Vad detta innebär är att tills en bloggare betalat de 2000 kr som avkrävs som avgift och gått igenom en hel del byrokratiskt krångel så gäller inte yttrandefriheten i Sverige.

Här kommer alltså Informationssamhället på tvären mot lagstiftningen. Internet och bloggandet har i praktiken inneburit en revolution där en 14-åring med bra saker att säga, till exempel, kan nå samma genomslag som den med allra finaste titeln i politiken eller affärsvärlden. Internet har inneburit det största steget mot det klasslösa samhället på länge, där innehåll snarare än tjusig förpackning avgör och där yttrandefriheten verkligen kommer till sin rätt.

Tyvärr har lagstiftningen inte hängt med på något sätt alls. Lagstiftningen är direkt inriktad på tidskrifter där allt går genom en och samma tratt med tillhörande filter för att sedan tryckas i mängder av exemplar i en dyr process.

Som effekt har detta då bland annat att Jesper Nilssons medborgarjournalistik, ett av årets viktigaste händelser, inte klassas lika skyddsvärt i lagens mening som Aftonbladets pladder om hur man skaffar sig en fast rumpa.

Om man som bloggare då skaffar sig ett utgivningsbevis, och blir ansvarig utgivare för sin blogg då? Om vi bortser från att 2000 kr är en rejäl utgift för en hel del människor så har det ett flertal effekter som inte riktigt passar ihop med teknologin.

Eftersom lagarna är anpassade efter att allt ska gÃ¥s igenom och sedan tryckas, sÃ¥ faller precis allt som “trycks” i en “publikation” under samma regler. Filtrera, sedan Publicera. Internet är mycket mer anpassat till modellen “Publicera, sedan Filtrera”. Den praktiska effekten av detta är att jag i samma stund som jag fÃ¥r lagligt skydd för det jag säger ocksÃ¥ blir lagligt ansvarig för innehÃ¥llet i samtliga kommentarer pÃ¥ bloggen.

Jag blir alltså straffrättsligt ansvarig för vad andra säger. Det enda rimliga sättet att hantera detta på är att moderera alla kommentarer, vilket inte bara är en bedrövlig mängd jobb utan även hindrar diskussionen.

Den största journalistiska revolutionen någonsin håller nu på att göra yttrandefriheten till laglöst land, där vem som helst när som helst kan åka dit för precis vad som helst, och framför allt där den bufflige kan sätta dit den som granskar. Piratpartiet går till val på att ändra på detta. Vi anser att yttrandefriheten ska gälla alla.

Se även Kraschkurs som utvecklar skillnaderna i lagen mellan PUL och yttrandefriheten.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Jesper Nilsson, Yttrandefrihet, Val 2010, Piratpartiet, Journalistik, Medborgarjournalistik, Gategate

Det slog ner ordentligt i de sociala medierna, och diskussionerna gick varma direkt. Vanligast var de direkta reaktionerna: “Vidrigt”, “äcklig”. Josh kommenterar:

“Jag uppskattar ärligheten i SD:s valfilm. Hedervärt att de visar sitt rätta ansikte innan valet.”

Jag kan inte annat än att hÃ¥lla med. Här har vi partiet som spenderat sÃ¥ otroligt mycket tid pÃ¥ att försöka tvätta av sig det där obehagliga… och sÃ¥ gör man en sÃ¥dan valfilm? Fantastiskt. Det finns naturligtvis en del som hÃ¥ller med dom, och det ska stÃ¥ dessa personer fritt att rösta pÃ¥ SD.

Nästa utveckling är mindre roande i mina ögon. Tv4 meddelar att man kan komma att stoppa filmen av oklara anledningar. Andra ger sig på att försöka luska fram vilken byrå som gjort filmen och sedan valt att förbli anonym. Ytterligare andra börjar prata hets mot folkgrupp.

Alla dessa inriktningar tycker jag är trista. Filmen visar mycket tydligt upp SD:s rätta ansikte när det gäller invandringen. Tror TV4 att de som hållre med SD om den frågan inte kommer rösta SD om de inte får se filmen? Eller, i andra ord, finns det verkligen så mycket att vinna på att folk hålls oinformerade om vad SD står för?

I samma anda: vad spelar det för roll vilken byrå som gjort filmen? Vinner vi något på att ta till stora släggan mot en sådan byrå? Är inte budskapet nog att ta sig an? Har ni slut på argument och måste ge er på person direkt?

När det gäller hets mot folkgrupp måste jag återigen gräva fram den där kommentaren jag såg någon gång:

“Vem är det egentligen som tror att det går att anmäla bort främlingsfientlighet?

Jag förstÃ¥r att man tycker dessa Ã¥sikter är obehagliga, men det är just till för dessa Ã¥sikter yttrandefriheten finns till — med total yttrandefrihet hamnar denna diskussion i det publika, där vi kan stÃ¥ upp och förklara varför det är puckade Ã¥sikter. Dessvärre verkar folk mer intresserade av att ge sig pÃ¥ personer och organisationer än av att förklara varför SD har fel.

Jag tror man gör sig en otjänst om man ger sig på byrån som gjort filmen, om man väljer att inte sända den, eller om man tror att man kan anmäla bort åsikter som man tycker är obehagliga. Vem är det som blir övertygad av sådant? Eller hade ni glömt att det handlade om att övertyga andra om vad som är vettigt inför ett val?

Filmen i sig kan jag tycka är synnerligen enkel. Det är helt enkelt inte så att invandringen och pensionerna är två fixa och utbytbara poster. Visst finns det en kostnad för varje tillkommande människa (både invandrande och född), men varje människa har också möjligheten att bidra till samhället med skatter och andra positiva effekter.

För en mer utförlig sågning av SD:s glädjekalkyler när det gäller invandringens kostnadre hänvisar jag till Magnus Betnérs 5-delars serie om partiet.

Uppdatering: TV4 stoppar filmen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Media, Val 2010, Yttrandefrihet, Sverigedemokraterna

Jag är övertygad om att det kommer en punkt där medborgarna får nog. Jag hoppas naturligtvis att den tiden är kommen i september, men även om den inte gör det då så kommer den någon gång. Många som väljer att rösta på Piratpartiet gör det för att få stopp på eländet. För mig går det längre än så.

Till att börja med måste vi naturligtvis in i riksdagen för att få stopp på galenskaperna. Men efter det följer flera andra uppgifter. Vi måste rulla tillbaka de steg som tagits på vägen till övervakningssamhället och återinföra en absolut och oinskränkt rättssäkerhet och ta oss tillbaka till ruta ett.

Först där kan vi börja bygga på allvar. Det finns trots allt mycket att göra inom ramarna för vår kärnpolitik som idag när vi är på väg ner i avgrunden känns rätt avlägset. Den nya tidens teknologiska möjligheter skapar nya problem att lösa. Det där sista kanske låter förvillande likt det gammelpolitiker säger, vilket beror på att kärnan i det är detsamma. Skillnaden ligger i åtgärderna.

För där de etablerade partierna jobbar febrilt för att etablera kontroll över de nya kommunikationsmedlen för att tvinga dem att bli som äldre media, bevara gamla affärsmodeller och kontrollmöjligheter vill vi lyfta det gamla samhällets principer så att dessa även gäller de nya möjligheterna.

Även på Internet ska du ha rätt att slippa bli övervakad utan brottsmisstanke. Även på Internet ska ingen ha rätt att öppna dina brev för att kontrollera deras innehåll. Även med en mobiltelefon ska du kunna röra dig fritt utan att din position spåras.

Det som däremot behövs är nya tag där de nya tekniska möjligheterna skapar nya möjligheter att göra intrång på dessa samma individuella rättigheter. Det kontantlösa samhället är ett utmärkt exempel. Bekvämligheten med att betala med kort ska inte få innebära att dina inköpsmönster kartläggs och blir handelsvara mellan storföretag eller föremål för statens klåfingrighet.

Nätneutraliteten måste stärkas så att företag som nästan helt saknar konkurrens kan utnyttja vårt hela tiden ökande beroende av Internetanslutning till att försöka slå mynt av och därmed dämpa den ökande trenden av individuellt nyttjad yttrandefrihet.

Det finns här mängder med områden där politiken behövs för att försvara den enskilde rätt, både mot storföretagen men kanske framför allt mot staten. Tyvärr är våra nuvarande politiker mer intresserade av att försvara både storföretagen och staten mot medborgarna. Därför är det hög tid redan nu att byta ut dem.

Ju snabbare det kan ske, desto snabbare kan vi gå från uppstädningsarbete till att bygga framtidens kunskapssamhälle.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Informationspolitik, Datalagringsdirektivet, Integritet, Övervakning, Rättssäkerhet, Yttrandefrihet, Piratpartiet, Val 2010

Opassande spann vidare på det och funderar omkring huruvida det inte kan röra sig om att man egentligen vill stänga SD ute? Jag tror hon har alldeles rätt, det har hänt många gånger förut.

Man kan tycka vad man vill om SD och deras åsikter. Personligen tycker jag det är så fel och inskränkt det bara kan bli, men jag har ändå lite invändningar mot behandlingen.

Det obehagliga i hela historien är det som tycks ligga bakom. Man kan annars tycka att det demokratiska samhället borde se det som sin självklara uppgift att förklara för ungdomarna varför SDs argument inte hÃ¥ller, och varför den toleranta approachen är att föredra — att det vore najs om ungdomarna lärde sig detta. Istället gömmer man sig bakom ett skynke av förbud och i godtycke inskränkt yttrandefrihet.

Det är inte annat än att det känns lite som om argumenten saknas…? Efter mÃ¥ngÃ¥rit ignorerande av SDs (och andra liknande grupperingars) existens, har ni glömt bort vad motargumenten var? Varför vill ni inte ta chansen att förklara?

Det ligger något naivt över hela detta samhällsmaskineri som i godtycke försöker hålla småpartierna utanför samhällsdebatten, och i inskränkningen av yttrandefriheten som är hets mot folkgrupp-lagen. Den mest klargörande kommentar jag någonsin sett om det hela var denna, som yttrades när Åkessons debattartikel för något halvår sedan anmäldes för hets mot folkgrupp:

“Vem är det egentligen som tror att det gÃ¥r att anmäla bort främlingsfientlighet?

Kontakterna finns ändå där. Åsikterna finns ändå där. Ju mer tabu det blir att prata om vissa ämnen, desto mer kommer dessa ämnen att få ägas i fred av de extrema krafterna, som utan motargument kan sprida sin dynga.  Sakta men säkert sprids det bland de missnöjda trötta medborgarna.

Det är dags att vakna, dags att fundera ut egna argument för varför SDs vision inte håller, och dags att börja övertyga skolungdomarna om det. För tro mig, det är inte så att dagens ungdomar kommer att få leva i saligt ovetande bara för att SD inte fick presentera i aulan.

En sann demokrati stänger inte ute någon för dess åsikter. En sann demokrati skyddas av de vettiga rösterna i debatten, skyddas av den information som kan presenteras öppet och som kan motsäga galenskapen.

Kanske borde vi smickras över att Piratpartiet ses som lika “farliga” som SD… men det blir mest tröttsamt. Om Piratpartiet är sÃ¥ farligt är ni välkomna att förklara för ungdomarna varför — för vi behöver inte tillgÃ¥ng till aulan för att nÃ¥ fram. Jag tar sÃ¥ gärna den debatten med er — pÃ¥ lika villkor.

Bildcredits: jimmyroq

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Yttrandefrihet, Piratpartiet, Sverigedemokraterna, Stenungsund, Politik, Demokrati

Den nya källkoden hittar ni här (eller speglad här). Bara att packa upp och köra.

Noterar även att det börjat dyka upp diverse andra speglar. Mycket trevligt att se.

Läs även andra bloggares åsikter om Transgenus, Censur, Yttrandefrihet, Teknologi

Nu är det Matte Matik som råkat illa ut på grund av sin Transgenusmotor. Uppsala Nya Tidning har blivit så upprörda att de skrivit mail och lite dolt sådär hotar med en polisanmälan. Detta alltså för att någon läser tidningen på ett sätt som man inte har avsett.

Jag undrar hur långt de tror att upphovsrätten sträcker sig? Måste jag använda deras tidning enligt instruktioner? Vad begår jag för brott om jag läser den upp och ner, om jag målar roliga grimasher på deras bilder, eller annat liknande?

Det som nu hänt är i klass med att hota med polisanmälan för att någon ser på en tavla man målat med färgade solglasögon. Och det är klart, UNT märker ju tydligt att Matte har fel färg på sina genusglasögon.

Det är visserligen en webbserver med i spelet, men programmet transgenus skulle precis lika bra kunna skrivas som et webbläsartillägg till t.ex. Firefox. Det skulle fungera lika bra som program, men mindre bra som poäng i debatten.

Detta är oerhört farligt för den öppna debatten. Transgenusmotorn är inget verktyg för att publicera saker, och har alltsÃ¥ inte publicerat saker — det är ett verktyg för att visa upp information som redan är publicerad, precis som en vanlig webbproxy, som googles översättningstjänst. Det är dessutom inget nytt pÃ¥hitt — sidor som Smurfalizer har gjort samma sak mer eller mindre sedan webben uppfanns.

Matte orkar inte bråka, så han stängde tjänsten. Jag bråkar dock gärna för yttrandefrihetens och den öppna debattens skull (vilket inte borde vara någon nyhet). Bring it on, UNT.

Transgenus.skivadlime.se

Jag uppmanar alla piratpartister, piratsympatisörer och andra som bryr sig om fri debatt att spegla sidan, om ni har möjlighet. Jag har skapat nya versioner av filerna som Matte inte inkluderade och fixat en bugg som skapades av införandet av en GPL-kommentar. Hela paketet finns här.

Uppdatering: Efter Tors förslag i kommentarerna har jag lagt till en frame högs upp som klargör att transgenusifiering har skett och som tillhandahåller en länk till ursprungssidan. Paketet med källkoden innehåller även dessa.

Uppdatering 2: Det visar sig att det redan har lämnats in en polisanmälan, från Sundsvalls Tidning. Se lite mer info på cybernormer.

Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, Övervakning, FRA, Informationspolitik, Integritet, Internet, Piratpartiet, Yttrandefrihet

Jag tänkte ta avstamp i det Kulleberg skriver:

Men problemet handlar även om öppenheten på internet och hur man ska hantera det faktum att underbara nätet tillåter nästan vem som helst att kommunicera med vem som helst utan att någon står i mitten som ett filter. Kanske är det dags för nya filter?

Det för mina tankar till Clay Shirkys beskrivning av hur Internet förändrat modellen för publicering. Det som brukade gälla var Filtrera, Sedan Publicera. Ett skivbolag, ett förlag eller en tidningsredaktion — nÃ¥gon fanns det alltid som samlade allt material som kunde tänkas publiceras, och sedan filtrerade ut det enligt nÃ¥got kriterium — rimligt välskrivet, fritt frÃ¥n hot, etc, när det gäller insändarna pÃ¥ tidningsredaktionen.

Internet har vänt ut och in på modellen. Det som gäller nu är Publicera, Sedan Filtrera. Musik kan publiceras av vem som helst på en hemsida eller via myspace, e-böcker kommer från alla möjliga håll och åsikter publiceras hejvilt på bloggar utan att varken stavningskontrolleras eller åsiktskontrolleras av någon utomstående.

Det ger oss en ny situation att handskas med pÃ¥ nya sätt. Det vi ser är inte en ny sorts mänskligt beteende, vilket annars verkar relativt poppis att pÃ¥stÃ¥. Man vill mena att det pÃ¥ nÃ¥got sätt är Internets fel att människor beter sig som idioter, hatar och mobbar. SÃ¥ är det inte — människor har alltid haft ett sÃ¥dant beteende, men det har inte varit lika tydligt för omvärlden.

Internet är en förstärkare av mänskliga egenskaper… Det glada skojandet ett gäng kompisar kan ha nya höjder i youtube-poster och självpublicerade serier. Beslutsamheten hos aktivister förstärks i grupper pÃ¥ Facebook, runt bloggar och namninsamlingar online. Och ja, elakheten frÃ¥n skolgÃ¥rdarnas och arbetsplatsernas mobbning manifesterar sig som trollande och hot pÃ¥ forum och pÃ¥ bloggar i ny, otäck och förstärkt form. Internet ger oss starkare glädje, starkare kärlek men även starkare sorg och starkare hat.

Jag tror inte riktigt på Kullenbergs idéer om någon form av stort filtreringssystem som skulle ta oss tillbaks till en Filtrera, Sedan Publicera-modell, där det krävs att man sedan tidigare är känd. Det höjer tröskeln för deltagandet, och klipper således av den långa svansen som gör Internetdiskussioner (och annat Internet-baserat) så unikt.

MÃ¥nga av de tidiga och bloggsystemen har funktioner för just detta… se pÃ¥ slashdots moderering och meta-moderering, till exempel. Systemen som lyfter fram de konstruktiva kommentarerna ur havet av skräp är det som ofta saknas pÃ¥ kvällstidningarnas sidor, som opassande kommenterar om. Det blir helt enkelt Publicera, Sedan glöm bort att Filtrera, där allas kommentarer är lika mycket värda, oavsett om det är ett välgenomtänkt inlägg eller en härva svordomar.

Det fina med en distribuerad modell som Internet innebär är att svärmen kan hjälpa till med filtreringen. Jag tror nog att det alltid kommer finnas idioter. En icke försumbar del av befolkningen har en mycket aggressiv inställning till oliktänkande. De kommer aldrig vilja vara en civiliserad del av diskussionen, utan kommer alltid slå till med hat och hot.

Det vi kan göra är inte att tysta dem, utan att göra irrelevanta. Vi kan lyfta det konstruktiva ur soppan av värdelöst hat och hot. På det sättet kan vi stå upp bakom varandra, för ett fritt yttrande- och debattklimat på nätet, utan att behöva ta till censur eller bli ett gated community. Om vi börjar låsa och för-filtrera kan vi annars, som Widham på livbåten påpekar, mycket väl kasta ut barnet med badvattnet.

Bildcredits: Mai Le.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Hat, Näthat, Yttrandefrihet, Troll, Mobbning, Internet

Under hela denna tid har hon trakaserats av nÃ¥gon som skickat mail med en massa absurda pÃ¥stÃ¥enden som att hon “har för vana att besöka pedofiler i fängelse och tala för deras sak”. Detta polisanmäldes, men polisen lade ner förundersökningen. Personen i frÃ¥ga mailade tidigare även hennes chef, som tvingade henne att lägga ner en blogg. Nu har hon alltsÃ¥ börjat blogga igen, och som “straff” har hon avskedats.

Detta är inte okej. Man kan tycka vad man vill om hennes åsikter i sakfrågan hon bloggar om, men att förfölja henne är inte okej, och att någon tror på innehållet i några mail utan att undersöka sanningshalten och ser till att få någon avskedad över saken är direkt bestörtande. Åsiktsfriheten och yttrandefriheten måste få råda!

– Jag vill bara debattera rättsäkerhet, säger Ingrid Carlqvist. Och nu har de tagit min försörjning från mig.

Tidningens VD som tagit beslutet verkar inte ha någon särskilt frisk syn på demokrati och yttrandefrihet. Läs hans svar till Medborgarperspektiv, till exempel. Han påstår att det inkommit påtryckningar från annonsörer, vilket Second Opinion avslöjar som en lögn.

Att någon sparkas för åsikter uttryckta på sin blogg är något går tvärs emot både mina egna och Piratpartiets värderingar.

Jag uppmanar alla som över huvud taget bryr sig om människorätt och yttrandefrihet att protestera mot detta. Det är upp till dig och mig att visa att sÃ¥dant här agerande är sÃ¥ oerhört mycket mer skadligt för en tidning än nÃ¥gon som har förskräkliga Ã¥sikter (som att det vore trevligt om rättsäkerheten gällde alla…).

• Skriv till den ansvarige och berätta hur du känner: VD för Villaliv, Fredrik Lindblahd.
• Sprid detta pÃ¥ twitter, skriv pÃ¥ din egen blogg om du har en, lägg en till bricka i bloggväggen:

Bloggar om detta: Pelle Billing, Medborgarperspektiv (och igen), Ord av Jerry, Pians, EP, Monica Arnesdotter Antosson, Daddy, Lilla My, Gunilla, GenusNytt, PappaRättsGruppen, Aktivarium (och igen), Dick Erixon,  Kimhza Bremer, Mellan hägg och syrén, Tofflan, Catta, Ann Helena Rudberg, Maukonen, Mathisson, Dexion, Juristens Funderingar, och så klart Inte utan mina söner (och igen).

Media: Resumé, Pressmedelande från Blue Media, Helsingborgs Dagblad, Second Opinion, Journalisten.se, Corren, Expressen, Dagens Juridik.

Uppdatering: Jag har precis skickat iväg detta mail till Fredrik Lindblahd. Fritt att kopiera eller remixa efter behov:

Hej,

Jag skriver till dig angående avskedandet av Ingrid Carlqvist som chefredaktör för Villaliv. Det är sedan länge känt att det förekommit en hatkampanj mot henne, och att försöka tysta henne genom att avskeda henne på så lösa grunder är både ynkligt och fegt. Att alla får uttrycka sina åsikterär en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle.

Att hon dessutom brinner för just rättssäkerhet gör det hela ännu mer allvarligt. Självklart sätter hon sig i en utsatt situation när hon avslöjar hur vårt samhälles rättssystem missbrukas av sjuka individer, som hon gjort med både sin bok och sin blogg. Att hon blir anfallen av dessa individer är beklagligt men knappast inte oväntat. Att dessa sjuka individer får hjälp av tidningens utgivare är däremot bedrövligt.

Jag hoppas du inser hur skadligt detta är för tidningens namn, och jag hoppas du kan göra det rätta: ändra beslutet och gå ut med en offentlig ursäkt.

Min blogg om det hittar du här, och den är som du nog insett knappast ensam.

Hälsningar,
Mikael Hedberg