Your call

Postat Sunday, September 19, 2010 om Piratpartiet

Efter en förkylning, kulturbombning, 3 och en halv timmars flygbladsutdelning i trapphus samt en och en halv timme rundcykling med valsedlar är jag nu helt slutkörd. Kroppen är trött som attans, trots ett par timmars extra sömn mitt på dagen idag.

Samtidigt som rapporterna om valfusk börjar strömma in, och det på i det närmaste samtliga vallokaler är felaktigt upplagt, måste jag säga att även om förhandsröstningslokalerna i området krånglade lite, så fungerade röstlokalerna idag desto bättre. Det är nedslående vilket dåligt skick svensk demokrati är i, och det skulle behöva göras något åt…

Men vet ni vad? Jag känner att jag har gjort precis allt jag kan för att föra ut vårt budskap och övertyga andra om att det är rimligt. Så nu överlåter jag helt enkelt åt svenska folket att sätta betyg.

Allt över 1% är godkänt.

Allt över 2,5% är en vinst.

Allt över 4% är en episk erövring.

Själv lägger jag mitt bud i den interna budgivningen på 3,3% — mer än opinionsundersökningarna visar, men kanske inte fullt så mycket mer som jag och andra ändå hoppas på.

Alldeles strax är det dags att påbörja resan mot piratpartiets valvaka i Stockholm. Jag hoppas vi ses där, och att vi inte är alltför trötta för att njuta av kvällens spänning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Booster

Postat Wednesday, September 15, 2010 om Piratpartiet

Väldigt många av partiets aktivister är trötta nu. Vi kämpar i motvind, har kämpat länge. Det är brott mot vallagen (även i de två vallokalerna i mitt område), det är stress, det är mediaskugga och det är opinionsundersökningar som medvetet utesluter våra kärnväljare och vägrar särredovisa vårt resultat.

Många av oss har redan röstat själva, och med tröttheten kan lätt infinna sig en känsla av att det är över nu, att vi gjort vårt. Trots det är det nu det gäller. En femtedel av alla väljare har fortfarande inte bestämt sig, och ju längre vi orkar fortsätta föra fram vårt budskap desto bättre är våra chanser – för att inte tala om att valsedlarna måste ut.

Det är nu det är dags att ta fram stimpacket, vrida på adrenalinet och köra ända in i planket. På måndag får ni krypa ihop i fosterställning tillsammans med Björn, förhoppningsvis vilande i vetskap om ett bra valresultat.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Piratpartiet, IP-adresserna och fusket

Postat Tuesday, February 16, 2010 om Piratpartiet

Det har framkommit hur en medlem i Piratpartiet har fuskat i interna val som han själv kandiderat till. Det hela har skett genom att han har registrerat ett antal fake-medlemmar för att kunna rösta flera gånger.

Jag är en av dem som varit mycket kritiska till hur interndemokratin och kommunikationen i partiet skötts. Just därför tycker jag att det är viktigt att även låta andra sidan av myntet komma fram här, att det inte bara förekommer internt skäll utan även cred, vilket det är så lätt att glömma.

Jag vill därför säga att jag tycker styrelsen har skött det som har hänt på ett exemplariskt sätt. Det är skönt att se att man inte ryggat för den rätt drastiska åtgärden att ta om hela distriktsledarvalet i Stockholm på grund av detta, och dessutom gör det helt öppet.

För en “insider-vy” på det hela, läs Troberg som skriver mycket bra om det. Uppdatering: Även Ravenna skriver nu mycket läsvärt.

Som en liten sidonotering kan jag berätta att jag träffade personen i fråga innan valsedelsutdelningen för EU-valet. Han var trevlig då, men jag har med viss skepsis efteråt observerat hans interna karriär, där han plockat på sig mer och mer inflytande genom att ställa upp för fler och fler frivilliga funktionärsposter. Han föranledde vid primärvalet en kommentar från min sida om hur jag hellre röstar på någon jag känner sedan länge via en blogg än någon som lagt upp en blogg bara för en riksdagskandidatur, och jag förvånades även av hur många röster han hade fått när resultatet kom. Det visade sig alltså vara en bra princip.

Samtidigt får partiet en del kritik för att vi använt IP-adresser för verifiering. Mikael Persson hänvisar på twitter till PUL och undrar om vi verkligen har tillstånd att använda IP-adresserna, som klassas som personuppgifter. Svaret är där ett direkt ja: PUL §10 reglerar detta. Partiet sparar ju inte bara IP-adresser utan även andra personuppgifter i sitt medlemsregister, som t.ex. namn och adress. Jag har mycket svårt att se hur detta skulle kunna vara dåligt.

Persson vill då få det till en fråga om datalagring. Jag är inte säker på vad han menar här. Partiet är absolut inte emot lagring av data i allmänhet, inte ens av personuppgifter när så behövs. Jag har till exempel inget emot att min bank sparar undan min IP-adress när jag gör en överföring, eftersom det finns en anledning att jag ska identifiera mig.

Det samma gäller val. Det är helt okej att PP registrerar att jag röstat i ett internt val. Om detta görs via min IP-adress eller något annat är rätt oväsentligt egentligen — mitt medlemmsnummer är redan inblandat, och om jag inte har fler än ett medlemsnummer (dvs fuskar) så är jag redan unikt identifierbar. På samma sätt har PP inget emot att man måste identifiera sig för allmänna val (t.ex. riksdagsvalet) och att det registreras att personen röstat, eftersom det just där finns ett syfte med identifieringen och registreringen.

Mark Klamberg funderar kring problemen runt att rösta på Internet, och kombinationen anonymitet och identifierbarhet, och tycker att PP skulle blivit mycket upprört om man använt IP-adresser i något annat sammanhang, och att det skulle vara integritetskränkande. Jag har svårt att se hur det är kränkande att en IP-adress sparas i samband med ett viktigt demokratiskt val. Jag är som sagt redan identifierad. Att staten vet var jag var när jag röstade (poströst vs lokal röst) är precis lika lite problem som att PP vet vilken IP-adress jag hade när jag röstade.

Likheten med en vanlig röstlängd i fysiskt format är slående. Varför så många verkar tycka att det finns någon skillnad när den befinner sig på nätet kan jag inte riktigt förstå.

Jag håller däremot med Mark om att det vore bra att helt enkelt ringa upp alla medlemmar. Inte för att jag egentligen tycker det vore “mindre kränkande” (eftersom jag inte anser att det är kränkande att behöva identifiera sig vid ett val), utan för att det helt enkelt vore ett säkrare och bättre sätt att förhindra fusk i förväg. Det är naturligtvis inte en helt felsäker lösning, men betydligt bättre.

Jämförelsen med Moderaterna håller dock inte. Partierna är ungefär lika stora räknat i medlemsantal, men Moderaterna har 37,4 miljoner kronor i statligt partistöd att använda till att organisera sådant. Piratpartiet har inga statliga pengar alls. Även om man bara ser till nya medlemmar blir det ohållbart — tillväxten i de två partierna är mycket olika. Moderaterna har enligt DN 500 nya medlemmar att kontrollera, vi har runt 35 000.

Att anställa någon att ringa 50 000 personer är rätt rimligt. Att frivilliga ska göra det är inte bara orimligt, det är direkt rent olämpligt. Om en funktionär kan fuska i ett internt val kan denne även fuska när en sådan “rundringning” görs, så då har vi inte åstadkommit något. Vi har helt enkelt inte råd för närvarande, men jag hoppas att vi kan titta på liknande metoder om vi lyckas få statligt stöd framöver.

Skyttedal skriver om personval som ett sätt att tackla fusket. Jag håller absolut med henne om att det vore bra med ett mer rimligt personvalssystem som ger någon sorts faktisk makt till väljarna, men jag tycker inte det är en lösning — fusket får absolut inte förekomma så att någon kommer med på en riksdagslista. Det hör inte hemma i en demokrati, oavsett om väljarna kanske sedan skulle kunna “rätta till” resultatet.

Även locrian, Jacob, Andersson, Jinge, Blågrön Röra och Lake skriver.

Läs även HAX och Lars-Erick som funderar om partier som inte ens har några primärval borde vara så högljött kritiska.

Även DN, SvD, SR, Fria Tidningen, GT, Trelleborgs Allehanda och Expressen rapporterar.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,