Gammal kärring lurar ungt lammkött på Internet

Postat Friday, January 8, 2010 om moral

Vår tid och vår kultur tycks vara någon sorts mästerskap i vem som bäst kan ge dubbla budskap om andra kulturers bristande valfrihet när det gäller tvångsgifte och dylikt utan att lyckas sopa framför egen dörr. Media hoppar också gärna på och slänger en känga mot dataspelande, som vi ju alla vet är potentiellt skadligt (potentiellt i väntan på resultatet av en statlig utredning så vi kan säga säkert).

Den här gången är det onlinespelet World of Warcraft som (återigen) orsakar moralets förfall i samhället. En gammal kärring fyrbarnsmamma har lurat till sig sex av bara barnet ju! en 15/16-åring (vilken ålder som gäller kan svenska tidningar inte enas om.

Jag vet inte ens var jag ska börja egentligen, så jag drar helt enkelt några citat från artiklarna för analys.

Hon bearbetade pojken genom tusentals mail tills han till slut gick med på att träffa henne.

Det låter ju inte så bra det där… som någonstans mellan en otroligt utdragen online-variant av tjatsex och om hon använde sin ålder och status som någon sorts maktutövande kanske man skulle kunna anse att det var sexuellt utnyttjande. Men vi behöver nog lite mer detaljer om vad “bearbeta” innebär?

De började maila och chatta med varandra och deras samtal blev allt mer intensiva och sexuella.

– Vi har tusentals mail och chattmeddelanden att gå igenom. Hon har varit minst sagt enträgen, säger Matthew Gray på polisens barnporrgrupp i Texas till Huffington Post.

Men vänta nu… han var alltså delaktig i det hela? Hon har varit enträgen, okej, men han då? Att ett par på distans skickar tusentals chattmeddelanden och mail är väl snarare regel än undantag? Att de har ett ökande sensuellt/sexuellt innehåll borde även det vara naturligt allteftersom relationen fördjupas.

Jag har med all säkerhet tusentals chattmeddelanden och mail med min sambo från tiden innan vi flyttade ihop — och då bodde vi ändå bara 45 minuter från varandra, och träffades hela tiden. Relationer mellan människor med Internetvana tenderar att vara ständigt sammantvinade. Man lever tillsammans, snarare än träffas på helgerna och när man råkar vara hemma från jobbet.

Ordvrängandet känner inga gränser. Hon “bearbetade” honom med mail som jag “bearbetar” min sambo om jag masserar hennes axlar eller lagar en fin middag? Man vet ju vad han är ute efter. Snuskhummer!

Hon flög till Kanada och hans hemstad och lockade ut honom från hans hus. Pojken lämnade en lapp åt sin mamma där han skrev att han rymde med en kvinna han älskade.

Nu hänger informationen inte ihop alls, och försöken till omskrivningar är nästan löjliga. Han lämnade en lapp där han skrev att han älskade henne. Gjorde han det under tvång eller? Varför behövde hon annars “locka” ut honom från huset? Vad gjorde hon egentligen för att “locka” ut honom? I min fantasi brukar det mesta vara möjligt, men försök själva att se för ert inre öga en bild av hur kvinnan står på gatan utanför hans hus och försöker “locka” ut honom… hur ser den bilden ut egentligen?

Anyway… Hon flög dessutom från Texas till Kanada för att träffa människan. Det låter som helt otroligt korkat och dyrt om det handlar om en snabbis på ett hotellrum.

Pojkens mamma säger att hans hjärta är krossat.

– Han trodde att han var kär i henne.

Och här kommer vi då till själva kärnan i resonemanget jag inledde med. Mamman har redan valt att pojken ska förälska sig i någon vacker jämnårig flicka. Det går inte an att han själv väljer på något annat sätt. Det är till och med så otänkbart att han inte älskade henne, han bara trodde han gjorde det, har hon bestämt. Tänk om han inbillat sig att han var kär i en annan kille? Sånt strunt kan vi inte ha i vårt samhälle.

Amerkanska dumheter, den här gången, men i Sverige är det ännu värre — här kallar vi det till och med denna sorts frivillig relation för Våldtäkt i någon form av fullständigt kollektivt vansinne. Oscar Swartz kallar det för vår form av hederskultur, och träffar nog rätt med det — här handlar det inte om killen (som uppenbarligen hade det rätt fint), utan om mammans “heder”.

anti-barnporrorganisationerna världen över vill man gärna göra så stor sak av sånt här som möjligt. Helst visar det att Internet är farligt för både barn och andra, och därför ska censureras, eller förbjudas. I varje fall innebär det att det finns farliga gamla gubbar och kärringar där ute som bara är ute efter att lura våra barn. Tänk på baaaarnen!

De verkar ju ha rätt också, eller hur? Känns det inte som om det blir vanligare med rapporter om den här sortens företeelser? Jag tror mycket väl det kan vara så i alla fall, men av helt andra skäl. Kärlek uppstår ibland där man minst anar det, men det krävs i alla fall tid tillsammans för att kärlek och förälskelse ska utvecklas. Traditionellt har det varit relativt ont om platser och aktiviteter där olika generationer har mötts förutsättningslöst och på lika villkor.

En kultur av åldersseparatism kan man se det som. Men Internet är en förstärkare. World of Warcraft spelas flitigt av folk från 10 till 50, utan att någon bedöms på grund av yttre attribut som ålder.

Det är väldigt fint i vår kultur att tala om hur insidan är det som räknas, samtidigt som det finns en tyst överenskommelse om att det egentligen är utsidan som räknas, och att alla ska träna hur mycket som helst, bara äta sallad och ändå ha ångest över sitt yttre nog för att spendera de sista hundralapparna på lite smink eller hårprodukter.

Men så var det det där med att Internet är en förstärkare… Internet möjliggör just en sådan kommunikation mellan människors faktiska inre väsen, utan alla förutfattade meningar som kommer ur fysisk attraktion. Blir man kär i någon i World of Warcraft är inte utseendet en faktor, för personen i fråga ser ut som ett troll. Det innebär också att andra yttre faktorer faller bort, som ålder.

En förstärkt form av kärlek, av just den typ vi så ofta vill höja till skyarna. Men bara så länge den passar. Lite sådär lagom begränsad gränslös kärlek, tack. Någon måtta får det vara.

Ett par av mina bästa vänner från min tid som World of Warcraft-spelare är betydligt yngre än mig, men beter sig betydligt mer moget än många i min ålder. Men jag har väl förståss lurat till mig hans vänskap? Så måste det vara, snuskgubbe som jag är på nätet (det farliga).

Det är ingen hejd på moralpaniken i vår kultur, och i samband med teknikfobin skapar den en explosion av dumhet som är precis lika skadlig för de inblandade som allt annat tvång när det gäller val av partner.

Hade paret väntat ett år hade det helt plötsligt varit lagligt. Men nu blev det ingen tårdrypande historia om hur de tålmodigt väntade på sin kärlek som i sagornas land, bara ett sorgligt slut om hur moderns heder och samhällets moralism segrade över de små människornas känslor.


Bildcredits: Boom, Mikael Hedberg (cc0)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Spelföretag som polis

Postat Wednesday, January 6, 2010 om Integritet

När svenska politikbloggar är galet upptagna med att tugga sönder Bonos uttalanden (vilket jag därför inte tänker ta upp mer själv) har det varit betydligt tystare om en incident från spelvärlden.

Polisen i Maryland har ett tag varit på jakt efter en knarklangare. Denne gick under jorden och flydde till Kanada för att hålla sig gömd. Han gjorde dock ett misstag — han valde att spela World of Warcraft. Någon tipsade polisen om detta, varpå de skickade iväg en kallelse till Blizzard och krävde ut langarens information.

Här sker något intressant. Polisen i Maryland har ingen laglig rätt att kräva saker av Blizzard, som inte befinner sig i Maryland. Polisens kallelse är alltså att betrakta som en snäll fråga om information. Månaderna gick, och till slut kommer en drös information från Blizzard — bland annat ett IP som kan lokaliseras i världen och ett tillslag kan göras med hjälp av Kanadensisk polis.

Många har reagerat på historien med kommentarer som “gillar man inte tanken på fängelse borde man nog inte sälja knark”. Detta är någon form av rent-mjöl-i-påsen-argument och missar därmed lite det centrala problemet med det hela. Man fastnar i ett relativt vanligt, men ändå felaktigt, resonemang som jämställer utnyttjande med möjliggörande. Problemet här är inte handlandet i sig, utan möjliggörandet — inte resultatet, utan det spann av potentiella resultat som möjliggörs av liknande handlingar.

Låt mig förklara det där närmare. När polisen snällt frågar efter information på det här sättet sätts Blizzard i en problematisk maktställning. Företaget får nu göra ett moraliskt ställningstagande och i princip agera rättsväsende. Det hade kanske varit glasklart om det gällt något som var olagligt överallt och som alla var överens om, som ett våldsbrott.

Nu gäller det ett narkotikabrott. Oavsett vad man tycker om narkotikabrott så måste man inse att samma lagar inte gäller överallt. Så nu är det helt plötsligt upp till Blizzard att bestämma om den sortens lagstiftning även ska gälla i det virtuella Azeroth, oavsett var människor egentligen befinner sig, eller relativt var polisen som frågar befinner sig. Har Azeroth utlämningsavtal med USA?

I sig är det inte heller ett stort problem, men att Blizzard inte kategoriskt väljer att svara “nej” på en sådan fråga är mycket tveksamt. Det öppnar för att vilken lag som helst i vilket land som helst kan komma att gälla i online-världen.

Det är det här jag menar med att möjliggörandet är det farliga, inte just det som hänt i detta fall — vad händer när Kinesiska myndigheter vill ha ut information? Det finns ju väldigt många Kinesiska World of Warcraft-spelare. Går det lika bra det? Det kan ju komma att handla om andra brott där, och de flesta kan nog hålla med om inte vore så trevligt om precis alla lagar från alla länder kunde gälla online, internationellt. Är nästa person som gömmer sig i Kanada en regimkritisk Kines som spåras? Vad tar Blizzard för beslut i så fall?

Jag inser naturligtvis att Kanadensisk polis kanske inte är jättesugen på att hjälpa Kineserna jaga regimkritiker, och att det är mycket möjligt att Blizzard skulle ta ett annat beslut i det fallet, men det finns i alla fall en nyans i beslutet att lämna ut information som är otrevligt, oavsett om man upprörs av effekten av det eller inte. Det är en stig som kanske inte ser så snårig ut men som leder djupt in i djungeln.


Bildcredits: jluster.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,