhoppningsvis vilande i vetskap om ett bra valresultat.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

“Ni vill ju modernisera Sverige”

Postat Tuesday, September 7, 2010 om Piratpartiet

Bland alla vi pratade med i lördags fanns en grupp på tre killar som kom fram, för unga för att få rösta i valet. Vi kunde i alla fall trösta med ett par piratpins och snackade med dom om partiet en stund. Deras enda intryck av partiet innan vi började prata handlade om fildelning… så dom undrade naturligtvis vad vi hade för annan politik.

Vi pratade lite allt möjligt med dom. Om övervakning, integritet och annat förstås, men även om hur piratpartiets värderingar kan applicerasskolpolitik. Någonstans i detta får en av killarna en insikt, och utbrister:

“Men, ni vill ju modernisera Sverige!”

… ja, så kan man nog säga det. Ibland krävs det att någon annan sätter ord på något för att det ska låta precis så enkelt som det är. Vi vill modernisera Sverige, ta landet in i informationseran, där alla andra har stagnerat och tävlar om att bäst bevara eller möjligtvis riva ner i lägst hastighet.

Det är därför våra principer om medborgarrätt leder till så radikalt annorlunda utfall när det gäller försäkringskassan. För där de etablerade partierna är helt fast i diskussioner om procentsatser hit och dit än att konstatera att det är åt helvete att hela Sveriges befolkning utmålas som ett gäng fuskare när vi råkar bli sjuka, att de allra svagaste ska avkrävas bevis på sin oskuld. Man har blivit så fast i gamla mönster att det inte ens framstår som möjligt att ta ett steg tillbaka, identifiera vad som är fel och sedan fixa det, oavsett om metoderna inte är de traditionella.

Särskilt för en ung kille som släpar sig igenom ett föråldrat skolsystem måste detta vara något av en sensation. Där vuxenvärlden svikit och eleverna bedöms godtyckligt av lärare som inte ens har i närheten samma grepp om teknologin som är världens nya kundskapsspridare, bara för att sedan landa i en enorm ungdomsarbetslöshet, där uppenbarar sig plötsligt något nytt.

Någon som förstått, inte bara hur den nya generationen lever för sin delade kultur, utan även hur de växer upp i en ny sorts samhälle, där föräldrarna och skolan inte riktigt hängt med i utvecklingen.

Ja, Sverige har halkat efter. Och ja, det är dags för en modernisering.


Bildcredits: Gilderic

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Har du råd att skyddas av lagen?

Postat Saturday, August 28, 2010 om Media

Inte helt oväntat har Justitiekanslern nu kommit fram till att Jesper Nilsson, som antastades när han filmade poliser i tunnelbanan, inte skyddas av tryckfrihetslagen. Detta eftersom han inte är registrerad och inte har utgivningsbevis.

Vad detta innebär är att tills en bloggare betalat de 2000 kr som avkrävs som avgift och gått igenom en hel del byrokratiskt krångel så gäller inte yttrandefriheten i Sverige.

Här kommer alltså Informationssamhället på tvären mot lagstiftningen. Internet och bloggandet har i praktiken inneburit en revolution där en 14-åring med bra saker att säga, till exempel, kan nå samma genomslag som den med allra finaste titeln i politiken eller affärsvärlden. Internet har inneburit det största steget mot det klasslösa samhället på länge, där innehåll snarare än tjusig förpackning avgör och där yttrandefriheten verkligen kommer till sin rätt.

Tyvärr har lagstiftningen inte hängt med på något sätt alls. Lagstiftningen är direkt inriktad på tidskrifter där allt går genom en och samma tratt med tillhörande filter för att sedan tryckas i mängder av exemplar i en dyr process.

Som effekt har detta då bland annat att Jesper Nilssons medborgarjournalistik, ett av årets viktigaste händelser, inte klassas lika skyddsvärt i lagens mening som Aftonbladets pladder om hur man skaffar sig en fast rumpa.

Om man som bloggare då skaffar sig ett utgivningsbevis, och blir ansvarig utgivare för sin blogg då? Om vi bortser från att 2000 kr är en rejäl utgift för en hel del människor så har det ett flertal effekter som inte riktigt passar ihop med teknologin.

Eftersom lagarna är anpassade efter att allt ska gås igenom och sedan tryckas, så faller precis allt som “trycks” i en “publikation” under samma regler. Filtrera, sedan Publicera. Internet är mycket mer anpassat till modellen “Publicera, sedan Filtrera”. Den praktiska effekten av detta är att jag i samma stund som jag får lagligt skydd för det jag säger också blir lagligt ansvarig för innehållet i samtliga kommentarer på bloggen.

Jag blir alltså straffrättsligt ansvarig för vad andra säger. Det enda rimliga sättet att hantera detta på är att moderera alla kommentarer, vilket inte bara är en bedrövlig mängd jobb utan även hindrar diskussionen.

Den största journalistiska revolutionen någonsin håller nu på att göra yttrandefriheten till laglöst land, där vem som helst när som helst kan åka dit för precis vad som helst, och framför allt där den bufflige kan sätta dit den som granskar. Piratpartiet går till val på att ändra på detta. Vi anser att yttrandefriheten ska gälla alla.

Se även Kraschkurs som utvecklar skillnaderna i lagen mellan PUL och yttrandefriheten.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Grundkurs i praktisk yttrandefrihet

Postat Friday, August 27, 2010 om Politik

Idag släppte Sverigedemokraterna sin valfilm, tänkt att sändas i TV4.

Det slog ner ordentligt i de sociala medierna, och diskussionerna gick varma direkt. Vanligast var de direkta reaktionerna: “Vidrigt”, “äcklig”. Josh kommenterar:

“Jag uppskattar ärligheten i SD:s valfilm. Hedervärt att de visar sitt rätta ansikte innan valet.”

Jag kan inte annat än att hålla med. Här har vi partiet som spenderat så otroligt mycket tid på att försöka tvätta av sig det där obehagliga… och så gör man en sådan valfilm? Fantastiskt. Det finns naturligtvis en del som håller med dom, och det ska stå dessa personer fritt att rösta på SD.

Nästa utveckling är mindre roande i mina ögon. Tv4 meddelar att man kan komma att stoppa filmen av oklara anledningar. Andra ger sig på att försöka luska fram vilken byrå som gjort filmen och sedan valt att förbli anonym. Ytterligare andra börjar prata hets mot folkgrupp.

Alla dessa inriktningar tycker jag är trista. Filmen visar mycket tydligt upp SD:s rätta ansikte när det gäller invandringen. Tror TV4 att de som hållre med SD om den frågan inte kommer rösta SD om de inte får se filmen? Eller, i andra ord, finns det verkligen så mycket att vinna på att folk hålls oinformerade om vad SD står för?

I samma anda: vad spelar det för roll vilken byrå som gjort filmen? Vinner vi något på att ta till stora släggan mot en sådan byrå? Är inte budskapet nog att ta sig an? Har ni slut på argument och måste ge er på person direkt?

När det gäller hets mot folkgrupp måste jag återigen gräva fram den där kommentaren jag såg någon gång:

“Vem är det egentligen som tror att det går att anmäla bort främlingsfientlighet?

Jag förstår att man tycker dessa åsikter är obehagliga, men det är just till för dessa åsikter yttrandefriheten finns till — med total yttrandefrihet hamnar denna diskussion i det publika, där vi kan stå upp och förklara varför det är puckade åsikter. Dessvärre verkar folk mer intresserade av att ge sig på personer och organisationer än av att förklara varför SD har fel.

Jag tror man gör sig en otjänst om man ger sig på byrån som gjort filmen, om man väljer att inte sända den, eller om man tror att man kan anmäla bort åsikter som man tycker är obehagliga. Vem är det som blir övertygad av sådant? Eller hade ni glömt att det handlade om att övertyga andra om vad som är vettigt inför ett val?

Filmen i sig kan jag tycka är synnerligen enkel. Det är helt enkelt inte så att invandringen och pensionerna är två fixa och utbytbara poster. Visst finns det en kostnad för varje tillkommande människa (både invandrande och född), men varje människa har också möjligheten att bidra till samhället med skatter och andra positiva effekter.

För en mer utförlig sågning av SD:s glädjekalkyler när det gäller invandringens kostnadre hänvisar jag till Magnus Betnérs 5-delars serie om partiet.

Uppdatering: TV4 stoppar filmen.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,